Samisk jojkning
Att jojka är ett särskilt sätt att sjunga som har utvecklats hos samerna. Förutom sångsättet är den viktigaste skillnaden mellan jojkning och annan typ av sång i Norden gestaltningen av innehållet.
Jojkar person eller djur
Traditionella jojkar har vad som har kallats ett referensobjekt, som exempelvis kan vara en person, ett djur eller en plats. I ett framförande jojkar man exempelvis inte om en viss person eller ett djur, utan man jojkar personen eller djuret, det vill säga man ger dem en musikalisk gestaltning präglad av hur jojkaren uppfattar och uppskattar deras egenskaper.
Dessa jojkmelodier användes inom grupper så att jojkarna blev en form av musikaliskt namn på referensobjektet, som många samer kunde känna igen och framföra vid olika tillfällen. Det hände bland annat vid Karl Tiréns inspelningstillfällen att när nya personer kom in i rummet kunde någon av de närvarande börja framföra de nyanländas personjojkar som ett sätt att hälsa dem välkomna och bekräfta sina relationer till dem.
Sjungs i pressat stämläge
Det går ofta att känna igen jojkning genom dess röstbehandling och klangfärg – inte sällan i ett pressat stämläge med rikt bruk av utsmyckningar och glidningar mellan toner. När jojkmelodierna beskrivs i notskrift är det inte ovanligt med asymmetriska taktarter (till exempel 5/8-, 7/8-, 11/8-delstakt) och melodierna går ofta i cirkel så att framförandet fortsätter så länge jojkaren har lust och situationen tillåter.
Svenskans verb jojka kommer från samiskan juiogat. Det man jojkar har på svenska alltmer kommit att benämnas jojk, man jojkar en jojk helt enkelt. Den samiska terminologin ser annorlunda ut. På nordsamiska jojkar man en luohti (plural luoðit), på lulesamiska en vuolle (plural vuole) och sydsamiska en vuelie (plural vuelieh). För vis- och psalmsång används i stället begreppen lávla, sång, och lávlut, sjunga.
Vidare läsning
- Jojkarkivprojektet
- Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar (2005). Folkmusik i Sverige. 2., omarb. uppl. Hedemora: Gidlund, kapitlet om jojk.
- Aksdal, Bjørn & Nyhus, Sven (red.) (1993). Fanitullen: innføring i norsk og samisk folkemusikk. Oslo: Universitetsforlaget, Ola Graffs kapitel ”Den samiske musikktradisjonen”
- Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar (red.) (2011). Yoik: aspects of performing, collecting, interpreting. Stockholm: Svenskt visarkiv in cooperation with Ájtte. LÄNKA!
- Kjellström, Rolf, Ternhag, Gunnar & Rydving, Håkan (1988). Om jojk. Hedemora: Gidlund
Kommentarer