Beteckningen kåklåt

Ordet kåk i betydelsen fängelse kommer ursprungligen från fornsvenskans kaker som betyder träställning för schavottering, skampåle, schavott – alltså den träställning i vilken skampålen fästs. Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok anger att betydelsen träställning i överförd bemärkelse blivit träruckel och så småningom kommit att beteckna själva fängelsebyggnaden. I Svensk slangordbok anges ett antal sammansatta ord med kåk som förled: kåklump (fångkläder), kåkfarare/kåksittare (fånge), kåkmang/kåksväng (bettleri), kåkmärken (tatueringar), kåkplit (fängelsevakt), kåkresa/kåkvolta/kåksyning (fängelsevistelse) och kåksnack.

Vid en sökning i Dagens Nyheters arkivdatabas dyker benämningen kåklåt upp första gången 1972 i samband med utgivningen av lp:n Kåklåtar.

Begreppet Kåksånger används första gången i Dagens Nyheter i mars 1971 i samband med en utställning och en musikföreställning på anstalten Hall. Beteckningen kåkvisor används så tidigt som 1956 av signaturen ”Bang” (Barbro Alving) i artikeln Alltid en krogsväng först för flickorna på lösen där hon i artikelserien Bang på Långholmen skildrade livet på Långholmens kvinnoavdelning.

”Tonen blir en annan än förut när Växjödamer drar kåkvisor som inte går att trycka av i någon tidning, fimpar cigaretter hur som helst som på röjarskiva och kommer från rättegång och tjuter desperata hotelser.”

Kåk signalerar fängelsejargong

Barbro Alvings användning av termen Kåkvisor 1956 är det enda belägget i Dagens Nyheters arkiv före 1970. Alvings artiklar innehåller flera exempel på en vokabulär som signalerar att hon var väl förtrogen med fängelsekulturen – och hon använde medvetet fängelsejargong för att förstärka det autentiska i sina berättelser. Kåkvisor återkommer sedan först 1970 i en annons i DN angående ett seminarium på Stadsmuseet i Stockholm om kriminalvården. Under det tidiga 1970-talet används kåkvisor, kåksånger och kåklåtar omväxlande i DN:s artiklar.

Det står klart att i den interna jargongen på fängelserna har företeelser som förknippas med fängelselivet under långa tider benämnts med förledet kåk-. Termen kåklåt kom att spridas utanför murarna efter 1972. Den stora uppmärksamhet som lp:n Kåklåtar fick bidrog naturligtvis till termens etablering. Däremot används inte någon av dessa benämningar på Jailbird Singers lp från 1964. I skivans titel används benämningen tjuvballader. Cornelis Vreeswijk, som skrev en del av skivans låttexter och även konvolutkommentarer, för ett resonemang om genretillhörighet:

”Om Ni sätter på första sidan på den här skivan så får Ni höra något som heter Mördar-Anders. Det är en låt som bygger på en engelsk 1700-tals ballad: Sam Hall. Handlar om en man som skall till att blir avrättad och som i ganska grova ordalag talar om för omvärlden vad han anser om den. Visan är inte lämplig för barn. Så här låter JAILBIRD SINGERS när de är på sitt fränt dramatiska humör. Men om Ni lyssnar på Där björkarna susa, får ni höra skönsång med skirt lyriska klanger. Och vad sägs om Jungman Jansson i modern tuff förpackning? Största delen av grabbarnas repertoar är på svenska. Att där finns med några gamla kristna frälsningssånger kanske förbryllar Er. Men det är ju egentligen ingenting annat än Gospels på svenska. Tony Granqvist lärde sig de här sångerna: Pärleporten, Ovan där, Barnatro när han var liten grabb för Tonys mamma var en varmt religiös kvinna.

Den engelskspråkiga delen av skivan upptar en del religiös musik även den. ’Precious Lord, take my hand’ sjunger Tony Granqvist ensam och spelar både piano och orgel till. (Orgeln är pålagd efteråt.) Undertecknad har haft nöjet att få bidra med texterna till fyra stycken låtar. Tony har arrangerat dem. Av de fyra är tre gamla Anglo-sachsiska folkmelodier och en översättning av en genuin negerblues, ”En öl till” av New Orleans märke. Det har varit ofantligt stimulerande att samarbeta med Jailbirds. Min vän Tom Paley har varit vänlig nog att assistera vid inspelningen av de här fyra numren. Han är amerikansk balladsångare och den banjo och den bluesgitarr Ni hör trakteras av honom.

Detta är alltså JAILBIRD SINGERS första LP-skiva och den är definitivt vad man kallar ’annorlunda’. Man kan om man så vill sätta etiketten HOOTENANNY på deras musik men märk väl att den har en egen klang och att den tar sikte på den Svenska lyssnaren. Och om man har öra för sådant, finns där nog även antydan till något slags tendens. Lyssna noga bara och mycket nöje!”

Cornelis Vreeswijk betonar repertoarens stora bredd och att det kan förefalla förvånande att det ingår religiösa sånger på skivan. Han pekar på att Tony Granqvist hade med sig den repertoaren hemifrån. I själva verket var religiösa sånger ofta förekommande på fängelserna inte minst genom besök från frikyrkliga körer. De tre medlemmarna i Jailbird Singers sjöng också i Ebeneserkyrkans kör som regelbundet gästade fängelset.

Används av utövarna

I artikeln Säg har du skådat kåkens dystra murar diskuterar musikforskaren Gunnar Ternhag en närliggande term till tjuvballad, nämligen tjuvvisa, men förespråkar termerna kåkvisa eller kåksång med hänvisning till att de används av utövarna själva. Han menar att benämningar som tjuvvisa eller fängelsevisa inte bör användas eftersom de inte berättar ”på samma sätt vilken grupp visor som avses”. I intervjuavsnitten i Sundins och Ternhags inspelningar används omväxlande benämningarna kåksång och kåkvisa, med viss dominans av kåksång – i synnerhet hos Sundin. I sitt resonemang ansluter sig Ternhag till brukarnas språk, precis som många andra från 1970-talet och framåt.

I musiketnologin skiljer man mellan emiska och etiska beskrivningar eller beteckningar. Med detta avser man användar- respektive forskarperspektiv. I valet av benämning ligger också ett ideologiskt ställningstagande och ett sätt att visa sin förtrogenhet med kulturen. Det är ingen slump att tjuvvisorna blir kåklåtar i det allmänna språkbruket på 1970-talet i samband med de politiska diskussionerna av vården och förhållandena på svenska fängelser. Med ordvalet signalerar talaren sin egen förtrogenhet med, och i någon mån, tillhörighet till fängelsekulturen genom förledet kåk. Men också genrens hemvist i en folklig eller populärmusikalisk kultursfär genom efterledet låt i stället för visa.

Termen kåklåtar har alltså etablerats genom den uppmärksamhet genren fick via lp-skivan med samma namn. Det är också rimligt att anta att insamlingsarbetet som bedrevs vid Svenskt visarkiv också kommit att påverka såväl språkbruket som genrens innehåll.

 

Till presentationens startsida