Documentum. Foto: Jonas André

Documentum. Foto: Jonas André 

Documentum

Ett resonemang om samlande, samlingar och samlare

Av Anders Hammarlund

Varför samlar och dokumenterar statliga institutioner och myndigheter musik, konst eller andra estetiska yttringar? Vad är den grundläggande motivationen? Är det universella estetiska värden som står i fokus – eller är det ett avgränsat etniskt eller nationellt kulturarv som betonas?

Mellan 2011 och 2014 studerade en forskargrupp från Svenskt visarkiv insamlingsideologier, identitetspolitik och kulturarvshantering ur ett musiketnologiskt perspektiv. Projektet, som gick under namnet Mixa eller maxa och finansierades av Kulturrådet, ställde frågor kring Svenskt visarkivs egen verksamhet och historia, men rymde också ett jämförande perspektiv. Svenska kulturinstitutioner har aldrig varit några isolerade företeelser utan har verkat i ett växelspel med politiska och kulturella strömningar i omvärlden.

Anders Hammarlund diskuterar i sitt bidrag Documentum ett antal tankeväckande fall ur samlandets och arkivväsendets internationella idéhistoria.

Beställ ett konstnadsfritt exemplar genom att mejla: visarkivet@musikverket.se

Meddelande från Svenskt visarkiv nr 49
Fler nummer av Meddelande från Svenskt visarkiv

Kommentarer

Leave a Reply