Kategoriarkiv: Svenskt visarkiv

Etnologer möttes i Göteborg

Postat den av

Vad utmärker svensk country? Vad är queerdans för något? Och hur kan videokameran användas bäst vid en deltagande observation?  Det är några av frågeställningarna som avhandlades när ett 20-tal musik- och dansetnologer träffades i Göteborg den 8–9 januari.

Musik- och dansetnologträff

Det var fjärde gången som Mats Nilsson, docent i etnologi vid institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet, bjöd in till en musik- och dansetnologträff med ambitionen att samla så många som möjligt som sysslar med forskning kring dans och musik i vid etnologisk mening.

Träffen anordnades under lättsamma och informella former. Snarare än att följa ett strikt program var det främsta syftet att ge kollegor möjlighet att träffas och bli informerade om varandras verksamheter.

Forskningspresentationer och diskussioner

Under de två dagarna redogjorde deltagarna för pågående och nystartade forskningsprojekt, planerade utbildningar och tidskrifter, för- och nackdelar med olika arbetsmetoder med mera. Diskussionslystnaden gick inte att ta miste på: samtal och utbyte av erfarenheter pågick såväl i storgruppsform som i fikapauser och under onsdagskvällens mingel med tillhörande buffé.

Svenskt visarkiv var väl representerat. Bland annat berättade dansarkivarie Anna Nyander om Visarkivets dokumentationsprojekt om queerdans. Övriga deltagare från Svenskt visarkiv var Anders Hammarlund, Dan Lundberg och Wictor Johansson.

Konferensen i Göteborg

Lars Lilliestam från Göteborgs universitet, Dan Lundberg från Svenskt visarkiv, Alf Arvidsson från Umeå universitet och Bengt Edqvist från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet (DAG) i Göteborg. Foto: Anna Nyander

Jazzens lucior

Postat den av
Luciafirande på Salle de Paris i Stockholm 1948. . Brehms orkester, som var ställets husband, bestod vid det möjligtvis något överförfriskade tillfället av, från vänster: Leppe Sundevall som spelade trumpet, Gösta Theselius, välkänd arrangör, pianist och tenorsaxofonist, Arne Domnérus på altsaxofon och klarinett, sångaren Chris Dane, Tage Eriksson på trummor samt kapellmästaren Simon Brehm själv på bas. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Luciafirande på Salle de Paris i Stockholm 1948. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Visarkivets jazzfotografier föreställer inte bara svenska och internationella storstjärnor på scen, personliga porträtt av jazzmusiker och en och annan schlagerartist. Här finns även fotografier som skildrar den klubbkultur som var intimt förknippad med jazzgenren.

Jazzigt luciafirande

Månadens bild bjuder på ett jazzigt luciafirande av det mer festliga slaget. Simon Brehms orkester laddar upp inför firandet på dansrestaurangen Salle de Paris, som låg på Sturegatan 10 i Stockholm. Året är 1948.

Brehms orkester, som var ställets husband, bestod vid det möjligtvis något överförfriskade tillfället av, från vänster: Leppe Sundevall som spelade trumpet, Gösta Theselius, välkänd arrangör, pianist och tenorsaxofonist, Arne Domnérus på altsaxofon och klarinett, sångaren Chris Dane, Tage Eriksson på trummor samt kapellmästaren Simon Brehm själv på bas.

Lussande på Gazell Club

Luciafirande på Gazell Club cirka 1962–63. Trombonisten som syns i bakgrunden är troligtvis Henrik Hultberg eller Lars Hübinger. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Luciafirande på Gazelle Club cirka 1962–63. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

15 år senare ställde källarklubben Gazell till med luciafirande. Klubben låg på Österlånggatan 29 i Gamla Stan i Stockholm, bilden tros vara från cirka 1962–63.

Trombonisten som syns i bakgrunden är troligtvis Henrik Hultberg eller Lars Hübinger. Det uppsluppna luciatåget, som redan för 50 år sedan hade förstått vikten av att inte göra någon skillnad på hon och han, består av okända entusiaster, som alla i dag torde ha uppnått en mogen pensionsålder.

Gazell Club på film

Gazell Club är också platsen för en scen i Gentlemen, en svensk film baserad på Klas Östergrens romaner Gentlemen och Gangsters regisserad av Mikael Marcimain. Filmen har premiär 2014 och kommer även att visas som tv-serie i  Sveriges Television. Till saken hör att bilder från Svenskt visarkiv har använts för att återskapa interiörerna i filmen. Frågan är om vi kommer att få se denna luciascen i filmen?

Fler bilder från jazzarkivet

Lyssnandet, blicken och sången

Postat den av

En grupp forskare och utövare inom vokal folkmusik möttes på Svenskt visarkiv 6–7 november för ett seminarium om hur vi använder lyssnandet respektive blicken i nutida gehörstradition. Titeln på seminariet var Lyssnandet och blicken i sångkulturer och arrangör var Ingrid Åkesson vid Visarkivet. Även Visarkivets Karin Strand deltog i seminariet.

Spontant tänker de flesta av oss kanske att lyssnandet hänger samman med muntlighet och synen, blicken med skriftlighet. Men går det verkligen en skiljelinje mellan muntlighet och skriftlighet? Vad innebär de begreppen i praktiken när vi kombinerar visuellt minne (som kan vara en minnesbild av en nedskriven text eller en notbild – men också en minnesbild av ansiktet och kroppen hos den sångare vi lärde oss en visa av) med auditivt minne (som kan innebära gehörsinlärning direkt i stunden från en annan person eller från en fixerad inspelning)? Ska vi tala om ett muntligt förhållningssätt till olika slags källor snarare än ”muntlig kultur” i allmänhet? Har sångrösten idag den dubbla karaktären av dels ett ytterst personligt avtryck och dels en vara eller produkt som kan säljas på en marknad? Är tonalitet relativ? Måste det som klingar ut i rummet vara mera ”riktigt” än det som klingar inne i huvudets akustiska rum? Hur kan handskrivna visböcker användas som samlingspunkt, som förstärkare av motsättningar eller för att markera ägande? Vilka roller har egentligen melodiangivelserna i skillingtrycken spelat? Har förra sekelskiftets blindvisor relevans för sjuka och arbetslösa idag?

Sångkonferensens deltagare.
I bakre raden Lena Halskov Hansen, Andrea Susanne Opielka, Ingrid Åkesson, Kristin Borgehed, Ingrid Gjersten och Margareta Jersild. I främre raden Karin Strand och Anne Murstad.
Foto: Eric Hammarström

 

Dessa och andra frågor diskuterades under rubriker som Muntlighet i vår senmoderna verklighet och Digital revolution i relation till traditionsförmedling. De som deltog i seminariet är medlemmar av ett tvärvetenskapligt nordiskt nätverk, Nordisk Forskernettverk for Vokal Folkemusikk. Från nätverket har tidigare publicerats en antologi, Tradisjonell sang som levende prosess, som presenteras här och här.

Instrument som kulturarv

Postat den av

Nordiskt instrumentseminarium arrangeras vartannat år av forskare och instrumentbyggare i de nordiska länderna. Denna gång hölls seminariet på Valdres Folkemuseum i Fagernes, Norge. Arrangörer var Valdres museer, Eric Sahlströminstitutet och det norska Rådet för folkemusikk og folkedans. Seminariet hölls den 12-14 november.

Seminariet belyste olika teman med anknytning till instrumentbygge. En av de viktigare huvudfrågorna rörde behovet av kulturpolitiska insatser för att säkra instrumentbygge som hantverk – i realiteten nationella handlingsplaner och riktlinjer. Detta diskuterades i en debatt med representanter för Sverige, Norge, Island och Finland. I synnerhet behandlades de eventuella möjligheter som UNESCO:s konvention angående immateriella kulturarv skulle kunna innebära för instrumentbyggare. Listan har ratificerats av samtliga länder i Norden och arbete med implementering pågår just nu.

I seminariet deltog Statens musikverks Eva Olandersson från Musik- och teatermuseet och Dan Lundberg från Arkiv- och biblioteksavdelningen. Den senare var också svensk representant i debatten om kulturpolitiska insatser för instrumentbygge.

Rapport från Gambia

Postat den av

Under första veckan i november tog Svenskt visarkivs pågående projekt i Gambia flera steg framåt. Visarkivets forskningsarkivarie Mathias Boström reste till det västafrikanska landet tillsammans med ljudteknikern Tommy Sjöberg från Folkmusikens hus i Rättvik för att ge en veckas utbildning i hur man digitaliserar, katalogiserar och arkiverar audiovisuellt material.

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar på en pågående digitalisering av en fältinspelning. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Visarkivets och Folkmusikens hus gambiska projektpartner, National Centre for Arts and Culture (NCAC), hade förutom sin egen personal även bjudit in representanter från bland annat Gambias radio, nationalbibliotek och riksarkiv för att ta del av vår undervisning. På så sätt kunde vår insats få en vidare spridning i Gambia, eftersom behovet av digitalisering finns hos alla arkivinstitutioner, där såväl som här hemma. Kursveckan var dessutom en del av ett större utbildningspaket för NCAC:s personal, som ingår i ett parallellt drivet digitaliseringsprojekt vid NCAC med finansiering från British Librarys ”Endangered archives programme”. Detta projekt leds av Dr Toby Green vid King’s College i London, en historiker med inriktning mot västafrikansk historia. Under veckan vi var på plats var även Green där och deltog i undervisningen med en föreläsning om den stora betydelsen av NCAC:s samlingar för den historiska forskningen samt en workshop om olika vägar att sprida information om arkivets samlingar.

Rengöring av bandspelarens tonhuvud

Rengöring av bandspelarens tonhuvud innan digitaliseringen av bandet påbörjas. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Det brittiska och svenska projektet hade gemensamt införskaffat digitaliseringsutrustning till NCAC. Under den i flera avseenden heta veckan instruerades och tränades personalen i att hantera bandspelare, omvandlare av analoga till digitala signaler och ljudprogram i dator, katalogisering av inspelningar och arkivering av digitaliserat material. Förutom det varma vädret hettade det även till i undervisningen. Det mesta som kunde gå fel gick nämligen snett: mycket krånglande programvara och datorer till att börja med, kassetter som gick sönder och återkommande strömavbrott. Men det löste sig i slutändan och kursdeltagarna fick härmed också inblick i hur problemlösning kan gå till i praktiken; en nog så viktig erfarenhet inför deras fortsatta digitaliseringsarbete på egen hand. Undervisningen blev alltså mer instruktiv än vi hade föreställt oss innan vi åkte. När vi instruktörer kom till NCAC:s arkivlokaler den sista kursdagen pågick redan digitalisering för fullt vid de tre arbetsstationerna. Vi var överflödiga, och målet för veckans undervisning var således uppfyllt.

CD:n Gems of the GambiaDen fina cd:n ”Gems of the Gambia” släpptes också i samband med vårt besök. Skivan innehåller arkivinspelningar med musik ur NCAC:s och Radio Gambias samlingar och NCAC har producerat den inom ramen för vårt projekt, som finanseras av Statens musikverk. Hela veckan inleddes med en ceremoni med många namn på talarlistan med anledning av den nya utrustning som arkivet försetts med, den utbildningsvecka med internationella lärare som stod i begrepp att inledas samt skivsläppet. Gambias turist- och kulturminister skulle ha invigningstalat vid ceremonin men fick förhinder och representerades istället av sin statssekreterare. Även gambisk press och TV var närvarande och rapporterade om händelsen, vilket skulle visa sig bli betydelsefullt.

Projektet fortsätter huvudsakligen genom digitalisering vid NCAC i Gambia. En mindre samling äldre videoband, som inte gick att digitalisera i Gambia, har vi tagit med oss för att låta digitalisera i Sverige. På väg hem stoppades vi i bagagekontrollen på flygplatsen, där personalen undrade vad det var för ovanligt material vi ville föra ut ur landet. Halvvägs genom vår förklaring skiner en av vakterna upp: ”Jag såg er på TV tidigare i veckan”. Därefter var det inga problem.

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara efter kursens avslutning. Flera av deltagarna är uppklädda eftersom de ska vidare till fredagsbönen. Foto: NCAC.

Månadens bild: Don Cherry

Postat den av
Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv är från sent 1960-tal och föreställer musikern Don Cherry (1936–1995), avbildad av jazzfotografen Christer Landergren.

Trumpetaren och multiinstrumentalisten Don Cherry föddes i Oklahoma City i USA. I början av 1950-talet framträdde han med olika jazzmusiker i Los Angeles. Känd blev han först 1958, när han spelade med altsaxofonisten Ornette Coleman, först i en kvintett med pianisten Paul Bley och senare i en pianolös kvartett, som spelade in ett flertal betydande jazzhistoriska skivor i slutet av 50-talet och i början 60-talet.

Från Oklahoma City till Tågarp

Under 1960-talet kom Cherry att spela i många och stilistiskt mycket skiftande sammanhang, i gruppen New York Contemporary Five med bland andra Archie Shepp och John Tchicai och med musiker som Sonny Rollins, Steve Lacy, Albert Ayler och George Russell med flera.

Cherry ledde också en egen internationell grupp i mitten av 60-talet med bland andra Gato Barbieri. Denna grupp framträdde på jazzklubben Gyllene Cirkeln i Stockholm. Cherry hade tidigare besökt Stockholm med olika musiker och staden skulle komma att bli hans hemstad under några år, för en senare flytt till Tågarp i Skåne.

Organic Music Society

I Stockholm blev Cherry en viktig inspirationskälla för musiker som till exempel Bernt Rosengren, Christer Bothén, Tommy Koverhult och Bengt Berger. Han höll kurser och workshops i ABF-huset och sommaren 1971 fungerade han som kapellmästare i den berömda Bucky Dome utanför Moderna Museet.

Det var bland annat här hans experimentella och numera kultklassade album Oragnic Music Society spelades in. 2012 gavs skivan ut på nytt av Caprice Records, som precis som Visarkivet är en del av Statens musikverk. Förutom en nytryckt lp-utgåva släpptes skivan för första gången även på cd. Läs mer.

Sprängde musikaliska gränser

Cherry kunde fungera som en katalysator i musikaliska sammanhang och verkligen få i gång sin omgivning. I Sverige hade han också träffat sin fru, textilkonstnären Moki Karlsson Cherry.

Från att ha spelat en musik starkt inspirerad av Ornette, utvecklas Cherry under 1960-talet till att spela en allt friare musik, som bland annat kan höras på de skivor han spelade in för Blue Note vid denna tid.

Musik kort och gott

Runt 1968 börjar Cherry allt mer att intressera sig för musik från andra delar världen, Afrika och Asien. I Stockholm träffade han den turkiske trumpetaren Maffy Falay. För Cherry var det inte längre viktigt att tydligt definiera vad det är för musik han spelade. Folkmusik från olika världsdelar blandades med mer jazzorienterad musik. Själv nöjde sig Cherry kort och gott med att kalla det hela för ”musik”!

Han fortsatte att under resten av sitt liv, med en stor nyfikenhet och ett gott öra, att utveckla denna form av ”världsmusik”.

Jan Ling (1934–2013)

Postat den av
Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling, en av Sveriges mest framstående musikforskare, har gått bort. Jan Ling (1934–2013) utförde betydande delar av sin gärning inom de kulturarvsinstitutioner som i dag ingår i Statens musikverk. Arbetet med den banbrytande avhandlingen om nyckelharpan skedde till stor del på det dåvarande Musikhistoriska museet, vars chef Ernst Emsheimer var Lings mentor inom musiketnologin.

På Musikaliska akademiens bibliotek, nu Musik och teaterbiblioteket, var han en flitig besökare och samtalspartner, och när Svenskt visarkiv inledde sina systematiska dokumentationsinspelningar av svensk folkmusik i början av 1960-talet gjorde Ling ett pionjärarbete även inom detta område.

Avhandlingen Nyckelharpan finns publicerad som onlinepublikation på Svenskt visarkivs webbplats.

Läs mer om Jan Lings arbete på Göteborgs universitets webbplats.

Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv

Postat den av

Det årliga mötet med de nordiska folkmusikarkiven hölls den 1–3 oktober. Denna gång i Vasa, Finland med Finlands svenska folkmusikinstitut som värd.  Vid mötet diskuterades både verksamhetsfrågor och organisation. Svenskt visarkivs Ingrid Åkesson presenterade sitt projekt Musik att höra eller musik att göra? och Dan Lundbergs berättade om sitt arbete med fängelsesånger under rubriken ”När alla trodde att jag skulle bli, en skitig knegare, då fick dom tji.” Svenska fängelsesånger – från intern till extern repertoar.

De nordiska folkmusikarkiven har intressant nog alla liknande situationer vad gäller organisatoriska förändringar. Svenskt visarkiv är sedan i februari i år en del av Arkiv- och biblioteksenheten i Statens musikverk, Dansk Folkemindesamling sorterar under Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, Finlands svenska folkmusikinstitut ingår i Svenska litteratursällskapet. Inom en nära framtid kommer också Norskt visearkiv att införlivas i musikavdelningen i det norska Nasjonalbiblioteket. I samtliga fall har eller ska alltså folkmusikarkiven omorganiseras och inordnas i större enheter. Erfarenheter av detta var naturligtvis en viktig del av diskussionerna vid mötet i Vasa.

Avslutningsvis beslutades att det nordiska arkivnätverket ska byta namn till Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv (NoFA). Nästa års möte arrangeras i oktober 2014 av Svenskt visarkiv i samarbete med Kungl. Gustaf Adolfsakademien.

Folklig menuett i Norden

Postat den av

En figur i menuetten beskriven av den franske dansmästaren Pierre Rameau.

Under andra halvan av 1600-talet och hela 1700-talet var menuett en dans på modet. I Norden var det inte bara finare folk som dansade menuett utan även borgare och bönder. Den folkliga menuetten i Norden var temat under seminariehelgen som Nordisk förening för folkdansforskning arrangerade i samarbete med Forum för historiska danser och musik i Göteborg den 20–22 september. Visarkivets dansarkivarie Anna Nyander deltog i seminariehelgen, vilken förutom intressanta föreläsningar även bjöd på workshoppar i finska och danska folkliga menuetter.

Mixa eller maxa i Bern

Postat den av

Vid en internationell konferens i Bern 4–8 september medverkade en delegation från Svenskt visarkivs forskningsprojekt Mixa eller maxa. Forskarmötet, som arrangerades av ESEM (European Seminar in Ethnomusicology) hade som tema Cultural Mapping and Musical Diversity, och diskussionerna handlade i hög grad om tolkningar och tillämpningar av UNESCO:s konvention för skydd av det immatriella kulturarvet. Mixa eller maxa-projektet presenterades utförligt vid en uppskattad paneldiskussion under rubriken Pluralize or Polarize den 6 september. På bilden från vänster Dan Lundberg, Anders Hammarlund, Madeleine Modin, Ingrid Åkesson, Mathias Boström, Karin Eriksson. I projektet medverkar också Mats Nilsson, Göteborgs universitet.