Språkhistorien betraktad underifrån: konferens om ”vanligt folks” läsande och skrivande

Humboldt-Universität i Berlin där Nordeuropa-Institut huserar.    Foto: Susanne Haugen.

”The Agents and Artefacts of Vernacular Literacy Practices in Late Pre-Modern Europe” var den ståtliga rubriken på den internationella konferens om vardagligt skriftbruk som hölls 13–15 juni 2013 vid Humboldt-Universität i Berlin. Ämnena som togs upp till belysning utgick däremot ifrån högst prosaiska artefakter, sådana som länge har förbisetts av kulturforskningen men som är viktiga dokument i förståelsen av icke-privilegierade personers skrivande, läsande och livsvillkor vid olika tidpunkter.

Medverkande var sociolingvister, filologer, litteraturforskare och historiker från hela Europa. I föredragen presenterades pågående forskning på området, däribland om finska soldaters klagobrev till ryska administrationen, lappar som medföljde barn som lämnades in på barnhem, isländska bönders litteraturavskrifter och filmbolagens instruktioner till amatörmanusskribenter i spelfilmens barndom. Visarkivets Karin Strand medverkade med ett föredrag om tiggarverser i skillingtryck betraktade som folkliga självbiografier. Se hela programmet här.

Forskningsarkivarie Karin Strand talar om tiggarverser i skillingtryck.                         Foto: Susanne Haugen.

Största delen av konferensen hölls i universitetets huvudbyggnad men fredagskvällens program var förlagt till de nordiska ambassadernas lokaler. Förutom kvällsföreläsningar fick deltagarna en introduktion till de nordiska ambassadernas verksamheter och interna samarbete i Berlin.

Som konferensarrangörer stod Nordeuropa-Institut vid Humboldtuniversitetet och det nordiska nätverket ”Reading and writing from below. Toward a new social history of literacy in the Nordic sphere during the long 19th century”.

 

En bön för moderniteten! Ny bok från Svenskt visarkiv

Anders Hammarlunds nya bok, som handlar om Abraham Baer och hans verksamhet som judisk kantor och musikforskare i 1800-talets Göteborg, är nu publicerad – både som bok på svenska (En bön för moderniteten. Kultur och politik i Abraham Baers värld) och som onlinepublikation på engelska (A Prayer for modernity. Politics and Culture in the World of Abraham Baer).

"Baal t'fillah oder Der practische Vorbeter" (1877), titelbladet

”Baal t’fillah oder Der practische Vorbeter” (1877), titelbladet

Baer gjorde en banbrytande insats med sin dokumentation av den europeiska synagogans musiktradition, Baal t’fillah oder Der practische Vorbeter, som gavs ut i Göteborg 1877.

Boken presenterades vid ett välbesökt evenemang i Svenskt visarkivs och Musik- och teaterbibliotekets expeditionslokaler tisdagen den 11 juni. I ett vindlande samtal mellan professor Lars Dencik och författaren fördes en trollbunden publik med till 1800-talets intensiva diskussion kring kultur, religion, nation och identitet. Vad förenar de frigjorda medborgarna i ett modernt samhälle, där religionen blivit en privatsak? Hur gestaltas religionen förnuftigt? Hur är samhället möjligt …

Nothäfte med Lapp-Nils-låtar digitaliserat

Per Danielsson vid 97 års ålder. Foto ur arkivet.

Per Danielsson vid 97 års ålder. Foto ur arkivet.

Det är inte varje dag det dyker upp bortglömda uppteckningar efter elever till den jämtländske storspelmannen Lapp-Nils. Men så skedde härom veckan på Svenskt visarkiv.

Vi fick in ett nothäfte för kopiering som Peter Sahlin (1874–1966) från Åre ägt. Det var Sahlins sonson och namne, basisten Peter Sahlin, som nu äger häftet och som lånade ut det. Häftet är daterat 1920 och består huvudsakligen av uppteckningar av Per Danielsson (1822–1922) gjorda dels av Sahlin själv och dels av Bengt Bixo (1879–1962) från Mörsil. Danielsson ska enligt standardverket Svenska låtar ha varit Lapp-Nils bäste elev.

Lapp-Nils (1804–1870) från Hallen i Offerdal i västra Jämtland var den viktigaste stilbildarna för den instrumentala folkmusiken i Jämtland under 1800-talet. Hans egentliga namn var Nils Jonsson. Namnet Lapp-Nils fick han för att hans far var ”sockenlapp” i Hallen. I Jämtland användes beteckningen sockenlapp för en i socknen bofast same som mot ersättning åtog sig att flå hästar och hundar. Denna syssla ansågs ”oren” av bondbefolkningen.

Lapp-Nils verkade som spelman redan som fjortonåring. Efter att ha gått i lära hos spelmän i norska Trøndelag blev Lapp-Nils känd som storspelman i hela Jämtland. Att Lapp-Nils blev så vida känd har troligen också att göra med att han delvis försörjde sig som gårdfarihandlare och ofta var på resande fot. Lapp-Nils påverkan på spelmansmusiken i Jämtland och grannlandskapen Medelpad och Ångermanland skymtar inte minst i Svenska låtar, där många spelmän uppger att de har låtar efter denne spelman.

Lapp-Nils var förebild för hundratals spelmän inom ett stort område i såväl Sverige som Norge. Att han kunde bli det trots sitt samiska ursprung är i sig ett tecken på hans unika storhet.

Nothäftet har nu digitaliserats och finns tillgängligt på webben.

Till Peter Sahlins notbok