Making a Difference: Music, Dance and the Individual

Hur påverkar individer sin omgivning? Hur ser deras relationer till omgivande samhällen ut? Vilka är deras specifika roller i skapandet av musik och dans? Detta är några av de frågor som stod i fokus vid en internationell konferens för musik- och dansetnologer i Limerick, Irland, 16-20 september 2015.

Konferensen anordnades av the European Seminar in Ethnomusicology, ESEM  och ägde rum på The Irish World Academy of Music and Dance, University of Limerick. Programmet kan laddas ner här.

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Från Sverige deltog fyra delegater med föredrag. Dansetnologen Mats Nilsson talade om Arkivet för folklig dans (nu i Svenskt visarkiv) och dess skapare Henry Sjöberg; musiketnologen Jill Johnsons paper handlade om ett par individuella aktörer och igångsättare i svenskt musikliv, Izzy Young och Steve Roney. Musikverkets Dan Lundberg talade om individuell kontra kollektiv identitet i musikskapande med bland andra den turkiska jazzmusikern Maffy Falay som exempel, och Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv om hur vi kan studera kreativitet i traditionell musik via individuella utövare i arkivmaterial och nutid.

Musiketnologi är ett litet område i Sverige, men internationellt är det en betydande disciplin och omfattar ett stort antal forskare och studenter. För första gången anordnades samma vecka och på samma plats en gemensam konferens för den världsomspännande organisationen International Council of Traditional Music, ICTM  och den nordamerikanska Society for Ethnomusicology, SEM. Temat för den konferensen var Transforming Ethnomusicological Praxis through Activism and Community Engagement . De två konferenserna överlappade varandra med en dag, så att deltagare kunde besöka varandras föredragssessioner. Initiativet till detta möte mellan de tre stora sammanslutningarna av musik- och dansetnologer kom från de respektive presidenterna Salwa El-Shawan Castelo-Branco (ICTM), Beverly Diamond (SEM) och Britta Sweers (ESEM).

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Intervju med en banjolegendar

När Tom Paley och hans dåvarande fru Claudia kom till Sverige från New York 1963 hamnade de mitt i den svenska visvågen. Tom som var en skicklig banjospelare, gitarrist och sångare blev snabbt en eftertraktad medmusiker bland de svenska vissångarna. Han spelade och umgicks i kretsarna av bland annat Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Hans drivna banjospel kan bland annat höras på Jailbirds Singers ”Tjyvballader och barnatro” från 1964.

Den 13 september träffade Visarkivets Dan Lundberg Tom i London, där han bor i dag, för en längre intervju om hans musikerbana och om relationen till svensk folkmusik och visa.

Tom Paley

Tom Paley spelar vid en session på puben Shakespear’s Head i London den 13 september 2015. Foto: Dan Lundberg

Toms karriär satte fart på 50-talet i New York där han spelade med musiker som Woody Guthrie och Pete Seeger. Han var med och startade New Lost City Ramblers tillsammans med John Cohen och Mike Seeger i slutet av 1950-talet. När han flyttade till Sverige var det delvis av politiska orsaker berättar han – inte minst för att Sverige aktivt tog ställning mot Vietnamkriget. I Sverige bodde han fram till 1966 då han bosatte sig i London, där han fortfarande bor.

Nuförtiden spelar han mycket med sin son Ben Paley. Tom Paley är fortfarande vid 87 års ålder en aktiv musiker i Londons folkmusikkretsar. Under tiden i Sverige fick han smak för svensk folkmusik och har besökt spelkompisar i Sverige regelbundet fram till för några år sedan när han började trappa ner på resandet.

Åsa Jinder intervjuad

Unga svenska spelmän var ett inspelningsprojekt som initierades av Visarkivet på 70-talet – resultatet blev en serie med 6 lp-skivor som gavs ut av Caprice Records. Man ville spegla det nya som hände i folkmusiksverige. Det mesta som samlats in och getts ut tidigare var ju enligt receptet ju äldre desto bättre. Nu tänkte man sig att fånga upp den nya generationen folkmusiker som hittat till folkmusiken under 70-talets folkmusikvåg.

Caprice Records genomför just nu en satsning på digitala utgåvor ur den tidigare produktionen och näst i tur är serien Unga svenska spelmän. I samband med detta passar Visarkivet på att intervjua ett antal av musikerna som var med på inspelningarna.

Åsa Jinder och Dan Lundberg

Åsa Jinder intervjuas av Dan Lundberg.
Foto: Torbjörn Ivarsson.

Lp:n Unga spelmän från Uppland var den näst sista i serien och spelades in 1980. En av de mest intressanta musikerna på skivan var den nyblivna riksspelmannen Åsa Jinder. Åsa var 16 år vid inspelningstillfället och hade året innan blivit Sveriges yngsta riksspelman. På skivan spelar hon två traditionella upplandslåtar – Stormyren av Eric Sahlström och en polska efter Anders Sahlström.

I intervjun som gjordes den 14 februari 2015 talar Åsa och Dan Lundberg om hennes karriär och om inspelningen av Unga svenska spelmän.

Musik, kulturarv, arkiv och ny kreativitet

Den italienska musiketnologins ställning liknar på många sätt den svenska. Ämnet har ingen självständig plats i universitetsvärlden – inga egna institutioner. Italiensk musiketnologer finns inom musikvetenskap, etnologi och andra kulturvetenskaper. Därför har de årliga träffar som anordnas i Venedig genom kulturorganisationen Fondazione Giorgio Cini blivit en viktig plats för studenter och forskare.

Årets möte var det 20:e i ordningen och hölls den 29–31 januari. Temat var musikarkiv och deras förändrade roll och förutsättningar. Till varje möte bjuder man in internationella forskare för att bredda diskussionerna och denna gång hade man Anthony Seeger från UCLA och Smithsonian/Folkways och Dan Lundberg från Musikverket som gäster.

Fondazione Giorgio Cini är ett kulturcentrum som skapades 1951 av Greve Vittorio Cini till minne av sonen Giorgio som dödades i en flygolycka. Fonden har sin verksamhet huvudsakligen i klostret på ön San Giorgio Maggiore mittemot San Marco i Venedig.

En stor del av årets seminarium ägnades åt musikarkivens ansvar i förhållande till demokrati, yttrandefrihet och upphovsrätt. Inte minst i förhållande till de nationalistiska strömningar som blir allt starkare i europeiska länder.

Trollflöjten med Piazza Vittorio

Trollflöjten med Piazza Vittorio

Ett annat viktigt tema i anknytning till detta var migration och mångkultur. Anthony Seeger avslutade sitt anförande med att sjunga ”All mixed up” som hans farbror Pete Seeger skrev 1960. En låt som är lika aktuell nu som då.

I like Polish sausage, I like Spanish rice,
and pizza pie is also nice
Corn and beans from the Indians here
washed down by German beer
Marco Polo traveled by camel and pony,
he brought to Italy, the first macaroni
And you and I as well as we’re able,
we put it all on the table

I think that this whole world
Soon mama my whole wide world
Soon mama my whole world
Soon gonna be gettin’ mixed up.

This doesn’t mean we will all be the same,
We’ll have different faces and different names
Long live many different kinds of races
It’s difference of opinion that makes horse races
Just remember the rule about rules, brother
What could be right for one could be wrong for the other
And take a tip from La Belle France: ”Viva la difference!”

Bilder ur musikskapandets vardag

Vid årsskiftet utkom en ny antologi om olika sidor av musikskapande och musikutövande i vardagen, Bilder ur musikskapandets vardag. Mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik. Den utgör en forskningsrapport från programmet ”Musikskapandets villkor: mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik”, ett samarbete mellan Umeå universitet och Svenskt visarkiv.

Bilder ur musikskapandets vardag

Bilder ur musikskapandets vardag

Innehåll

Boken innehåller texter av fyra musiketnologer. Den är redigerad av Alf Arvidsson, professor i etnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, som också har varit projektledare. Hans båda bidrag handlar om konstmusikaliskt skapande som dagligt arbete och social process. I antologin medverkar också Marika Nordström från samma institution med två texter om processer kring låtskrivande i populärmusikens vardag. Dan Lundberg, chef för Svenskt visarkiv och Musik- och teaterbiblioteket, Musikverket, för en diskussion kring musikaliska genrer och kvalitetsbegrepp samt skriver om dagens tävlande i folkmusik. Ingrid Åkesson vid Svenskt visarkiv, Musikverket, har studerat traditionell sång i småskaliga sammanhang som exempel på flytande gränser mellan att musicera för andra och att musicera med andra, bland annat i form av små veckoslutsfestivaler.

Innehållsförteckning:

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

 

Bilder ur musikskapandets vardag är utgiven av Umeå universitet och kan beställas från:

Inst för kultur- och medievetenskaper
Att K Hellman
Umeå universitet
901 87 UMEÅ

 

 

 

Visarkivet på Folk- och Världsmusikgalan

Forum: Folk 2014. foto: Markus Tullberg

Musikverket deltog på flera fronter vid årets Folk- och världsmusikgala, som i år hölls i kulturhuvudstaden Umeå i samarbete med festivalen Umefolk. Vid fredagens seminarium Forum: Folk presenterades en rad aktuella forskningsprojekt på folkmusikområdet. Moderator var arkiv- och biblioteksenhetens chef Dan Lundberg som också presenterade projekten Mixa eller maxa  och Utanförskapets röster.  Ingrid Åkesson, musiketnolog och forskningsarkivarie vid Svenskt visarkiv, presenterade projektet Musik att höra eller musik att göra. I seminariet deltog också Jill Johnson, Jonas Simonsson, Susanne Rosenberg, Sven Ahlbäck, Magnus Gustafsson, Thomas Fahlander och Markus Tullberg.  

Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv

Det årliga mötet med de nordiska folkmusikarkiven hölls den 1–3 oktober. Denna gång i Vasa, Finland med Finlands svenska folkmusikinstitut som värd.  Vid mötet diskuterades både verksamhetsfrågor och organisation. Svenskt visarkivs Ingrid Åkesson presenterade sitt projekt Musik att höra eller musik att göra? och Dan Lundbergs berättade om sitt arbete med fängelsesånger under rubriken ”När alla trodde att jag skulle bli, en skitig knegare, då fick dom tji.” Svenska fängelsesånger – från intern till extern repertoar.

De nordiska folkmusikarkiven har intressant nog alla liknande situationer vad gäller organisatoriska förändringar. Svenskt visarkiv är sedan i februari i år en del av Arkiv- och biblioteksenheten i Statens musikverk, Dansk Folkemindesamling sorterar under Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, Finlands svenska folkmusikinstitut ingår i Svenska litteratursällskapet. Inom en nära framtid kommer också Norskt visearkiv att införlivas i musikavdelningen i det norska Nasjonalbiblioteket. I samtliga fall har eller ska alltså folkmusikarkiven omorganiseras och inordnas i större enheter. Erfarenheter av detta var naturligtvis en viktig del av diskussionerna vid mötet i Vasa.

Avslutningsvis beslutades att det nordiska arkivnätverket ska byta namn till Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv (NoFA). Nästa års möte arrangeras i oktober 2014 av Svenskt visarkiv i samarbete med Kungl. Gustaf Adolfsakademien.

Nyfunna låtar för härjedalspipa

Tre låtar för härjedalspipa har hittats i Folkmusikkommissionens notsamling – låtar som hittills har legat gömda och glömda i Svenskt visarkivs samlingar.

Det är främst tack vare de två bröderna och spelmännen Jonas Jönsson (1864–1951) och Ol’Jansa (Olof Jönsson) (1867–1953) som kunskapen om härjedalspipan och dess traditioner lever kvar än i dag.

Spelpipor tillverkades traditionellt i Härjedalen av särskilt tätvuxen gran, vuxen ur den näringsfattiga härjedalska myllan. En av dem som byggde detta folkmusikinstrument – en sexhålsflöjt av blockflöjtstyp – var Jonas Jönsson från Överberg, norr om Sveg.

Hans flöjter är förlagan till det vi i dag kallar härjedalspipan. Pipan fick sitt nuvarande namn först på 1980-talet när folkmusikerna Ale Möller, Mats Berglund, Lasse Sörlin och Greger Brändström bestämde sig för att återskapa det instrument som Ol’Jansa spelade på. Efter deras insats började instrumentet att tillverkas på nytt på 1990-talet.

Ol'Jansas låtbokEfter Ol’Jansa finns ett rikt och unikt inspelat material av låtar på härjedalspipa. Noterna till 20 av de låtar som spelats in med Olof Jönsson har tidigare publicerats av Svenskt visarkiv och spelmannen Emma Grut i boken Ol’Jansas låtbok.

Länge har man trott att låtarna i Ol’Jansas låtbok och de inspelningar som har gjorts av Sveriges radio och Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala var den enda bevarade musiken för härjedalspipa. Men nu har det visat sig att det finns mer – i Svenskt visarkivs samlingar.

När spelmannen Esbjörn Wettermark satt och letade efter Hälsingematerial i Folkmusikkommissionen – en notsamling med cirka 45 000 sidor med upptecknade folkmusikvisor och -låtar – hittade han tre låtar efter Olof Jönsson som, så vitt vi vet, inte har uppmärksammats tidigare. Här kallas härjedalspipan kort och gott för träpipa. Noterna till låtarna hittar du på bild 19 och 20 i Nils Häggs uppteckningar i Folkmusikkommissionen.

Låtarna skiljer sig från många andra uppteckningar eftersom de är tvåstämmiga. Esbjörn Wettermarks teori är att det är insamlaren Nils Hägg eller dennes farbror, kompositören Jacob Adolf Hägg, som har skrivit det tvåstämmiga arrangemanget. Å andra sidan har Folkmusikkommissionens initiativtagare Nils Andersson antecknat från spelmanstävlingen i Sveg 1909 hur bröderna Olof och Jonas Jönsson deltog på träpipor och spelade två polskor och en marsch.

Om bröderna spelade i stämmor eller unisont vet vi inte. Dan Lundberg, överbibliotekarie och arkivchef på Statens musikverk, tillika riksspelman på härjedalspipa, beslöt sig för att testa och har bland annat gjort en tvåstämmig provinspelning av Flageoletten – polska efter Ol’Jansa.

Lyssna här!