Sångkonferens i Sydafrika

Berg kring Stellenbosch. Foto: Ingrid Åkesson

Berg kring Stellenbosch. Foto: Ingrid Åkesson

Den 13–19 oktober 2013 möttes sångforskare från mer än 20 länder i Stellenbosch, västra Kapprovinsen i Sydafrika vid 43rd International Ballad Conference of the Kommission für Volksdichtung. Lokal organisatör var professor Matilda Burden vid universitetet och universitetsmuseet i Stellenbosch, och konferensen var den första på södra halvklotet.

Temat för konferensen var Social issues in ballads and other songs. Deltagarna presenterade forskning kring allt från gränsöverskridande körsång i Sydafrika efter apartheid, sociala dilemman i musikdokumentation under apartheid och sångens roll i Zimbabwes sociala förändringsprocesser till hiphopballader i dagens USA och incestmotiv i de skandinaviska medeltidsballaderna.

Forskarna kom från olika discipliner som folkloristik, kulturhistoria, musiketnologi och litteraturvetenskap. Från Sverige deltog Ingrid Åkesson, forskningsarkivarie  Svenskt visarkiv. Hennes paper hade titeln “Her faither struck her wondrous sore”. Structural, gendered and honour-related violence – a ballad motif with everlasting relevance.

Förutom föredrag och diskussioner omfattade konferensen också flera musikinslag, bland annat en konsert med Tygerberg Children’s Choir och Stellenbosch University Choir, båda med internationellt renommé.

Nedan finns ett videoklipp med Tygerberg Children’s Choir.

Månadens bild: Don Cherry

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv är från sent 1960-tal och föreställer musikern Don Cherry (1936–1995), avbildad av jazzfotografen Christer Landergren.

Trumpetaren och multiinstrumentalisten Don Cherry föddes i Oklahoma City i USA. I början av 1950-talet framträdde han med olika jazzmusiker i Los Angeles. Känd blev han först 1958, när han spelade med altsaxofonisten Ornette Coleman, först i en kvintett med pianisten Paul Bley och senare i en pianolös kvartett, som spelade in ett flertal betydande jazzhistoriska skivor i slutet av 50-talet och i början 60-talet.

Från Oklahoma City till Tågarp

Under 1960-talet kom Cherry att spela i många och stilistiskt mycket skiftande sammanhang, i gruppen New York Contemporary Five med bland andra Archie Shepp och John Tchicai och med musiker som Sonny Rollins, Steve Lacy, Albert Ayler och George Russell med flera.

Cherry ledde också en egen internationell grupp i mitten av 60-talet med bland andra Gato Barbieri. Denna grupp framträdde på jazzklubben Gyllene Cirkeln i Stockholm. Cherry hade tidigare besökt Stockholm med olika musiker och staden skulle komma att bli hans hemstad under några år, för en senare flytt till Tågarp i Skåne.

Organic Music Society

I Stockholm blev Cherry en viktig inspirationskälla för musiker som till exempel Bernt Rosengren, Christer Bothén, Tommy Koverhult och Bengt Berger. Han höll kurser och workshops i ABF-huset och sommaren 1971 fungerade han som kapellmästare i den berömda Bucky Dome utanför Moderna Museet.

Det var bland annat här hans experimentella och numera kultklassade album Oragnic Music Society spelades in. 2012 gavs skivan ut på nytt av Caprice Records, som precis som Visarkivet är en del av Statens musikverk. Förutom en nytryckt lp-utgåva släpptes skivan för första gången även på cd. Läs mer.

Sprängde musikaliska gränser

Cherry kunde fungera som en katalysator i musikaliska sammanhang och verkligen få i gång sin omgivning. I Sverige hade han också träffat sin fru, textilkonstnären Moki Karlsson Cherry.

Från att ha spelat en musik starkt inspirerad av Ornette, utvecklas Cherry under 1960-talet till att spela en allt friare musik, som bland annat kan höras på de skivor han spelade in för Blue Note vid denna tid.

Musik kort och gott

Runt 1968 börjar Cherry allt mer att intressera sig för musik från andra delar världen, Afrika och Asien. I Stockholm träffade han den turkiske trumpetaren Maffy Falay. För Cherry var det inte längre viktigt att tydligt definiera vad det är för musik han spelade. Folkmusik från olika världsdelar blandades med mer jazzorienterad musik. Själv nöjde sig Cherry kort och gott med att kalla det hela för ”musik”!

Han fortsatte att under resten av sitt liv, med en stor nyfikenhet och ett gott öra, att utveckla denna form av ”världsmusik”.

Jan Ling (1934–2013)

Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling, en av Sveriges mest framstående musikforskare, har gått bort. Jan Ling (1934–2013) utförde betydande delar av sin gärning inom de kulturarvsinstitutioner som i dag ingår i Statens musikverk. Arbetet med den banbrytande avhandlingen om nyckelharpan skedde till stor del på det dåvarande Musikhistoriska museet, vars chef Ernst Emsheimer var Lings mentor inom musiketnologin.

På Musikaliska akademiens bibliotek, nu Musik och teaterbiblioteket, var han en flitig besökare och samtalspartner, och när Svenskt visarkiv inledde sina systematiska dokumentationsinspelningar av svensk folkmusik i början av 1960-talet gjorde Ling ett pionjärarbete även inom detta område.

Avhandlingen Nyckelharpan finns publicerad som onlinepublikation på Svenskt visarkivs webbplats.

Läs mer om Jan Lings arbete på Göteborgs universitets webbplats.

Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv

Det årliga mötet med de nordiska folkmusikarkiven hölls den 1–3 oktober. Denna gång i Vasa, Finland med Finlands svenska folkmusikinstitut som värd.  Vid mötet diskuterades både verksamhetsfrågor och organisation. Svenskt visarkivs Ingrid Åkesson presenterade sitt projekt Musik att höra eller musik att göra? och Dan Lundbergs berättade om sitt arbete med fängelsesånger under rubriken ”När alla trodde att jag skulle bli, en skitig knegare, då fick dom tji.” Svenska fängelsesånger – från intern till extern repertoar.

De nordiska folkmusikarkiven har intressant nog alla liknande situationer vad gäller organisatoriska förändringar. Svenskt visarkiv är sedan i februari i år en del av Arkiv- och biblioteksenheten i Statens musikverk, Dansk Folkemindesamling sorterar under Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, Finlands svenska folkmusikinstitut ingår i Svenska litteratursällskapet. Inom en nära framtid kommer också Norskt visearkiv att införlivas i musikavdelningen i det norska Nasjonalbiblioteket. I samtliga fall har eller ska alltså folkmusikarkiven omorganiseras och inordnas i större enheter. Erfarenheter av detta var naturligtvis en viktig del av diskussionerna vid mötet i Vasa.

Avslutningsvis beslutades att det nordiska arkivnätverket ska byta namn till Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv (NoFA). Nästa års möte arrangeras i oktober 2014 av Svenskt visarkiv i samarbete med Kungl. Gustaf Adolfsakademien.