När dans är mer än bara dans

Vardagsaktivism, ett queert sammanhang – eller bara dans! Peter Helm och Johan Björk driver en queersalsaskola där gränser suddas ut, normer bryts och alla är välkomna.

Pedagogiken i queerdans är att lära alla deltagare både förarrollen och följarrollen. Alla dansar med alla, oavsett kön. Queer är ett samlingsbegrepp som dels beskriver ett normkritiskt förhållningssätt, men det är också ett sätt att identifiera sig som normbrytande i sin sexualitet eller könstillhörighet.

– Queerdans är dans. Den enda anledningen till att vi behöver använda begreppet queer är att vi lever i en heteronormativ värld där allt som inte är en kvinna och en man anses vara konstigt, iögonfallande eller fel, säger Peter Helm.

– Vi behöver ge människor möjligheten att bestämma själva, att fatta egna beslut. Vi behöver också ge människor upplysning om att såhär kan det också se ut, att det inte behöver vara så som det alltid har varit. I och med att traditionella könsroller styr är det många människor utanför normen som inte prövar att dansa. De känner sig inte bekväma. Går man på en traditionell salsakurs finns det outtalade förväntningar på att män ska vara si och kvinnor så. Däremellan får ingenting existera. Där fyller queerdans ett syfte, säger Johan Björk.

Utan gränser

Inom pardansen är traditionella könsroller starka, och många som står utanför heteronormen väljer därför att inte dansa. Det handlar inte bara om hbtq-personer, utan också människor som inte går med på salsavärldens långt drivna mans- och kvinnoroller.

– I dessa tider är det absurt att pardansen är jämställdhetens sista utpost. Det minsta man kan begära är väl ändå att alla ska bli tillfrågade om de vill föra eller följa. Det finns ingen annan sport där vi bara lär oss halva tekniken, halva spelet, säger Peter Helm.

Rollerna i den traditionella salsan för med sig mycket i rörelsemönstret hos utövarna. I queersalsa utmanas detta mönster och normerna för de olika rollerna raseras, gränserna suddas ut. Befriande för många dansare!

– När jag växte upp la jag ganska mycket dålig energi på att manipulera min kropp och mitt rörelsemönster för att pappa inte skulle förstå att jag var bög. Jag hade dansat salsa men slutat eftersom jag inte ens fick dansa följare med mina tjejkompisar. Det var konstigt nog. Och att dansa med en kille som jag dejtade var rent av farligt för 25 år sedan när jag var tonåring, berättar Peter Helm.

Blir en politisk handling

Ofta blir deras danskurser mer än bara dans – det blir ett queersammanhang eller en politisk handling.

– För många är anledningen till att gå en kurs hos oss inte en längtan efter att dansa salsa. Det skiljer oss mycket från andra dansskolorna där folk har stenkoll på dansen. Hos oss går många av ett vardagsaktivistiskt engagemang, eller för att man får träffas i ett queersammanhang och dansa med andra av samma kön, säger Peter Helm.

Att dansen blir politisk märks även hos publiken när de är ute och uppträder med sina elever.

– Det blir en politisk handling att vara ute och dansa. Vi vill bara dansa, men i samma stund som vi kliver upp på dansgolvet som samkönat par eller där kvinnan för och mannen följer, blir vi som ett utställningsobjekt. Vår dans blir en manifestation. I den situationen och i den mängden av människor upplever vi oss som väldigt få, säger Johan Björk.

Kontroversiellt på många håll

Nu stundar en resa till S:t Petersburg där Peter och Johan ska dansa. Inte minst i sådana sammanhang märker de hur kontroversiell deras dans kan vara på andra håll i världen. Utrikesdepartementet rekommenderar att inte ta med make och barn.

– Då är det verkligen inte bara dans längre. Då blir det jätteviktigt! Vi tycker ju att det här bara är kul, så som alla människor borde får känna – glädje och lust! Och så är det en glödhet potatis i många andra sammanhang, säger Johan Björk.

Förändring på gång

Trots att det i många delar av världen är kontroversiellt, även i Sverige, ser Peter och Johan hur dansvärlden långsamt förändras. Att de och andra queerdansare syns och visar att de är att räkna med påverkar de mer traditionella skolorna i Stockholm.

– När vi går på drop in-kurser kan lärarna försöka anstränga sig att säga förare och följare istället för tjejer och killar. Det är fortfarande så att folk frågar ”dansar du tjej i dag?”, men lärarna försöker och ett samkönat salsapar är inte längre helt främmande, säger Johan Björk.

– Numera finns det också elevgrupper som uppträder med till exempel bara kvinnor, och det gör att många fler vill gå deras kurser – det går jättebra ekonomiskt för den skolan. För några år sedan när jag frågade var det helt otänkbart med något annat än man och kvinna som dansade ihop. Där har det hänt mycket på bara några år, säger Peter Helm.

Tillbaka presentationen av queerdans