Kåklåtar

Fängelsevisor som identitetsmarkör och kulturarv

Av Dan Lundberg

I Kåklåtar studeras fängelsevisor, eller kåklåtar som dessa kom att kallas under 1970-talet. Det är också en studie av hur människor i utsatta situationer kan använda musik för att skapa tillhörighet och för att uttrycka känslor.

Under 1960- och 1970-talen samlade Svenskt visarkiv in visor på svenska fängelser i två olika projekt. Syftet var att dokumentera en visgenre som ansågs vara på utdöende, men som under samma tidsperiod fick en ny populäritet. Den fick också delvis andra funktioner genom att den blev en del av den svenska musikrörelsen. Från att ha varit en undanskymd genre som levde i fängelsemiljöns avskildhet blev kåklåtar en offentlig angelägenhet och en del i den politiska kampen för bättre villkor inom kriminalvården.

Visorna och deras funktion i fängelsemiljön står i fokus för musiketnologen Dan Lundbergs studie. Med kåklåtarna som exempel beskriver han också arkivens, forskningens och skivbolagens roll och betydelse för utvecklingen av musikaliska genrer.

Boken är resultatet av forskningsprojektet Utanförskapets röster som bedrivits vid Svenskt visarkiv. Övriga böcker i projektet är Brott, tiggeri och brännvinets fördärv av Karin Strand och Arbetslösas röster av Stefan Bohman.

Boken utges med stöd av Sven och Dagmar Saléns stiftelse, Kungliga Patriotiska Sällskapet och Konung Gustaf Adolfs fond för svensk kultur.

Kåklåtar finns även översatt till engelska: Singing Through the Bars