Är balladerna medeltida?
I hela Europa finns traditioner av långa, berättande sånger. I de östra och sydöstra delarna dominerar episka former utan strofindelning, till exempel det finska verseposet Kalevala. I västra och centrala Europa är emellertid sångerna strofiskt uppbyggda enligt likartade mönster, med en två- eller fyrradig vers och oftast någon typ av omkväde. De här strofiska visorna är det som i dag går under benämningen ballader.
Terminologin har skiftat över tid. Under 1800-talsromantikens insamlingsperiod använde skandinaviska insamlare och utgivare oftast termen folkvisor – i enlighet med tidens föreställningar om folkkultur, folksagor, folksägner och så vidare, som ett slags kollektiva skapelser. 1900-talets nordiska balladforskare började efterhand använda termen ”medeltida ballad”. Men hur medeltida är då balladerna?
Balladformen spreds över stora delar av Europa i tidigmodern tid. Ballader lär ha sjungits i Skandinavien så tidigt som under 1200- och 1300-talen – i de så kallade Eufemiavisorna, höviska riddarromaner i versform från tidigt 1300-tal, finns spår av balladtexter.
I bruk sedan medeltiden
I Skandinavien möter vi dokumenterade hela balladtexter tidigast i handskriven form i den danska, och något senare svenska, adelns visböcker från 1500- och 1600-talen. Detta pekar på att visorna har varit i bruk under senmedeltid och renässans. Termen medeltida pekar alltså mot visformens ursprung, liksom stora delar av begreppsvärlden, men gäller inte när vi betraktar varje enskild visa – allra minst beträffande melodierna, där vi i Sverige har mycket knapphändig dokumentation före 1800-talet.
Det är också främst i Skandinavien som beteckningen medeltida ballad används för att avgränsa dessa äldre visor från strofiska berättade visor med senare datum. Huvudsakligen beror det på att balladforskarna länge främst intresserade sig för texterna och deras ursprung. Mycket av balladens historia är dock okänd på grund av bristande källmaterial.
Balladens ursprung brukar hänföras till medeltida provencalsk diktning. Det finns olika teorier om balladformens viktigaste respektive tidigaste vägar till Skandinavien – främst från kontinenten via Danmark och/eller eller från Brittiska öarna via Norge. En engelsk term som används för ungefär samma slags visor är traditional ballad.
Läs mer
Colbert, David. The Birth of the Ballad. The Scandinavian Medieval Genre. Stockholm: Svenskt visarkiv 1989.
Jansson, Sven-Bertil. Den levande balladen: medeltida ballad i svensk tradition. Stockholm: Prisma, 1999.
Jonsson, Bengt R. Svensk balladtradition 1. Balladkällor och balladtyper. Stockholm: Svenskt visarkiv, 1967.
Jonsson, Bengt R. Bråvalla och Lena. Kring balladen SMB 56. Sumlen 1989 samt Sumlen 1992-1993. Stockholm: Samfundet för visforskning.
Lundgren-Nielsen, Flemming & Ruus, Hanne (red). Svøbt i mår. Dansk Folkevisekultur 1550-1700. København: C. A. Reitzel. 4 vol. 1999-2002.
Kommentarer