Tjajkovskijs Årstiderna  

Tjajkovskij i danska mästares sällskap

De berömda Årstiderna (Vremena goda) av Tjajkovskij, 12 pianostycken op.37-bis, har utkommit i otaliga utgåvor sedan de för första gången såg dagens ljus i den ryska musiktidskriften Nuvellist (N.Bernard) 1876. Ett flertal av dem finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar och jag vill presentera ett mindre känt tryck som verkligen sticker ut från mängden.

Det ambitiösa danska pianoalbumet, som till utformningen påminner om en kalender, utkom 1881, det vill säga fem år efter det första trycket. Under ett färgomslag har man samlat ett helt gäng av betydelsefulla dåtida kulturpersonligheter (de råkade bli tolv till antalet!): den ryske tonsättaren Peter Tjajkovskij (1840–1893), den enastående danske dramatikern och lyrikern Holger Drachmann (1846–1908), de danska konstnärerna Pietro Krohn (184–1905), bröderna Erik Henningsen (1855–1930) och Frants Henningsen (1850–1908), Otto Haslund (1842–1917), Hans Tegner (1853–1932), August Jerndorff (1846–1906), Vilhelm Groth (1842-1899), Hans Nic. Hansen (1853–1923), Thorvald Niss (1842–1905) och inte att förglömma den berömde xylografen Frederik Hendriksen (1847-1938) som stod för alla träsnitt.

Drivkraft och entreprenörstalang

Epigraferna (fragment ur ryska dikter) som föregick varje pianostycke i originalutgåvan av Årstiderna togs bort och ersattes här av hela separata sidor innehållande dikter av Drachmann med tillhörande träsnitt.

Bakom idén låg Henrik Hennings (1848–1923), en ung, initiativrik, men kanske ännu inte så erfaren direktör för det danska Kgl.Hof-Musikhandels Forlag. Mycket av allt det positiva och betydelsefulla som hände i det danska musiklivet under de följande decennierna var ett resultat av Hennings drivkraft och entreprenörstalang. Den vackra tanken att pryda Tjajkovskijs verk med dikter av en stor dansk poet slog honom däremot inte över en natt. Hans ursprungliga idé var att få Drachmann att skriva tolv dikter på temat Årstiderna – en för varje månad – till vilka han senare skulle plocka fram passande musikstycken av olika tonsättare och ge ut det hela i bokform.

Det verkar som att han inte kände till Tjajkovskijs verk i det första skedet av sitt projekt (det var ju relativt nytt då) och illustrationerna var inte heller med i bilden. Via Otto Borchsenius (1844–1925), redaktören för tidskriften Ude og Hjemme, lämnade han ett förslag om dikterna till Drachmann. Hur det gick sedan kan vi till en del få veta utifrån bevarade dokument.

Brev till Drachmann

Kære Borch.
(…) Hvad angår din Forespørgsel paa Hennings Vegne, da er det sandsynligt at jeg søger Dig i Eftermiddag eller imorgen forat tale med Dig desangaaende. 12 Sange er jo en betydelig Opgave – omtrent en halv Digtsamling; ikke desto mindre, der er noget fristende derved og undervejs igaar tænkte jeg ogsaa en Del derover. Under 500 Kroner gør jeg den ikke (…). Jeg har som sagt Lyst til disse Sange, og jeg har tænkt en Del derover igaar, chemin faisant. Her er et Forslag til Kompositionen

Aarstider og Dagstider
Tolv Sange
Af
HD
I Musik af forskellige Komp- [sic!]

Jeg vilde da faa 4 store Overafdelinger med tre Situations og Stemningesbilleder i hver.(…) Din hengiv. Holger Drachmann
(Ur ett opublicerat brev från H. Drachmann till O. Borchsenius, 9/6 1880. Nks, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn).

”…Hans Tid i denne Maaned gik med at skrive Digte paa Bestilling. Paa Opfordring af Henrik Hennings, Skuespillerinden Bety Hennings’ Mand, digtede han en Suite Sange til Melodier af forskellige Komponister. De blev trykte senare paa Aaret i Ude og Hjemme Nr. 168 och er lidet mærkværdige…”
(Ur Paul V. Rubow. Holger Drachmann 1878–1897. København 1945, s.65).

Fria händer

Drachmann började arbetet på beställningen meddetsamma, men han visste tydligen inte vilken musik texterna skulle knytas till och hade därmed fria händer i frågan om gestaltning av de olika månaderna. Hans dåvarande fru nämnde dock senare i sina memoarer att henes man skrev dikter ”till Tschaikowskijs Symfoni”.(Drachmann, Emmy. Erindringen. Barndom og Ungdom til 1883. København 1925, s.133).

Aarstiderne – 12 Digte af Holger Drachmann publicerades i julnumret av Ude og Hjemme den 19 december 1880 och hade illustrerats med Hendriksens träsnitt efter teckningarna av de ovannämnda konstnärerna. Drachmanns dikter hade inga extra titlar utöver månadsbeteckningar. Illustrationerna däremot fick det och de blev tryckta mellan dikttitlarna och texten vilket nog inte var så smart. När Hennings senare bestämt sig för att ”viga” detta med musik av Tjajkovskij (för musiktrycket användes säkerligen samma tryckplåtar) var man tvungen att applicera bildtitlarna även på pianostyckena. För det mesta gick ”vigseln” förvånansvärt smidigt, dock med några roliga undantag på grund av klimatskillnaderna mellan Danmark och Ryssland.

Piratkopia – vanligt redan 1881

En studie av notbilden i Hennings ”Gesamtkunstwerk” visar att han har använt sig av en färsk tysk piratkopia av A.Fürstner (Berlin, 1881). Sådana olagliga omtryck var vanliga på den tiden. Tjajkovskij själv förhöll sig lugnt till det medan hans huvudförläggare Jurgenson vred sig av ilska, speciellt över att Fürstners utgåva dessutom var reviderad av Carl Klindworth vilket var oetiskt gentemot en då levande tonsättare och vän.

Brev till Tjajkovskij från förläggaren

”….Tänk vad svinaktigt Klindworth har betett sig mot dig och mig: Fürstner hade tryckt om dina ”Årstiderna” som op.37 (Sonat) och dina 12 morceaux moyenne difficulté och sedan skriver han i reklamen: «Carl Klindworth’s revidierte Ausgabe” – med dubbelt så stora bokstäver som för Tschaikowsky. Fürstner får göra vad han vill, men hur kan Klindworth ha mage att ”revidera” någonting som är ditt? Har du dött, eller? Juridiskt sett krävs det inget godkännande från dig, förstås, men vänskapen då? (…) Han som drog sig för att börja se över Schumanns verk medan m-m [madame] Schumann fortfarande levde?! (…) Jag är hemskt arg på Klindworth, mycket arg!…”
(P.I.Tjajkovskij. Perepiska s Jurgensonom. Tom 1. 1877-1883.M.1938, s.218).

Rättigheterna till Årstiderna var uppköpta av Jurgenson från Bernard 1885 och det var då verket fick opusnummer 37-bis. Bernards utgåva hade inget opusnummer. Fürstner tilldelade det op.37 (fast det numret hade redan sonaten i G-dur) och Hennings slog till med ett ännu grövre fel på titelsidan av sin roliga utgåva – op. 31 (som är Slavisk marsch!).

Tjajkovskij hade en kort brevkontakt med Hennings i början av 1892. Hennings hade inbjudit honom att uppträda i Köpenhamn och Tjajkovskij hade tacksamt mottagit inbjudan men bad om att få komma någon gång mellan hösten 1892 och våren 1893. Den resan blev aldrig av och vi vet inte om Tjajkovskij och Jurgenson någonsin fick se det danska trycket av Årstiderna. I det vetenskapliga biblioteket i Tjajkovskijmuseet i Klin finns dock ett exemplar av utgåvan.

Marina Demina

Kommentarer

Leave a Reply