Monica Petrini, en av Sveriges första kvinnliga jazzmusiker, ca 1956. Foto: Estrads arkiv/Rolf Dahlgren/Svenskt visarkiv

Monica Petrini, en av Sveriges första kvinnliga jazzmusiker, ca 1956. Foto: Estrads arkiv/Rolf Dahlgren/Svenskt visarkiv 

Jazz, genus, autenticitet

Trots att jazzmusik ofta förknippas med modernitet, urbanitet och frigörelse så har den under större delen av sin historia varit männens domän.

Nordisk Jazzkonferens

Den 30–31 augusti 2012 arrangerade Svenskt visarkiv vid Statens musikverk Nordisk Jazzkonferens, den tionde i ordningen, med temat Jazzens genus och föreställningar om autenticitet. Den välbesökta konferensen genomfördes på Musik- och teatermuseet i Stockholm och språket var engelska.

Internationella kvinnodagen

I samband med Internationella kvinnodagen den 8 mars publicerar Musikverket nu i elektronisk form en sammanställning av de anföranden som hölls vid konferensen.

Städernas musik

Roger Bergner, forskningsarkivarie med inriktning på jazz inom Musikverkets arkiv och bibliotek, sätter jazzmusiken i en historisk kontext:

– Jazzen är den musikform som kanske bäst har ackompanjerat det moderna samhällets framväxt under de senaste hundra åren. Jazzen är i många stycken ”städernas musik”, synonym med moderniteten och den urbana kulturen med dess strävan efter en total emancipation. Som genre är jazzen ett konglomerat av stilar och traditioner, från när och fjärran, som har kokats ihop till en musik som kan låta på väldigt många olika sätt. Den har fört kvinnor och män samman i städernas ”ballrooms” under angenäma former, där den sociala kontrollen, som länge präglade landsbygden, varit i det närmaste obefintlig.

Föregick pop- och rockmusiken

Som ungdomskultur betraktad föregick jazzen pop- och rockmusiken, och man kan mycket väl tala om ”sex, drugs and jazz” långt före de sistnämnda genrernas genombrott.

Jazzen har, i sina olika skepnader, talat till de flesta sinnen och behov: den kan vara estetisk, intellektuell, humoristisk, ”köttslig”, politisk, rebellisk och sensuell i sina uttryck.

Männens domän

Samtidigt har jazzen genom hela sin historia odlat myter som har favoriserat vissa slags subjekt och ratat andra. Med denna konferens ville Musikverket sätta fokus på ett par ”oskrivna lagar”: jazzens köns- och sexualpolitik, samt den djupt rotade uppfattningen om autenticitet.

Trots sin täta koppling till modernitet och frigörelse är det lätt att konstatera att jazzen, under större delen av sin historia, huvudsakligen har varit männens domän. Det gäller såväl musiker som lyssnare (”spisare”).

Bland utövarna har kvinnor främst varit (och är fortfarande) vokalister. Här återfinns allt från ”snygga” refrängsångerskor, i syfte att marknadsföra orkestern, till självständiga jazzsångerskor med i första hand konstnärliga avsikter.

Kvinnliga instrumentalister

Det är först från 1970-talet och framåt som jazzens kvinnliga instrumentalister börjar ta plats i större utsträckning. Även forskare, journalister och skribenter inom området har fram tills nyligen nästan uteslutande varit män, vilket givetvis har haft betydelse för historieskrivningen.

En könsstereotyp musik

Hur kan en musikform, som rymmer en stor ”frihetspotential”, ändå vara så homosocial och könsstereotyp? Vilka roller och positioner har varit möjliga för män och kvinnor i jazzen? Och hur frisinnad har jazzkulturen egentligen varit ifråga om sexualitet?

Ett angränsande tema är den myt om konstnärlig autenticitet som lever stark inom jazztraditionen. Hit kan räknas föreställningen om att en musiker måste ha upplevt ”livets avigsidor” för att ha något genuint att berätta om i sin musik eller att en musiker måste hitta sin ”egen ton” i vid bemärkelse, en ton som är nära sammanvävd med musikerns identitet.

Jazzmusiker i dag

Bakåt i tiden förknippas ofta en musikers spelstil med dennes livsstil. Hur är det då i dag, när de flesta jazzmusiker kommer från en trygg medelklassmiljö och har valt att bli musiker utifrån andra kriterier, med en akademisk utbildning, än av ”den inre nödvändigheten”? Kan man verkligen höra det i musiken?

Detta och mycket annat ventilerades under två högst intressanta dagar, som nu går att ta del av i, i elektronisk form i boken Jazz, Gender, Authenticity.

Roger Bergners tips på tre texter ur Jazz, Gender, Authenticity

”Is She a True Jazz Singer” av Viveka Hellström

”Gender at Play in Jazz Venues in Britain” av Elina Hytönen-Ng

”The Conceptualization of Race, Masculinity, and Authenticity in Early Jazz Historiography” av Mario Dunkel

Ladda ned och läs Jazz, Gender, Authenticity – Proccedings of the 10th Nordic Jazz Research Conference, Stockholm August 30-31 2012

 

Kommentarer

Leave a Reply