Jazzens väg inom svenskt musikliv

– strategier för självständighet och erkännande 1930–1975

 Av Alf Arvidsson

På 1930-talet steg en grupp kännare och musiker fram och presenterade sig som experter på musikformen jazz, som dittills mest varit underhållnings­musik. Under 50-talet tog jazzen på allvar plats i kultur­debatten, samtidigt som den utvecklade nya stilar på estrad och skiva. På 60- och 70-talen gick stegen vidare in i konserthus, skolor och kyrkor. Nya musikformer och positioner formades i jazzens möten med folkmusik, symfoni­orkester och stråk­kvartett … Jazzmusiken är ett tydligt exempel på hur en populär­kultur­form kan förändra sin status och bli etablerad som konstnärligt uttryck. I denna bok studeras hur utvecklingen gick till i Sverige.

”Jazzens väg inom svenskt musikliv”, vilken ingår i serien Publikationer från jazzavdelningen vid Svenskt visarkiv, bygger på ett stort pressmaterial från bland annat Orkester Journalen, Estrad och dagspress och på bevarade musikinspelningar. Vi möter här musiker, journalister, arrangörer, kännare och publik, som alla gjort jazzen till det levande fenomen som den alltjämt är.

Alf Arvidsson är professor i etnologi vid Umeå universitet, med huvudsaklig inriktning mot folkloristik och musiketnologi.

Gidlunds förlag 2011. Etnologiska skrifter, Umeå universitet nr 57. Publikationer från Jazzavdelningen, Svenskt visarkiv, nr 22. Tryckt med bidrag från Riksbankens Jubileumsfond.

Beställ via prislistan