Handskrivna visböcker

2009 startade Svenskt visarkiv och Sveriges Radio en insamling av handskrivna visböcker på Gotland. Nu har Visarkivet tillsammans med författaren och radioproducenten Eva Sjöstrand gjort ett urval av dessa böcker för att visa vilken roll de kunde fylla i gotlänningarnas vardag. Här presenteras sju personers visböcker med porträtt av upphovspersonerna i text och bild.

Introduktion

Det lilla häftet har svart pärm i vaxduk, boken är vältummad och använd, luktar inte sällan källare eller vindsförråd. Bladen är bruna och slitna, handstilen sirligt skön. Visorna är präntade enligt samma mönster; överst en understruken rubrik, så vers efter vers av tidens sånger. Häftet andas sent 1800-tal, sekelskifte. Någon gång vågar visboksskrivaren vara lite smått ekivok, eller antyder bara det fräcka med…

Här finns sjömanssånger som klingar längtan efter äventyr och längtan hem. Här hyllas eller fördöms brännvinet, här klingar frälsning och över alltihop svävar en nyans av vemod och kärlek: ur visböckerna.

Detta insamlingsprojekt startade i redaktionen för radioprogrammet Mimer i P2. Svenskt visarkivs chef Dan Lundberg berättade att av samlingarna på visarkivet var den gotländska minst. Gotlänningarna i redaktionen, etnologprofessorn Owe Ronström och jag, tog det som en utmaning. Och nu, efter ett oerhört lyckat insamlingsprojekt, är den gotländska samlingen i stället störst med över 80 böcker!

Visarkivets experter och gräddan av Gotlands vissångare startade insamlingen i det populära programmet Maris Café i Radio Gotland i februari 2009. När visprojektet avrundades i samma radioprogram, två månader senare, kom de gotländska radiolyssnarna med sina skatter. Nu finns alla visböcker kopierade och bevarade, tillgängliga för framtida forskning i Svenskt visarkiv. De är handskrivna av kvinnor och män, de flesta vid tiden för förra sekelskiftet, den äldsta är daterad 1820. Ännu finns det människor som minns. Jag har letat och frågat och är glad att kunna presentera sju av författarna och deras visböcker närmare.

Eva Sjöstrand,
författare och radioproducent på Sveriges Radio

Att samla visor

Bruket att skriva visbok började i adliga kretsar under 1500- och 1600-talet. I takt med den ökade läs- och skrivkunnigheten spred det sig till människor ur alla samhällsklasser mot slutet av 1800-talet. I sin artikel Att samla visor tecknar Svenskt visarkivs arkivchef Karin Strand visböckernas historia och berättar varför visboken kan ses som en analog motsvarighet till dagens mp3-spelare. Här nedan följer länkar till de sju upphovspersoner på Gotland vars visböcker nu finns tillgängliga i digital form.

Visböckerna

Förteckning över visorna i de gotländska visböckerna

Litteraturtips

Länktips

Personerna bakom visböckerna