Konferens om gatumusik

Gatusångare, sicilianska säckpipor, teater och försäljarrop var några av de ämnen som diskuterades vid en konferens i Palermo, Sicilien, 22-26 maj 2017. Temat för denna internationella konferens var Street music and narrative traditions – ämnena tolkades i vid mening och omfattade perspektiv från de antika rapsoderna via karnevalskulturen till Internet som ett nutida ”torg” där kulturuttryck möts. Konferensen hölls i Palermos dockteatermuseum, International Puppet Museum Antonia Pasqualino.

Street music and narrative traditions konferensprogram

Arrangörer var bland andra universitetet i Palermo och den italienska Association for the Conservation of Folk Tradition, tillsammans med Kommission für Volksdichtung/The Ballad Commission. Några inlägg behandlade skillingtryck och skillingtrycksförsäljare, lokala musik- och dansfestivaler och traditioner av gatumusicerande i adventstid i olika länder. En talare visade exempel på nydiktade mexikanska ballader, så kallade corridos, om Donald Trump, vilka sprids via Internet och sjungs på gatorna. Ett par deltagare berättade om studier av nu aktiva gatusångare i bland annat Italien och USA. Samtliga deltagare fick lyssna på sicilianska musiker och fick veta mycket om siciliansk och annan italiensk folkkultur.

Konferensen samlade deltagare från ett 20-tal länder. Från Musikverket deltog Ingrid Åkesson, Svenskt visarkiv, med ett paper om hur gruppen Västanå teater i Sunne använder musik och dans som narrativa, berättande, element i sina föreställningar och strävar efter att skapa en regional kulturell mötesplats.

 

Songs of Liberation, Rebellion and Resistance

Sånger har spelat en viktig roll i samband med frihetssträvande, motstånd, uppror, strejker m.m. och i olika folkrörelser över hela världen. Detta slags sånger är också föremål för studier ur flera olika aspekter.

En internationell konferens på temat Songs of liberation, rebellion and resistance hölls sista veckan i juni 2016 vid The Irish World Academy of Music and Dance i Limerick, Irland. Konferensen anordnades i samarbete med Kommission für Volksdichtung som årets internationella ballad-och sångkonferens. Ca 40 personer deltog från en rad europeiska länder, men också från Nordamerika, Sydafrika, Sydkorea och Japan. De olika föredragen tog upp ett brett spektrum av aspekter på sånger från nutid och bakåt i historien under rubriker som Nationalism and song, Creating worlds: Imagining the past and future och Struggle, catharsis, subversion.

Chapel Gate Singers

Chapel Gate Singers

Bakgrunden till konferensen tema är att under året 2016 uppmärksammas i Irland påskupproret 1916. Dessutom har hela decenniet 2012-2022 förklarats som ett ”Decade of Centenaries” som relaterar till viktiga händelser i irländsk 1900-talshistoria.

 

 

Konferensen omfattade flera musiktillställningar, bland annat en konsert i St Mary’s Cathedral med sånger från den irländska självständighetskampen och ett besök hos gruppen Chapel Gate Singers i Clare. Från Svenskt visarkiv deltog forskningsarkivarie Ingrid Åkesson med ett föredrag.

Bergtagning och förtrollning åter på Visarkivet!

Sveriges Medeltida Ballader band 1 finns nu åter till försäljning från Svenskt visarkiv. Boken som utgavs första gången 1983 såldes slut i november 2014. Den har nu tryckts upp igen, denna gång i limbundet format. Boken kostar 200 kr liksom de övriga banden i verket. Det betyder att Svenskt visarkiv nu åter också säljer hela paketet med Sveriges Medeltida Ballader band 1–5 för 1 200 kr.

Sveriges medeltida ballader, band 1. Foto: Jonas André

Band 1 av de sammanlagt fem banden (i sju volymer) innehåller 36 naturmytiska visor, alltså visor som innehåller något slags övernaturligt inslag: trollrunor, förhäxningar och besvärjelser, varulvar, spåkvinnor och näcken är rikt representerade. Handling, motiv och tankevärld är i övrigt gemensamma med riddarvisor, legendvisor och övriga ballader. Melodier finns till många av de olika varianterna av balladerna. Ballader står både innehållsmässigt och musikaliskt på flera sätt nära andra folkmusikaliska uttryck även om de har utgivits och beforskats som en egen kategori.

Ur Ingrid Åkessons förord till nytrycket:

Balladerna som historiskt och levande fenomen omfattar både muntliga och skriftliga traditioner med rötter i medeltiden och med en lång historia av framförande, variation och tolkning. De svenska och övriga skandinaviska balladerna utgör i flera fall lokala och individuella pregnanta uttryck för en alleuropeisk tradition av sånger, narrativt universum, formelspråk, enskilda motiv och så vidare. Många element i balladernas föreställningsvärld återfinns i annan både muntlig och skriftlig diktning, och flera musikaliska karakteristika är gemensamma med andra delar av folklig musiktradition.

Ett liv i folkmusikens tjänst bevaras i Svenskt visarkiv

När Gertrud Sundvik från Falun gick ur tiden 2010 vid en ålder av 90 år, var det efter ett liv i folkmusikens tjänst. I dag bevaras hennes personarkiv i Svenskt visarkiv, där hennes livsgärning som folkmusikalisk folkbildare lever vidare.

Gertrud Sundvik

Gertrud Sundvik, 2010. Foto: Gunnar Turesson

Den svenska folkmusiken har till stora delar bevarats, utvecklats och levt vidare tack vare enskilda eldsjälars enträgna och ofta ideella arbete med att teckna ner, spela in och på andra sätt dokumentera äldre folkmusikutövares låt- och visrepertoar. Vi ser då kanske framför oss allvarstyngda män i Nils Andersson anda, mannen bakom Folkmusikkommissionen och det stora standardverket Svenska låtar. Eller så går tankarna till Matts Arnberg, som initierade Sveriges Radios omfattande inspelningsverksamhet av folkmusik under 1950- och 60-talen. För att inte tala om arkivinstitutioner som Svenskt visarkiv, vars personal som med statligt myndighetsuppdrag i ryggen och bandspelare i bagaget finkammat landet på utövande folkmusiker.

Men hur många ser framför sig en hemmafru från Dalarna som i nära sextio års tid ägnat sig åt ett enträget bildningsarbete i folkmusikens tjänst?

Bevarare, folkbildare och inspiratör

Gertrud Sundvik hörde redan under barndomsåren lokala spelmän och deras låtar. I slutet av 1940-talet återupptäckte hon folkmusiken, och med det väcktes också drivkraften att samla in och bevara musiken. Hon började tidigt besöka och spela in traditionsbärare. Till att börja med i trakterna runt Växjö, dit hon och maken Alvar flyttade på 1950-talet. Senare fortsatte inspelningsverksamheten såväl i hemlandskapet Dalarna som under resor i övriga nordiska länder.

Men hon nöjde sig inte med att enbart spela in folkmusiker i dokumentationssyfte. Minst lika viktigt var att föra ut musiken till den breda allmänheten. Gertrud Sundvik presenterade traditionsbärare inför levande publik, som en artist i sin egen rätt och inte bara som en historisk relik att bevara i arkiven. Inte minst bidrog hon till att lyfta fram den vokala folkmusiktraditionen, bland annat genom att anordna viskurser och producera LP-skivan Mig lyster till att sjunga – Visor i Dalarna.

Hon ägnade sig också åt en omfattande föreläsnings- och undervisningsverksamhet, som gärna kombinerades med musikframträdanden av folkmusiker. Eller så med de egna inspelningarna som klingande illustrationer. Hennes kunskap och engagemang kring folkmusiken kom även landets radiolyssnare till del. Hon var flitigt förekommande som såväl programledare som gäst i olika radioprogram. Sommaren 1978 var hon exempelvis en av P1:s sommarvärdar.

I personarkivet

Det är svårt att inte imponeras över Gertrud Sundviks livsgärning när man går igenom hennes efterlämnade personarkiv. För att nämna något av det mest iögonfallande så finns här närmare tvåhundra bevarade föredragsmanus från folkhögskolekurser, studiecirklar och föreläsningsturnéer. 1969 talade hon vid en ”Morgonsamling kring folkmusik” på Hälsinggårdsskolan i Falun. I oktober 1972 talade hon om ”Vinterhalvårets musik” på biblioteken i Svärdsjö och Falun, och i januari 1980 talade hon på temat ”Kvinnor sjunger” vid Skinnskattebergs folkhögskola. För att bara ge några exempel på de många föredragsmanus som finns bevarade. Och då är inte de bevarade manuskripten till tidningsartiklar och radioprogram medräknade!

Föredragsmanus ur Gertrud Sundviks personarkiv.

Föredragsmanus ur Gertrud Sundviks personarkiv. Foto: Wictor Johansson

Arkivet rymmer också närmare 300 ljudband med såväl traditionsinspelningar som inspelade föredrag och konserter, liksom band med ljudillustrationer som Gertrud Sundvik sammanställde till sina många föredrag. Dagboksanteckningar från inspelningsresor och besök hos traditionsbärare ger ytterligare kontext åt inspelningsverksamheten. Bevarad korrespondens från slutet av 1950-talet och framåt vittnar om ett omfattande meningsutbyte med musiker, forskare och andra likasinnade.

Det stora insamlingsprojektet

Gertrud Sundviks omfattande livsgärning säger något om att det stora projektet med att systematiskt dokumentera och bevara den svenska folkmusiken, som påbörjades redan under 1800-talet, inte bara varit en angelägenhet för musikforskare vid universiteten, eller för institutioner som Svenskt visarkiv, Sveriges Radio och Folkmusikkommissionen. Många är de eldsjälar som på lokal nivå inspirerats att följa i ”storheternas” spår. Men Gertrud Sundvik gjorde mer än så. Hon förmedlade själv kontakter med traditionsbärare till både Sveriges Radio och Svenskt visarkiv, och gjorde inspelningar på uppdrag av Dalarnas museum. Hon var delaktig och verksam i en viktig epok i den svenska folkmusikens historia, som paradoxalt nog inom sig rymmer två olikartade sidor. 1950- och 60-talens räddningsaktioner för att dokumentera vad som uppfattades som en skara utdöende traditionsbärare, och den nytändning och föryngring som sedan följde under 1970-talet folkmusikvåg.

Livsgärningen lever vidare

Gertrud Sundviks arkiv donerades till Svenskt visarkiv av hennes efterlevande efter bortgången 2010, där det nu har finns fritt tillgängligt för allmänheten. Se mer om arkivets innehåll i arkivförteckningen.

Materialet förmedlades till Svenskt visarkiv genom Gunnar Turessons i Bjursås försorg. I samband med det tecknade han även ett personporträtt av Gertrud Sundvik i Svenskt visarkivs tidskrift Noterat nr 20, 2010. Läs artikeln här.

Making a Difference: Music, Dance and the Individual

Hur påverkar individer sin omgivning? Hur ser deras relationer till omgivande samhällen ut? Vilka är deras specifika roller i skapandet av musik och dans? Detta är några av de frågor som stod i fokus vid en internationell konferens för musik- och dansetnologer i Limerick, Irland, 16-20 september 2015.

Konferensen anordnades av the European Seminar in Ethnomusicology, ESEM  och ägde rum på The Irish World Academy of Music and Dance, University of Limerick. Programmet kan laddas ner här.

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Från Sverige deltog fyra delegater med föredrag. Dansetnologen Mats Nilsson talade om Arkivet för folklig dans (nu i Svenskt visarkiv) och dess skapare Henry Sjöberg; musiketnologen Jill Johnsons paper handlade om ett par individuella aktörer och igångsättare i svenskt musikliv, Izzy Young och Steve Roney. Musikverkets Dan Lundberg talade om individuell kontra kollektiv identitet i musikskapande med bland andra den turkiska jazzmusikern Maffy Falay som exempel, och Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv om hur vi kan studera kreativitet i traditionell musik via individuella utövare i arkivmaterial och nutid.

Musiketnologi är ett litet område i Sverige, men internationellt är det en betydande disciplin och omfattar ett stort antal forskare och studenter. För första gången anordnades samma vecka och på samma plats en gemensam konferens för den världsomspännande organisationen International Council of Traditional Music, ICTM  och den nordamerikanska Society for Ethnomusicology, SEM. Temat för den konferensen var Transforming Ethnomusicological Praxis through Activism and Community Engagement . De två konferenserna överlappade varandra med en dag, så att deltagare kunde besöka varandras föredragssessioner. Initiativet till detta möte mellan de tre stora sammanslutningarna av musik- och dansetnologer kom från de respektive presidenterna Salwa El-Shawan Castelo-Branco (ICTM), Beverly Diamond (SEM) och Britta Sweers (ESEM).

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Intervju med en banjolegendar

När Tom Paley och hans dåvarande fru Claudia kom till Sverige från New York 1963 hamnade de mitt i den svenska visvågen. Tom som var en skicklig banjospelare, gitarrist och sångare blev snabbt en eftertraktad medmusiker bland de svenska vissångarna. Han spelade och umgicks i kretsarna av bland annat Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Hans drivna banjospel kan bland annat höras på Jailbirds Singers ”Tjyvballader och barnatro” från 1964.

Den 13 september träffade Visarkivets Dan Lundberg Tom i London, där han bor i dag, för en längre intervju om hans musikerbana och om relationen till svensk folkmusik och visa.

Tom Paley

Tom Paley spelar vid en session på puben Shakespear’s Head i London den 13 september 2015. Foto: Dan Lundberg

Toms karriär satte fart på 50-talet i New York där han spelade med musiker som Woody Guthrie och Pete Seeger. Han var med och startade New Lost City Ramblers tillsammans med John Cohen och Mike Seeger i slutet av 1950-talet. När han flyttade till Sverige var det delvis av politiska orsaker berättar han – inte minst för att Sverige aktivt tog ställning mot Vietnamkriget. I Sverige bodde han fram till 1966 då han bosatte sig i London, där han fortfarande bor.

Nuförtiden spelar han mycket med sin son Ben Paley. Tom Paley är fortfarande vid 87 års ålder en aktiv musiker i Londons folkmusikkretsar. Under tiden i Sverige fick han smak för svensk folkmusik och har besökt spelkompisar i Sverige regelbundet fram till för några år sedan när han började trappa ner på resandet.

Paketpris på Svenska låtar!

Folkmusiksamlingen Svenska Låtar utgör med sina 24 volymer det stora standardverket inom svensk folkmusik. Geografiskt omfattar utgåvorna så gott som samtliga svenska landskap och innehåller tusentals folkmusiklåtar, i första hand instrumentala. Svenska Låtar är resultatet av ett omfattande insamlingsarbete i det som hette Folkmusikkommissionens regi. De 24 notutgåvorna gavs för första gången ut i tryck mellan åren 1922 och 1940, och är än idag en viktig inspirations- och kunskapskälla för nya generationer folkmusiker.

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Sedan ett antal år föreligger hela Svenska Låtar i nytryck av Svenskt visarkiv. Nu erbjuder Visarkivet ett förmånligt paketpris om endast 2500 kronor för den som vill ha hela samlingen i sin ägo. Böckerna kan köpas över disk i vår expedition eller beställas via mejl (porto tillkommer vid postorder): visarkivet@musikverket.se. Glöm inte att uppge namn och adress.

Folkmusikkommissionens dokumentationsarbete av svensk folkmusik är dock ännu mera omfattande än det material som publicerades i den tryckta utgåvan av Svenska Låtar. Folkmusikkommissionens arkiv finns i sin helhet publicerat online på Visarkivets webbplats. Här går det att förkovra sig ytterligare i notuppteckningar av folkmusik från hela Sverige.

Den komplicerade relationen mellan gammeldans och folkmusik

Seminarium på Folk- och världsmusikgalan

Visarkivets seminarium om gammeldans och folkmusik lockade många intresserade deltagare. Foto: Dan Lundberg.

Svenskt visarkiv anordnade seminarium på Folk- och världsmusikgalan

I helgen som gick avslutades årets upplaga av Folk- och världsmusikgalan med galakonsert inför en fullsatt Berwaldhall i Stockholm. Förutom artistframträdanden av bland andra Sallyswag, Stefan Sundström och Gässbikôllor så delades prestigefyllda priser ut till artister och andra aktörer inom folk- och världsmusikfältet.

Lördagens galakonsert föregicks av en hel veckas kringarrangemang med konserter, kurser och seminarier. Även Svenskt visarkiv deltog i programmet. Lördagen den 14 mars arrangerades ett seminarium med rubriken ”Folkmusik och gammeldans – en komplicerad relation”. Visarkivets Dan Lundberg och Wictor Johansson diskuterade tillsammans med dragspelaren Tulliki Bartosik och dansetnologen Mats Nilsson olika aspekter på relationen mellan folkmusik och gammeldans.

Frågeställningarna var många – till exempel vad som har exkluderats från definitionen av folkmusik och hur dragspelare har förhållit sig till folkmusiken. Frågor utan självklara svar, men som stimulerade till diskussion där även deltagarna i den månghövdade publiken deltog med liv och lust. Dessvärre gick tiden allt för fort. Diskussionen hade utan tvekan kunnat fortsätta ännu en bra stund, så det finns all anledning att återkomma i ämnet.

Nytt arkiv berättar femton års folkmusikhistoria

Stiftelsen Svensk Folkmusikfond stöttade folkmusikens eldsjälar

I efterdyningarna av 1970-talets folkmusikvåg debatterades hur verksamma inom folkmusikfältet skulle kunna ta del av upphovsrättsmedel på samma villkor som musiker och kompositörer inom populär- och konstmusiken. Resultatet blev stiftelsen Svensk Folkmusikfond, som under en femtonårsperiod med start 1979 fördelade bidrag till musiker, arrangörer, pedagoger och andra eldsjälar inom folkmusikområdet. Stiftelsen finansierades via frivilliga bidrag från bland andra STIM, Sveriges Radio och Rikskonserter. I en informationsfolder sägs att ”Fonden har till uppgift att främja utbildning och forskning på den traditionella folkmusikens område samt att även i övrigt stödja den traditionella folkmusiken. I begreppet folkmusik innefattas därvid all folkmusik som utövas i Sverige, dvs även samernas, de finländska minoriteternas och invandrarnas folkmusik”. Arbetet leddes av en styrelse, som i sin tur tillsatte en rådgivande nämnd som granskade ansökningar och föreslog hur bidragen skulle fördelas.

Tillgängligt hos Svenskt visarkiv

Folkmusikfondens verksamhet upphörde 1994, och dess efterlämnade material förvaras idag på Svenskt visarkiv. Där har det nyligen ordnats och förtecknats som ett föreningsarkiv, och finns nu tillgängligt för allmänheten. Arkivet består till sin största del av ansökningshandlingar. Här finns allt från unga och vetgiriga musiker som söker bidrag för att kunna besöka äldre traditionsbärare till veteraner som arbetar med att färdigställa uppteckningsarbeten av folkmusik som utgör rena livsverk. Här finns också spelmansförbund som ger ut skivor och notsamlingar från hembygden till professionella musiker som planerar att starta folkmusikutbildningar på högskolor och folkhögskolor. Sammantaget ger arkivet en bra och omfångsrik bild av folkmusiklivet i Sverige under dessa år, en guldgruva för såväl forskare som andra vetgiriga.

Mer information om arkivets innehåll finns i arkivförteckningen över Stiftelsen Svensk Folkmusikfonds arkiv.

 

Julklapp från Svenskt visarkiv

Snart är det dags för Lucia och med anledning av det publiceras här ett litet urval folkliga staffansvisor ur Knut Brodins samling Julens visor.

Staffansvisorna speglar en av de julseder där kristet innehåll (martyren och helgonet Staffan/Stefanus) har smälts samman med både förkristna föreställningar och det gamla bruket där ungdomar har dragit runt i byarna och sjungit samt tiggt en slant eller mat och brännvin till ett kalas.

Numera sjungs de flesta staffansvisorna vid Lucia, men traditionellt hör de samman med annandagens Staffansritt – den 26 december är Sankt Staffans dag – och Trettondagens stjärnspel. Det finns alltså några veckor kvar för att hinna lära in nya visor!

Hela boken Julens visor finns i nytryck att beställa via vår prislista. Ett urval av bokens visor är insjungna av studenter och lärare vid Institutionen för folkmusik vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Bland dessa finns två av staffansvisorna.

Får du mersmak på staffansvisor finns många fler varianter i Sveriges Medeltida Ballader, band 2. Just denna ballad hör till dem som har sjungits mest under flera århundraden – en historisk hit. Läs mera om lusse- och staffansseder och visor i Ingen dager synes än.

Ladda ner Staffansvisor

Staffansvisor

Illustration ur Julens visor.
Illustratör: Märta Afzelius.