Jubileum och seminarier på Norsk visearkiv

 

Norske middelalderballader Melodier bd 1

Norske middelalderballader Melodier bd 1

Norsk visearkiv  i Oslo firade sitt 30-årsjubileum den 24 november med ett välbesökt seminarium i Nasjonalbiblioteket om medeltidsballader i Norden. Bland föredragshållarna fanns förutom flera norska talare Ann-Mari Häggman från Finlands svenska folkmusikinstitut, den danska balladforskaren Lene Halskov Hansen och Svenskt visarkivs förra medarbetare Margareta Jersild. Norsk visearkiv är en systerinstitution till Svenskt visarkiv men arbetar enbart med vokala genrer. För tillfället arbetar man bland annat med en utgåva av norska ballader med melodier samt en utgåva av hittills svårtillgängliga balladtexter

Dagarna efter jubileet höll det nordiska forskarnätverket för vokal folkmusik ett tvådagars seminarium kring två teman: olika aspekter på förhållandet mellan muntlig och skriftlig tradition samt på samtida bruk av källor.  Nätverket är tvärvetenskapligt och omfattar synsätt från både text- och musikforskning, folkloristik, musiketnologi, pedagogik och utövarsidan. 2009 producerade nätverket boken Tradisjonell sang som levende prosess

Gals & Pals på besök hos visarkivet

En skara särskilt inbjuda gäster fick bevittna en musikhistorisk kavalkad i bild och ton och en release av en ny CD: ”Gals & Pals in the 80’s” på Svenskt visarkiv den 6 november.

Bosse Andersson, som själv ingick i den senare upplagan av sånggruppen, höll ihop kvällen och fick hjälp av medlemmarna: Kerstin Bagge, Monica Dominique och Lena Willemark, som på ett mycket personligt sätt berättade minnen från gruppens 50-åriga historia.

Kerstin Bagge var med från början 1962 tillsammans med sin man Lasse Bagge, som också ledde gruppen och stod för de sinnrika arrangemangen, som ofta byggde på jazzstandards med nya texter av t.ex. Beppe Wolgers.  I gruppen ingick också under alla år Svante Thuresson, som dessvärre inte kunde medverka denna kväll på grund av sjukdom.

Tre Gals! Fr v Lena Willemark, Monica Dominique och Kerstin Bagge. Foto: Eric Hammarström

Gals & Pals är ett stycke svensk musikhistoria från en tid då SVT i sina produktioner lyckades förena en hög konstnärlig kvalité med en bred folklig popularitet. Men Gals & Pals framträdde också på krogshower och samarbetade gärna med Hasse & Tage. 1980-talets Gals & Pals samarbetade ofta med storband och Lasse Bagge var inte bara en lysande arrangör av vokal musik. Han var dessutom en mästare på att arrangera instrumentalt.

Diskussioner om våra immateriella kulturarv

Esbjörn Hogmark berättar om de tidigaste källorna för nyckelharpa. Foto: Anna Nyander

Svenskt visarkiv fortsätter arbetet med Unescos konvention om immateriella kulturarv. I samarbete med andra organisationer med särskilda intressen inom musik, dans och teater diskuteras nu vilka kulturella uttryck, så kallade element, som kan tänkas föras fram som immateriella kulturarv i Sverige.

Den den 31/10 – 1/11 träffades företrädare för Svenskt visarkiv, Riksförbundet för Folkmusik och dans, Folkmusikens hus, Göteborgs universitet, Institutet för språk och folkminnen, Svenska folkdansringen och Riksantikvarieämbetet på Svenskt visarkiv för att diskutera hur olika kulturella uttryck ska kunna förtecknas och förberedas för nominering till UNESCO:s lista över immateriella kulturarv.

Karin Strand och Dan Lundberg från Svenskt visarkiv, samt Per Gudmundsson från Folkmusikens Hus i Rättvik. Foto: Anna Nyander

Sångkonferens och sångdatabas i Amsterdam

Bild från konferensens webbplats

Sångare. Bild från konferensens webbplats.

17-19 oktober 2012 hölls en konferens på Goetheinstitutet i Amsterdam på temat Identities, Intertextuality and Performance in Song Culture (c. 1500- c. 1800). Program, preliminära föredrag och annat finns publicerade på konferensens webbplats. Konferensen hölls i samband med slutfasen av arbetet med den stora databasen Dutch songs online, ett projekt med syfte att samla alla sångtexter (i fulltext) samt uppgifter om melodier ur material från tiden ca 1500-1800. Projektet är en utvidgning av den existerande Dutch Song Database. Konferensen anordnades av The Meertens Instituut, Amsterdam, University of Utrecht, Digitale bibliotheek voor de Nederlandse letteren, Leiden, and Netherlands Organisation of Scientific Research in collaboration.

Forskare från olika länder samt flera olika fält och discipliner deltog och ämnena spände över ett vitt fält: innehåll i och sammanhang kring såväl manuskript som tryck från perioden, samlare av tryck, illustrationer och andra materiella sidor av skrifter och tryck, databasrelaterade frågor liksom föreställningar och sociala miljöer, sångens praktik, politiska och religiösa uttryck med mera. Forskningsarkivarie och sångforskare Ingrid Åkesson från Svenskt visarkiv höll ett key note-föredrag om folklig koralsång under svenskt 1600- och 1700-tal i skärningspunkten mellan statlig och kyrklig centraliserande politik och lokal identitet och praxis.

Goethe-institutet i Amsterdam

Goethe-institutet i Amsterdam. Fotograf: Ingrid Åkesson

Rapport från Gammalsvenskby – dag sex!

Det är valdag i Ukraina. I byn promenerar invånarna till byns skola som får tjäna som vallokal. Alla är finklädda och det känns högtidligt. Vi ger oss av till Schlangendorfs kyrka för att närvara vid gudstjänsten. Vi har förberett ett musikprogram med ett par koraler och några instrumentalstycken.

Gudstjänsten sker på tre språk: ukrainska, tyska och svenska. Psalmerna som församlingen sjunger sjungs först på tyska sen på ryska. Flera av de gammalsvenska kvinnorna som vi träffat under veckan är där och tar tonfast kommandot i sången. När Sofia Joons har sjungit sin koral blänker det i ögonen på många av de äldre. Flickkören har svårare med koncentrationen. Det är inte lätt att sitta stilla för de yngsta men det gör ingenting för stämningen är varm och välkomnande.

På bänken utanför svenska kyrkan. Fr v Emma, Elsa, Maria och Lidia. Foto: Torbjörn Ivarsson

Efter lunch är det dags för nästa gudstjänst. Nu i svenska kyrkan i Gammalsvenskby. Den har två kupoler. En för den ortodoxa tron och en för den lutherska. Den lär vara ensam i sitt slag, den enda i hela Ukraina som tjänar två trosriktningar.

Fem av ”våra” tanter är där, vårt värdfolk Lilia och Katerina och två mer eller mindre svenskspråkiga män. Det är hela församlingen. Karl-Erik Tysk håller i gudstjänsten och vi fyller på med musik mellan bibelord och psalmer. Den ortodoxa prästen är med och hjälper till med nattvarden. Det är stilla, värdigt och vackert.

Den svenska delegationen spelar vid gudstjänsten. Foto: Torbjörn Ivarsson

Efter gudstjänsten skjutsar vi de åldriga kvinnorna till sina hem i byn. Vi tar varmt farväl. Kanske har vår musik nått fram till deras hjärtan. Vi hoppas det, i varje fall.

Sen är det bara den långa, tungt trafikerade vägen till Odessa kvar och flyget hem. Det kommer att ta lång tid att smälta alla intryck från resan. Men tiden kommer aldrig att sudda ut minnet av kvinnorna i Gammalsvenskby.

Läs tidigare rapporter:

Dag fem

Dag fyra

Dag tre

Dag två

Dag ett

Inför resan

Rapport från Gammalsvenskby – dag fem!

Vi knackar hos på Anna Sigalet som bor i den tyska grannbyn Schlangendorf. Det hänger ett lås på dörren och vi ser inget tecken på att någon är hemma. Anna är svårt sjuk och ibland mycket förvirrad. Antagligen har hennes dotter låst in henne när hon gick ut på ärenden. Anna är den näst sista av de gamla kvinnorna vi ska träffa, som talar den ålderdomliga gammalsvenska dialekten. Nu har vi bara en kvar. Henne ska vi träffa senare på eftermiddagen. Nu åker vi till närmaste stad för att ta ut pengar och för att titta på den blå kyrkan som flyttades dit från Poltavatrakten i slutet på 1700-talet.

Lenin står alltjämt och vakar över torget i Bereslav. Foto: Dan Lundberg

Huvudgatan i Bereslav slår alla rekord. Kanske inte i skönhet men väl i gropighet. Vi väjer undan de flesta av hålen och hamnar så småningom vid torget som domineras av Lenin. Han står till synes helt oberörd av politiska svängningar och ålder i sin vanliga keps och rock. Han ser ut att hålla minst ett vakande öga över medborgarna i staden.

Kyrkan avtecknar sig glittrande av grönt och blått när vi närmar oss på den trasiga vägen som tar oss förbi tomma fabrikslokaler och avsomnade kolchoser. På kyrkans port finns ett hänglås. En vänlig dam öppnar men tittar strängt på oss när vi skrattar. Kyrkan är mycket liten och känns nästan som ett vardagsrum. Vi ser oss omkring med känslan av att ha klivit in i liv som inte tillhör oss.

Anna Annas tar emot i favoritsoffan. Foto: Torbjörn Ivarsson

Tillbaka i byn släpps vi in hos Anna Annas som föddes i byn 1937. Hon är ingen talför person men Lena Willemark lockar henne att tala om sig själv och sitt liv i byn. Hon berättar om ett liv i hårt arbete, om sjukdom men också om lek och dans. Vi hittar i hennes gammalsvenska språk många ord som Sofia Joons känner igen från estniskan. Det är i sig inte alls anmärkningsvärt eftersom de svenskspråkiga från Dagö så klart hade med sig låneord från sitt gamla hemland Estland.

Lilia Malmas är en av de unga i byn som lärt sig svenska i vuxen ålder. Då är det inte gammalsvenska utan rikssvenska som gäller. Foto: Torbjörn Ivarsson

Nu har vi träffat alla de som talar gammalsvenska i byn som har haft kraft att prata med oss. De är samtliga mycket gamla. Det kommer inte att dröja många år förrän deras språk dör ut. Det är med mycket blandade känslor som vi inser att vi som varit här med största sannolikhet aldrig kommer att få höra detta språk igen.

Svenskan som språk kommer antagligen att leva vidare i byn någon generation till men den ålderdomliga dialekten kommer att dö med dessa få kvarlevande kvinnor. Den svenske prästen Karl-Erik Tysk som under resan varit vår guide och dörröppnare kommer fortsätta att resa tillbaka till byn. Men vi andra tar farväl på söndag.

Läs tidigare rapporter:

Inför resan

Dag ett

Dag två

Dag tre

Dag fyra

Rapport från Gammalsvenskby – dag fyra!

Ett regn sveper in norrifrån och mjukar upp den torra, hårda jorden. Det är ljummet i luften när vi springer undan vätan, in på Maria Norbergs gårdsplan. Hon tar emot i ett hus hon egentligen redan har stängt för vintern.

Maria Norbergs utekök. Foto: Torbjörn Ivarsson

Det är för stort och för dyrt att hålla varmt under de kalla årstiderna. Vi pratar en stund och sen får vi kaffe. Det är vänligt av henne för vi förstår att hon har det mycket, mycket påvert. Vattnet kokar hon ute på gården i ett plåtskjul som säkert såg sina bästa dagar redan för femtio år sedan.

Efter en stund kommer hennes dotter Maria och dotterns kusin Anna. Bägge två är i 40-årsåldern och läser svenska i skolan två kvällar i veckan. Vi pratar på svenska och de är lite blyga. De sjunger alla tre i byns kör. Nu sjunger de för oss på svenska och ryska. Maria Norberg sjunger dessutom flera sånger på tyska. Hon har trots sina 81 år en stadig röst som klingar djupt och tonsäkert.

Lidia Utas på rymmen från ålderdomshemmet. Foto: Torbjörn Ivarsson

På eftermiddagen genomför vi en djärv kupp. Vi parkerar vår hyrbil bakom ålderdomshemmet och Karl-Erik Tysk, vår språkkunnige guide, smyger in och kidnappar Lidia Utas som villigt låter sig enleveras. Allt detta för att vi vill få en chans att prata ostört med Lidia som vi vet har mycket att berätta. Och kanske till och med sånger att sjunga för oss.

Lidia berättar långsamt och omsorgsfullt för oss, först på rikssvenska men sedan mer och mer på gammalsvenska. Hon är en fantastisk kvinna med en mimik som förtrollar. Hennes gester, ansikte och ögon förvandlar henne ständigt. Hon är alla sina åldrar på en gång och hon sjunger med en försiktig röst som blir klar och ung i de höga registren och raspar behagligt i de lägre. Vi är betagna!

Maria Malmas i finrummet. Foto: Torbjörn Ivarsson

Dagens sista besök är hos Maria Malmas som bor i den närliggande byn Schlangendorf. Hon fick ett slaganfall i juli och har svårt att gå. Hon är ledsen idag. Hennes vuxna son som varit nykter så länge har fått ett återfall och börjat supa igen. Hon hoppas att dottern som bor i Kashovka på andra sidan Dnjepr ska komma och hjälpa henne.

Maria välkomnar oss ändå in i sitt hem. Hennes hus ligger hänförande vackert alldeles ovanför floden som hon och hennes älskade lillebror Johannes badade i när de var små. Hon ger oss sina minnen från kriget och berättar om alla de skolor hon fått börja i utan att kunna språken som undervisningen skedde på. Nu talar hon, som så många av de andra som vi har träffat, tyska, ryska, ukrainska och gammalsvenska. Hennes humör stiger under samtalet och så småningom sjunger hon vackert några psalmer på svenska. När vi går får hon en osthyvel och en potatisskalare av Dan Lundberg. Hon blir uppriktigt glad och hennes dag blev i varje fall lite ljusare till slut.

Läs mer i tidigare rapporter:

Inför resan

Dag ett

Dag två

Dag tre

Rapport från Gammalsvenskby – dag tre!

Vi vaknar till ljudet av gäss, getter och skällande hundar. Kvällen innan hade mörkret redan lagt sig över Gammalsvenskby när vi väl anlände. Nu skiner en blek sol över byn. Krispigt kallt med en nordan som biter i kinderna.

Morgon vid Dnjepr. Foto: Torbjörn Ivarsson

Dagens första upplevelse bestod i att klättra upp på en skytisk gravhög. Därifrån kan man se hur byn bredde ut sig ner mot Dnjeprs stränder. Floden är bred i norr och smalnar av mot söder där den gör en svag krök för att fortsätta mot Kherson och så småningom rinna ut i Svarta havet. Det ryker ur skorstenarna på de små cementförstärkta husen med sina färgstarka grindar.

Lena Willemark och Elsa Kozenko (Utas). Foto: Jonas Nyberg

Elsa Kozenko Utas tar emot oss utanför sitt turkosa hus under vinrankorna som bildar tak över ingången. Elsa föddes i Sverige 1931 men kom till byn när familjen flyttade tillbaka redan året därpå. Hon berättar om den fruktansvärda hungersnöden under trettiotalet, om hur hela familjen tvingades till Tyskland under kriget och hur de inte fick komma hem. Istället skickades de till arbetsläger i Komi väster om Ural, långt upp i permafrosten.

När de väl kom tillbaka till Gammalsvenskby 1947, var många hus totalförstörda. Bara väggarna stod kvar. Torkan och missväxten varade i flera år och umbärandena var större än ord kan beskriva.

Elsa berättar med glittrande ögon och stadig röst. Hennes syster Emma kommer in i huset efter ett tag. Hon är djupt religiös och sekunderar sin äldre syster men helst vill hon tala om sin tro. Lena Willemark sjunger en koral efter deras släkting Katarina Utas vars sånger nedtecknades av Olof Andersson 1929 då svenskbyborna kom till Sverige. För ett ögonblick stannar allt till i det lilla rummet där vi trängt ihop oss. Efter en sund börjar Elsa letar efter orden Lena sjunger i sin psalmbok och följer noga med.

Vi lämnar de gamla kvinnorna med varma hjärtan och kanske lite fuktiga ögon.

Nästa anhalt är ålderdomshemmet där vi får möta Lidia född 1933 och Milita, 1926. Själva hemmet är värt ett eget kapitel men det får bli en annan gång. Jag nöjer mig med att säga att jag om möjligt väljer ett annat hem när det väl är dags för mig.

Detalj från en av alla vackra grindar. Foto: Torbjörn Ivarsson

Vi får höra mer om kriget, om hungern och om deporteringen till Ural. När Militas familj kom tillbaka till sitt hus efter kriget var det redan bebott. Där bodde ryssar som vägrade flytta. Familjen fick till slut köpa tillbaka sitt eget hus. Kostnaden för det drogs från lönen från arbetet på byns kolchos.

När dagen närmar sig sitt slut är vi omskakade av alla möten, öden och historier. Vi har kastats mellan nu och då, mellan öst och väst och mellan liv och död. Nu ska vi smälta våra upplevelser och vila oss inför för morgondagens många möten. Då hoppas få höra Lidia sjunga sina sånger. Det ser vi fram emot!

/Jonas Nyberg

Läs tidigare rapporter:

På jakt efter Sverige i Ukraina

Dag ett

Dag två

Eldsjälarna och dansarvet

Linnea Helmersson. Foto: Anna Nyander

Linnea Helmersson är redaktör för den här nya boken om dansforskning och arbetet med att levandegöra äldre dansformer i Sverige.

”Detta är en guldgruva för alla som vill veta mer om folklig dans och om hur arbetet med att dokumentera, rekonstruera och föra vidare äldre tiders dans har gått till. I 21 bidrag berättar amatörforskare från hela landet om sitt arbete med att levandegöra äldre svenska dansformer. De skriver om sina erfarenheter, metoder och tankar kring dans liksom om danserna de funnit. Boken innehåller även en bakgrundsteckning som sätter in folkdansen och folkmusiken i ett historiskt perspektiv och i ett avslutande kapitel diskuteras materialet utifrån teorier om tradition och genus m m. I boken finns också en geografisk sammanställning över publicerade dansbeskrivningar.”

Boken är utgiven av Folkmusikens hus i Rättvik och kan beställas via deras hemsida.

Tema Menuett

Mats Nilsson och Göran Andersson.
Foto: Anna Nyander

I helgen hade den svenska delen av Nordisk förening för folkdansforskning (Nff) sin årliga träff, den här gången hos Svenskt visarkiv. Mötet handlade om menuett, och såväl fransk barockmenuett som skandinavisk folklig menuett avhandlades. Nästa år blir det en gemensam konferens för hela Nff Norden på samma tema.