Meddelanden från Svenskt visarkiv nr 50 och 51. Foto: Jonas André 

Nya forskningsrapporter från Svenskt visarkiv

Vad styr vad våra kulturarvsinstitutioner samlar på? Vems historia är det som bevaras? Två nya forskningsrapporter från Svenskt visarkiv riktar förstoringsglaset mot institutionernas egen historia av samlande. 

Många av dagens kulturarvsinstitutioner har en lång historia där mål och ambitioner har varierat över tid. Institutionerna har dessutom varit tvungna att omformulera målen för att anpassa dem till nya frågeställningar och behov i samhället.

En viktig fråga att ställa är vilken position de nationella arkiven bör ta i dagens samhälle. Vilka kulturuttryck ska samlas in? Hur ska de gamla samlingarna presenteras? Och ur ett demokratiskt perspektiv – vems historia ska skrivas? I två nya studier som avslutar forskningsprojektet Mixa eller maxa vid Svenskt visarkiv diskuteras insamlingsarbete och samlingar och olika ideologiska ställningstaganden som ligger bakom dem.

Det stora inspelningsprojektet

Mathias Boström är chef för Smålands Musikarkiv i Växjö och före detta forskningsarkivarie vid Svenskt visarkiv. I Det stora inspelningsprojektet (Meddelanden från Svenskt visarkiv 51) gör han en grundlig belysning av inspelningsverksamheten under 1960-talet med kopplingar till i första hand Svenskt visarkiv och dåvarande Musikhistoriska Museet.

Undersökningen visar på kontinuiteten, breddningarna och förändringarna av synen på folkmusik som präglade det expansiva 1960-talet. Resultatet blev ett av de största och mest inflytelserika musikdokumentationsprojekten i Sverige.

Dokument dansar inte

Mats Nilsson är docent i etnologi vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet. I rapporten Dokument dansar inte (Meddelanden från Svenskt visarkiv 50) diskuterar han ideologiska ställningstaganden bakom skapandet av Arkivet för folklig dans.

Han ställer också frågor om arkivens roll i traditionen och om det överhuvudtaget är möjligt att arkivera estetiska praktiker som till exempel dans och musik. Men också; är arkiven en del av en levande tradition eller bara en ögonblicksbild från insamlingstillfället?

Forskningsprojektet Mixa eller maxa bedrevs på Svenskt visarkiv/Musikverket under tre år med medel från Statens kulturråd.

Beställ kostnadsfria exemplar

Rapporterna finns i serien Meddelanden från Svenskt visarkiv (nr 50 och 51) och kan beställas kostnadsfritt från Musikverket.

Kommentarer

 

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.