Skriftbrukshistorien betraktad underifrån

Vad läste en slav i Kapstaden under den holländska kolonialtiden? Vilken roll spelade sjungande och läsning i grupp för de svenska folkrörelserna? Och hur höll en utvandrad finsk bondflicka kontakt med sitt gamla hemland sedan hon bosatt sig i Nordamerika?

Detta var några av de många frågeställningar som belystes under den tvärvetenskapliga konferensen Reading and writing from below: Exploring the margins of modernity som hölls vid Helsingfors universitet 20–22 augusti 2014. Konferensen arrangerades av det nordiska forskningsprojektet ”Reading and Writing from below. Toward a New Social History of Literacy in the Nordic Sphere During the Long Nineteenth Century”, finansierat av Nordiska samarbetsnämnden för humanistisk forskning (NOS-H).

Konferensens tema var vardagligt skriftbruk från tidigmodern tid fram till 1900-talets inbrott, i skiftande kulturella sammanhang och medieringsformer. Källmaterialet som togs upp till belysning var texter i såväl talad, sjungen som skriven form, och i en mängd olika yttringar: brev, handskrivna tidningar, folkbildningslitteratur, officiella dokument, visor, billighetstryck, självbiografier och skönlitteratur.

Från Musik- och teaterbiblioteket deltog raritetsbibliotekarie Mattias Lundberg med ett föredrag om vad som troligen är de oftast framförda melodierna i Sverige någonsin: de melodier som varje söndag i alla kyrkor användes för de fasta bibelläsningarna. Dessa enkla melodiformer är idag okända för de flesta men har varit helt avgörande för allmogens tillgång till det lästa ordet.

Mattias Lundberg föreläser om vilka dokument som reglerade hur prästerna skulle ”mässa” bibeltexterna. Foto: Karin Strand.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medverkade gjorde även forskningsarkivarie Karin Strand från Svenskt visarkiv som presenterade en fallstudie av ett kriminalfall från år 1800. Saken gällde ett äktenskap som ingåtts, där det i efterhand hade uppdagats att båda makarna var kvinnor. Trots censurförsök spreds skandalen till en bred folklig publik genom visor i skillingtryck.

Karin Strand analyserar spridningsvägarna för historien om ”Twänne pigor som gifte sig med hvarandra”, här i ett prosatryck från år 1800. Foto: Mattias Lundberg.

Karin Strand analyserar spridningsvägarna för historien om ”Twänne pigor som gifte sig med hvarandra”, här i ett prosatryck från år 1800. Foto: Mattias Lundberg.

Vid sidan av de språkkonventioner som är unika för varje tid och sammanhang kunde flera presentationer också påvisa stora likheter mellan yttringar i skilda historiska epoker. En av konferensens huvudtalare, Jan Blommaert (professor i språk, kultur och globalisering vid universitetet i Tilburg), visade till exempel i sitt föredrag hur dagens chatspråk har direkta föregångare i gravristningskonventioner i det sena 1600-talets Frankrike.

I konferensens bidrag framkom inte minst vilken rikedom av källmaterial som finns i arkiv världen över, material som förmår sprida ljus över de mindre bemedlade klassernas textumgänge genom tiderna. Studier av dessa artefakter, och de aktiviteter de vittnar om, är inte endast korrektiv till elitkulturens stora berättelser utan visar också hur sammantvinnade dessa historier är.

Se hela konferensprogrammet här.

Barnvisor och ramsor – en katalog

I Visarkivets löpande publicering av skannade kortkataloger har turen kommit till ett register över barnvisor och barnramsor. Här förtecknas barnvisor och barnramsor ur tryckta källor och uppteckningar från hela Sverige. Katalogen är ordnad efter typerna i Johan Nordlanders utgåva Svenska barnvisor och barnrim (tryckt 1886, ny upplaga 1971). I denna förtecknas över 800 numrerade visor och ramsor, de flesta med ett antal olika varianter. Samma numrering har använts i Svenskt visarkivs register.

Genom att fritextsöka efter visor och ramsor kan man få reda på vilket typnummer de har och söka efter fler varianter av samma typ. Spridda visor har naturligt nog fler varianter än ovanliga: ”Ro ro till fiskeskär” (Nordl 5 i typologin) finns det till exempel över 400 belägg på medan en visa som ”Det flög en svala över dörralada” (Nordl 54) bara har en enda förekomst i registret.

Har du frågor om träffarna i registret eller vill beställa kopia av någon visa eller ramsa – vänd dig till Visarkivets expedition!

Gå direkt till katalogen här.

Mångkultur i ballader – konferens i Ungern

Katalin Juhász och Zoltán Szabó deltog i konferensen som både musiker och forskare. Foto: Ingrid Åkesson

Katalin Juhász och Zoltán Szabó deltog i konferensen som både musiker och forskare. Foto: Ingrid Åkesson

Sista veckan i juni hölls the 44th International Ballad Conference i Pécs, Ungern. Temat för konferensen var Multiethnicity and Ethnic Mobility in Ballads. Detta är ett tema med stor relevans i den europeiska folkliga musikhistorien, som är färgad av folkomflyttningar och förflyttade nationella gränser sedan århundraden. Paneler och papers vid konferensen tog upp ämnen som sångers flerkulturella ursprung och texters och melodiers vandring över gränser liksom kulturella möten (eller kollisioner) som innehållsligt tema i ballader och andra berättande sånger.

Pécs är en gammal stad i södra Ungern, just i det område som är mera kulturellt blandat än något annat i landet. Både folkgrupper och nationella gränser har flyttats många gånger i området, där det bor många människor med t.ex. kroatiskt, tyskt, romskt, slovenskt, rumänskt eller slovakiskt ursprung. En av konferensdagarna hölls i byn Zengövárkony ett stycke från Pécs, en by vars musiker och folkdanslag har turnerat i många länder.

Konferensen anordnades av universitetet i Pécs i samarbete med Kommission für Volksdichtung/The Ballad Commission, som är en internationell och tvärvetenskaplig sammanslutning av forskare från olika discipliner och med fokus på folklig sångkultur, främst i Europa. Från Svenskt visarkiv deltog musiketnologen Ingrid Åkesson med ett paper om De Andra i skandinaviska ballader. Program och abstracts från konferensen finns här.

Bymusiker i Zengövárkony. Foto: Ingrid Åkesson

Bymusiker i Zengövárkony. Foto: Ingrid Åkesson

Sven-Bertil Jansson 1935-2014

Sven-Bertil Jansson

Sven-Bertil Jansson

Docenten Sven-Bertil Jansson, Stockholm, avled den 2 juni i en ålder av 79 år. Hans närmaste är dottern Nina med familj samt Bitte.

Sven-Bertil Jansson var vår kollega och vän sedan många år. Han var jämtlänning av börden och efter skolgång i Östersund studerade han nordiska språk och litteraturvetenskap i Uppsala. Han disputerade där år 1971 i ämnet litteraturhistoria med poetik på avhandlingen Medeltidens rimkrönikor. Efter en tid som svensk lektor i Zürich och universitetslektor i Umeå tillträdde han 1978 tjänsten som arkivarie vid Svenskt visarkiv i Stockholm. Här fick han ansvaret för den tids- och tålamodskrävande textredigeringen av den stora dokumentärutgåvan Sveriges Medeltida Ballader (sju volymer 1983–2001). Läsningen och kommenteringen av de delvis svårtolkade handskriftskällorna utfördes med största vetenskapliga noggrannhet. Hans arbete har därmed väsentligt underlättat senare forskning inom flera discipliner och samtidigt gjort balladerna tillgängliga för det allmänt växande intresset för denna visgenre.

Vid sidan av arbetet på Svenskt visarkiv och även efter pensioneringen utgav Sven-Bertil ett flertal skrifter inom sitt specialområde medeltida diktning, bland annat kommenterade utgåvor av Erikskrönikan och Engelbrektskrönikan samt studien Den levande balladen, alla med syftet att göra medeltidslitteraturen tillgänglig och levande för en vidare läsekrets. Nyligen hade han avslutat ett manus till en skrift om den svenska Alexanderromanen. Folket, de bildade och landsmålslitteraturen är titeln på hans första publikation efter avhandlingen och den skulle samtidigt kunna vara rubriken på Sven-Bertils andra stora intresseområde. Hans engagemang för folkbildare och kulturidkare bland folket ledde till att bl.a. Johan L. Saxons liv och verk fick en ingående skildring. En dryg vecka före sin bortgång fick han motta Kungl. Gustav Adolfs Akademiens stora Buréuspris för sitt vetenskapliga arbete med medeltida rimkrönikor och balladtexter.

Vi beundrar hans förmåga att trots svår ohälsa under många år kunna genomföra stora projekt samtidigt som han generöst delade med sig av sin kunskap och spred glädje och värme i sin omgivning. För oss undertecknare var han en sällsynt lärd, rättrådig, skarpsinnig och rolig kollega – och, inte minst, en god vän.

Eva Danielson
Margareta Jersild
Märta Ramsten

(f.d. kolleger vid Svenskt visarkiv)

Bellmantidens visor – en katalog

I Visarkivets löpande publicering av skannade kortkataloger har turen kommit till ett register över ”Bellmantidens visor”. Det är ett textbörjanregister gjort av Bellmanforskaren Nils Afzelius (1894–1970). Afzelius har gått igenom det mesta av diktsamlingar, tidningar och tidskrifter från ”Bellmantiden”, det vill säga från 1750-talet till omkring 1820, och ur dessa registrerat dikter och vistexter. I vissa fall är det fråga om urval. Här finns även utgåvor av författare från denna period som har blivit publicerade långt senare.

Registret är bland annat användbart för att söka uppgifter om författare till visor från denna period, liksom för dateringar. Den litteratur som har registrerats finns endast undantagsvis i Svenskt visarkiv, men med hjälp av källhänvisningarna kan man söka titlarna i nationella biblioteksdatabasen LIBRIS.

Gå direkt till katalogen här.

Prisbelönt balladforskare

Onsdag 21 maj tilldelades Visarkivets tidigare medarbetare; docenten, balladforskaren och experten i medeltida litteratur Sven-Bertil Jansson Kungl. Gustav Adolfs Akademin för svensk folkkulturs Bureuspris. Det var andra gången akademien delade ut detta sitt stora pris som förutom äran består i en ansenlig prissumma. Senast var år 2012 då det gick till författaren och Svenska akademiledamoten Kerstin Ekman.

Motiveringen lyder:
”Docent Sven-Bertil Jansson tilldelas Bureuspriset 2014 för sina föredömliga veten­skapliga editioner av medeltida rimkrönikor och balladtexter samt för ett kvalitativt högt­stående författarskap om bland annat folklig ballad­tradition, svensk dialektdikt och hängivna hembygdsforskare som Johan Saxon och Gustaf Ericsson.”

Utdelningen skedde på Upplandsmuseet i centrala Uppsala. Efter att motiveringen lästs upp av preses Håkan Elmevik sjöng sångerskan Marie Länne Persson ballader till eget ackompanjemang på harpa och gitarr. Därefter vidtog pristagarens föredrag i vilket han uppehöll sig kring folkmusiksamlandets äventyr och möda med utgångspunkt i de två rätt skilda visupptecknarna Vilhelm Carlheim-Gyllenskiöld och Gustaf Ericsson.

Förutom att betona insamlarnas ofrånkomliga avtryck på det material de dokumenterar och den levande traditionens föränderlighet passade Jansson på att dra en lans för de regionala kulturarvsarkivens betydelse i en tid av tilltagande rationalisering. Föredraget kommer att tryckas i nästa utgåva av årsboken Saga och sed.

Efter programmet följde en stunds mingel med förfriskningar innan supé vidtog för kvällens festföremål i sällskap med akademiens styrelse.

Om Bureuspriset (ur KGAA:s utskick):
Priset bär Johannes Bureus namn för att erinra om dennes stora betydelse för forskningen om svensk folkkultur, inte minst genom det memorial för antikvarier och hävdasökare som han på konung Gustav II Adolfs uppdrag utarbetade 1630 och som uppmanade till inventering av allt som kunde ge kunskap om det förflutna, bland annat fornminnen och handskrifter, seder, sägner och visor, ord och namn, liksom om folkligt liv i samtiden.

 

Från individuella minnen till kollektiv historia

Musiketnologer möttes i Portugal

Musiketnologer och representanter för musikarkiv i en rad europeiska länder deltog 12-16 maj i en konferens i Aveiro, Portugal. Den anordnades av the Study Group on Historical Sources of Traditional Music inom den världsomspännande organisationen ICTM, The International Council for Traditional Music samt av INET-MD Instituto de Etnomusicologia – Centro de Estudos em Música e Dança, University of Aveiro.

Temat för mötet var Individual memory – collective history. Historical sources as an interface. Gruppen anordnar vartannat år konferenser på teman som på olika sätt belyser historiskt källmaterial som rör gehörspräglade musikslag, inte minst dess relation till nutida musicerande. Benämningen ”Study Group” innebär att mycket tid ägnas åt diskussioner av de enskilda inläggen eller panelerna. Delegater från ett dussin länder närvarade vid mötet. Förutom paneler på temat ”Sound archives, ethnomusicology and new technologies” hölls olika sessioner med underrubriker som ”Individual and oral archives”, ”Archives as sources for contemporary practice” och ”Musical heritage and ideologies”. Från Svenskt visarkiv deltog musiketnolog och forskningsarkivarie Ingrid Åkesson som också är co-chair i gruppen.

ICTM-delegater i Aveiro. Foto: Ana Flávia Miguel.

ICTM-delegater i Aveiro. Foto: Ana Flávia Miguel.

Pressrelease P2 Live Folk & Jazz, 20 maj

P2 Live Folk & Jazz. Tisdagen 20 maj, 19.03–21.59. 1. Spelmän i Seglora Kyrka med Olov Johansson, nyckelharpa, Lisa Eriksson Långbacka, accordeon och Lena Willemark, sång, fiol. Inspelning från Seglora Kyrka, 31 augusti. 2. Malin Foxdal Band; Malin Foxdal, sång, oktavmandolin, flygel, Anders Nygårds, fiol, gitarr, mandolin, sång, Mattias Pérez, 12-strängad gitarr, dobro, mandola, sång, Johan Lindbom, kbas, sång, Peter Bylin, trummor, slagverk, Anna Foxdal, sång. Inspelning från Stallet, 14 februari.. 3. Samuel Hällkvist Variety of Loud; Samuel Hällkvist, gitarr, Qarin Wikström, sång, synth, Guy Pratt, elbas, Pat Mastelotto, elektroniskt slagverk, Stefan Pasborg, trummor. Nefertiti, Göteborg, 21 februari. Presentation: Mats Einarsson


Från spelmansmusik, via visor till en gitarrist från jazzens gränsmarker.

P2 Live Folk & Jazz befinner sig ikväll i Seglora Kyrka på Skansen och en spelmanskonsert med nyckelharpisten Olov Johansson, dragspelaren Lisa Eriksson Långbacka och sångerskan och fiolisten Lena Willemark. Därefter folkmusikscenen Stallet i Stockholm och  Malin Foxdal, en folksångerska som hämtar inspiration i americana, amerikansk folkmusik. Så avslutar vi kvällen med en gitarrist som söker sig till jazzens yttersta gränsmarker; Samuel Hällkvist och hans Variety of Loud i en inspelning från Nefertiti i Göteborg.

Lena Willemark

Lena Willemark
Foto: Mats Lefvert

(Start 19.06)
I Seglora Kyrka på Skansen har Svenskt visarkiv, i samarbete med Folkdansringen och Skansen,  under fyra år arrangerat spelmanskonserter. Det började 2010 när man firade att det var 100 år sedan den första riksspelmansstämman ägde rum på just Skansen. Initiativet togs då av konstnären och folkkulturvurmaren Anders Zorn, samme man som också gett namn åt spelmansrörelsens främsta utmärkelser, zornmärket i silver och zornmärket i guld. Då, 1910 befarade Anders Zorn att den gamla spelmansmusiken skulle försvinna. Hotet såg han inte minst i dragspelet som var på frammarsch. Men så fel han hade, Anders Zorn, spelmansmusiken lever gott idag och dragspelet är inte längre ett hot. Har istället inlemmats i spelmansmusiken. Fint och snyggt, det kommer vi strax att kunna konstatera.

Olov Johansson

Olov Johansson
Foto: Richard Owen

Vi ska höra tre mästarspelmän, Olov Johansson, nyckelharpa, Lisa Eriksson Långbacka, dragspel och Lena Willemark sjunga och spela fiol. Alla traditionsbärare OCH förnyare. Alla kommer att spela var för sig men samlas till gemensamt spel i den sista låten.

Inspelningen gjordes i Seglora Kyrka på Skansen, 31 augusti 2013 av Torbjörn Ivarsson för Sveriges Radio P2 med mig Mats Einarsson som producent

 

Malin Foxdal

Malin Foxdal
Foto: Mats Einarsson, SR

(start 19.48)
Från folkmusikscenen Stallet i Stockholm presenteras så Malin Foxdal Band. Malin är en ovanligt mångsidig artist och sångerska som under senare år vidgat sitt musikaliska register till att omfatta det man kallar americana, amerikansk folkmusik, som den lät innan countryn slog igenom på allvar. Nu är inte Malin Foxdal någon bakåtsträvare. Långt därifrån. Malin är mer som en trädgårdsmästare som ympar sina folksånger i ett nytt träd, svenska visor som bär frukt i den amerikanska folkmusikens yviga trädkrona. Nyligen släppte Malin Foxdal en skiva ”Nattfjäril” med amerikanska Gillian Welch sånger som hon översatt till svenska. Sånger som ackompanjeras av en rad glittrande och svirrande stränginstrument och med tät stämsång av Malins syster Anna Foxdal. Övriga på scenen; Anders Nygårds fiol, mandolin, gitarr, Mattias Perez, 12-strängad gitarr, mandola och dobro, Johan Lindbom, kontrabas, Peter Bylin, trummor och slagverk.

Inspelning och eftermixningen gjordes av Pawel Lucki för Sveriges Radio P2 med Mats Einarsson som producent. 

Samuel Hällkvist

Samuel Hällkvist
Foto: Johannes Lundberg, SR

(start 20.35)
I kvällens jazzavdelning i P2 Live möter vi den egensinnige gitarristen Samuel Hällkvist och hans nya projekt Variety Of Loud, som gästade jazzklubben Nefertiti i Göteborg den 21 februari. 2010 blev Samuel Hällkvist den sista musikern att få Jazz i Sverige-utmärkelsen, innan Rikskonserter som stod bakom utmärkelsen blev nedlagt. Hällkvists band den gången hette Center och samlade musiker från Sverige och Norge, de flesta liksom Hällkvist boende i Öresundsregionen. I Variety Of Loud kommer två musiker, sångerskan och keyboardspelaren Qarin Wikström och trummisen Stefan Pasborg från Hällkvists hemstad Köpenhamn. De andra två har han hämtat från ett lite mer otippat håll. Från Austin, Texas kommer Pat Mastelotto, en slagverkare som framför allt är känd inom rockkretsar, bland annat efter sina år med King Crimson, och från London kommer basisten Guy Pratt, som spelat med bland andra Pink Floyd och Bryan Ferry.

Inspelningen gjordes på jazzklubben Nefertiti i Göteborg den 21 februari av musiktekniker Bengt Pettersson och Bertil Karlsson. För ljudmix och produktion svarade Johannes Lundberg.

Text och presentation: Mats Einarsson

Månadens bild: Nannie Porres

Nannie Porres på Stockholmsterassen hösten 1969. Foto: Christer Landergren

Nannie Porres på Stockholmsterassen hösten 1969. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv är från 1969 och föreställer jazzsångerskan Nannie Porres, avbildad av jazzfotografen Christer Landergren.

Nannie Porres, född 30 april 1939, är en av våra främsta jazz- och vissångerskor. Hon slog igenom 1957 i kretsen kring pianisten Claes-Göran Fagerstedt och tenorsaxofonisten Bernt Rosengren i gruppen Jazz Club 57. Hennes fylliga och något mörka röst var idealisk för den hardbop-orienterade jazz som gruppen spelade. En röst som hon senare också fick användning för när hon började sjunga blues, pop och visa.

Att röra sig fritt över genregränserna var inte bara något som låg i tiden i skarven mellan 1960- och 70-tal, utan det är något som alltid varit helt naturligt för Nannie Porres.

Den första skivan i eget namn kom 1971, mästerverket I thought about you. Senare följde en rad uppmärksammade skivor som: Närbild (1976) och Kärlekens ögon (1977).
Fagerstedt och Rosengren har fortsatt att vara hennes musikaliska följeslagare genom åren.

Svenskt visarkiv vill också passa på att gratulera Nannie på 75 årsdagen!

Grattis!

För den som vill läsa mer om Nannie Porres rekommenderas Viveka Hellströms uppsats Vägen till orden som svänger. En studie om jazzsångerskan Nannie Porres, (Kungl. Musikhögskolan oktober 2009)

/Roger Bergner