Yeni sesler – Nya stämmor

Den här avhandlingen handlar om musik, migration och identitet. I början av 1980-talet blev jag sammanförd med den turkiske folkmusikern Fikret Çeşmeli. Vi kom att samarbeta som musiker i Fikrets grupp Yeni sesler, där jag medverkade som ney- och kavalspelare. Yeni sesler betyder "nya röster" eller "nya stämmor". Fikret ville skapa en ny musik som skulle uttrycka den kulturella ambivalens som han och många turkiska generationskamrater upplevde i kölvattnet av 1960- och 70-talens arbetskraftsmigration.

Under några år runt 1990 följde jag och dokumenterade Fikrets verksamhet och musikskapande. Undersökningen omfattade inte bara de miljöer i Stockholms förorter där människorna från de anatoliska byarna slagit sig ned, eftersom det blev tydligt att Fikrets musik inte bara var ett "kulturarv", utan växte fram i ett komplicerat samspel mellan ursprungsmiljön i Turkiet, det svenska samhällets krav och förväntningar, och det turkiska invandrarsamhället i Sverige.

Ett fältarbete i Fikets hemby Kozanli och i Istanbuls musikindustriella miljöer fördjupade förståelsen av förhållandet mellan den lokala bykulturen och det turkiska storsamhällets musikformer - de musikmiljöer som var utgångspunkterna både för Fikrets musik och för hans uppfattning av musikerrollen.

Migransens predikament blev ett central begrepp i undersökningen. Fikret och hans generationskamrater lever och verkar i Sverige, men det innebär inte att de har lämnat de turkiska byarna bakom sig. Deras kulturskapande i Sverige återverkar på traditionerna i det gamla landet. Denna dubbelhet och ambivalens kan vara problematisk, men den har också inneburit stora utvecklingsmöjligheter kulturellt och socialt. I den anatoliska byn var musikerrollen stigmatiserad; i den europeiska storstaden är den idealiserad. I boken diskuterar jag Fikrets och hans medmusikers estetiska ställningstaganden i relation till dessa musiksociologiska och kulturantropologiska aspekter.

Fikret Çeşmeli är idag verksam som sångare och skådespelare i Sverige och Turkiet.

Anders Hammarlund, 2011