Nyckelharpan

Jan Lings avhandling Nyckelharpan. Studier i ett folkligt musikinstrument (1967) var en studie av ett unikt svenskt folkinstrument på utdöende. Det fanns endast en handfull utövare kvar och många av dem var till åren komna. Det fanns dessutom mycket få kunniga byggare kvar i livet. På det hela taget kom Lings arbete att te sig som en av många liknande studier av svunna tiders svenska folkmusik och instrument. Ett drygt decennium senare beräknade Gunnar Ahlbäck i boken Nyckelharpsfolket att det fanns mer än 3 000 nyckelharpor i landet. 1970-talet innebar en nyckelharpsexplosion. Massor med svenskar lärde sig att bygga och spela nyckelharpa. Läroböcker skapades, ny musik skrevs. Intresset för instrumentet var stort inte minst från studieförbunden som gjorde nyckelharpsspel och bygge till något av en folkrörelse. Och en mycket viktig del i detta var Jan Lings bok.

Tack vare Nyckelharpan fanns inte bara en gedigen beskrivning av instrumentet, repertoaren och musikerna – boken blev dessutom en utmärkt och nödvändig studielitteratur för otaliga cirklar i nyckelharpsbygge. Lings studie följer metodologiskt de idéer som utvecklades av Ernst Emsheimer och Erich Stockmann 1967 i Handbuch der europäischen Volksmusikinstrumente. Den grundläggande tanken hos Emsheimer och Stockmann är att instrumentstudier bör omfatta fler aspekter av instrumentet och dess användning än de rent organologiska, som till exempel social status, etymologi, repertoar, historia och spridningsområde.

Omkring år 2010 kan antalet nyckelharpspelare uppskattas till cirka 10 000. Antalet var troligen som störst vid mitten av 1980-talet. Men instrumentet är väl etablerat i utbildningar och i spelmansrörelsen. Nyckelharpan har också en spridning långt utanför Uppland och Sverige – i dag finns utövare runt om i Europa, Nordamerika och i Japan.

Nyckelharpan. Studier i ett folkligt musikinstrument publicerades i Musikhistoriska museets skriftserie (nuvarande Scenkonstmuseet) och gavs ut av Norstedts förlag. En andra upplaga gavs ut 1979 av Prisma. Boken har varit slutsåld sedan 1980-talet. Denna elektroniska utgåva publiceras med tillstånd av Norstedts och Scenkonstmuseet.

Stockholm den 10 maj 2012
Dan Lundberg