1970-talets jazzscen
En värld i förändring påverkar även musiken. Jazzen hittade hem, utvecklades och stadgades.
70-talet var ett motsägelsefullt decennium. Å ena sidan radikaliserades jazzen musikaliskt, med influenser från olika musikkulturer och med avancerad och komplex teknik. Ämnad för en mer initierad och lyssnande publik. Å andra sidan fanns samtidigt en återgång till tidigare ideal och format, med en bred och lyssnarvänlig musik där jazzens funktion som bruksmusik till dans fick ett uppsving. Under 70-talet bildades många storband runt om i landet, som inte minst blev en viktig skola för många yngre musiker.
Kreativa jazzmusiker har alltid varit öppna och lyhörda för så kallad annan musik, som integreras i det rådande idealet för genren och som bidrar till att föra musiken framåt i olika riktningar. På så vis var jazzen redan från början stadd i en ständig utveckling.
Det sena 60-talets politiska och kulturella omvälvningar i en allt mer globaliserad värld rörde på olika sätt om i det svenska samhället. Det märktes inte minst inom musiken. För jazzens del innebar det en större variation av stilar och uttryck som hämtade inspiration från många olika håll, något som också kom att utmärka mycket av den musik som gjordes under 70-talet.
Hittade hem
Ekonomiskt fick jazzen i Sverige det något bättre än under 60-talet. Statlig subventionering möjliggjorde konserter, turnéer och skivutgivningar. Jazzen stärkte sin status som konstmusik. Musikformen fick också tillträde till utbildningsväsendet och undervisades på folk- och musikhögskolor.
Jazzen var inledningsvis hemlös och hänvisad till tillfälliga klubbar, restauranger och källarlokaler. Under 70-talets fick den dock fasta scener i flera svenska städer, till exempel Jazzclub Fasching i Stockholm som öppnade 1977 i jazzmusikernas egen regi. Jazzen hittade också helt nya scener som utomhusfestivaler och kyrkorummet.
Jazzens instrumentalister dominerades dock under 70-talet av män. Även om flera framstående kvinnliga musiker kom fram under decenniet och senare mer uppmärksammades så var de flesta i första hand sångerskor.
Nya influenser
Gruppnamnen förändras till mer kollektiva och många gånger fantasifulla namn. Frisyrer och kläder antog det rådande modet och borta var de enhetliga scenkostymerna. Popmusikens sound med elförstärkta instrument och publika tilltal inspirerade till fusionsjazzen, som blev ganska stor i Sverige under 70-talet.
Intresset för delvis okända musikkulturer från länder utanför Europa ledde till att jazzen blev en slags världsmusik, där inspiration samtidigt hämtades från den svenska folkmusiken. Här fanns utöver själva musiken också en solidaritet med kulturer och länder vars rikedomar trängts tillbaka av den västerländska imperialistiska kulturen och kolonialismen, något som politiskt låg helt rätt i tiden på 70-talet.
60-talets amerikanska svarta, radikala, frihetsträvande, energifyllda och spirituella frijazz fick flera efterföljare i Sverige. För dessa musiker handlade det mycket om att försöka spränga ramarna och öppna upp för något nytt.
Svenska jazzmusiker spelade mest på hemmaplan och gjorde få turnéer utanför landets gränser. Under hela 70-talet fortsatte de högklassiga internationella besöken att komma till Sverige och många gästande solister spelade med svenska komp.