Nothäfte med Lapp-Nils-låtar digitaliserat

Per Danielsson vid 97 års ålder. Foto ur arkivet.

Per Danielsson vid 97 års ålder. Foto ur arkivet.

Det är inte varje dag det dyker upp bortglömda uppteckningar efter elever till den jämtländske storspelmannen Lapp-Nils. Men så skedde härom veckan på Svenskt visarkiv.

Vi fick in ett nothäfte för kopiering som Peter Sahlin (1874–1966) från Åre ägt. Det var Sahlins sonson och namne, basisten Peter Sahlin, som nu äger häftet och som lånade ut det. Häftet är daterat 1920 och består huvudsakligen av uppteckningar av Per Danielsson (1822–1922) gjorda dels av Sahlin själv och dels av Bengt Bixo (1879–1962) från Mörsil. Danielsson ska enligt standardverket Svenska låtar ha varit Lapp-Nils bäste elev.

Lapp-Nils (1804–1870) från Hallen i Offerdal i västra Jämtland var den viktigaste stilbildarna för den instrumentala folkmusiken i Jämtland under 1800-talet. Hans egentliga namn var Nils Jonsson. Namnet Lapp-Nils fick han för att hans far var ”sockenlapp” i Hallen. I Jämtland användes beteckningen sockenlapp för en i socknen bofast same som mot ersättning åtog sig att flå hästar och hundar. Denna syssla ansågs ”oren” av bondbefolkningen.

Lapp-Nils verkade som spelman redan som fjortonåring. Efter att ha gått i lära hos spelmän i norska Trøndelag blev Lapp-Nils känd som storspelman i hela Jämtland. Att Lapp-Nils blev så vida känd har troligen också att göra med att han delvis försörjde sig som gårdfarihandlare och ofta var på resande fot. Lapp-Nils påverkan på spelmansmusiken i Jämtland och grannlandskapen Medelpad och Ångermanland skymtar inte minst i Svenska låtar, där många spelmän uppger att de har låtar efter denne spelman.

Lapp-Nils var förebild för hundratals spelmän inom ett stort område i såväl Sverige som Norge. Att han kunde bli det trots sitt samiska ursprung är i sig ett tecken på hans unika storhet.

Nothäftet har nu digitaliserats och finns tillgängligt på webben.

Till Peter Sahlins notbok

Utdelning av Olrogstipendiet till Mathias Boström på Visarkivet

Torsdagen 30 maj fick Mathias Boström, forskningsarkivarie på Visarkivet och ansvarig för arkiv och dokumentation på Musikverket, ta emot 2013 års Olrogstipendium under festliga former på Musik- och Teatermuseet.

Glad mottagare av 2013 års Olrogpris: Mathias Boström.
Foto: Eric Hammarström.

Priset delades ut av Jan-Olof Andersson, ordförande i Stiftelsen Ulf Peder Olrogs Minne och styrelseledamot i SKAP, vilken också läste upp stiftelsens motivering:

”För utomordentliga insatser som forskare i bevarande och vetenskapligt syfte med
ambition att som ansvarig för Svenskt visarkivs inspelningsarkiv öka tillgängligheten av låt- och vismaterial för en bred allmänhet med hjälp av modern teknik.”

Stipendiaten tacktalar medan Jan-Olof Andersson i rollen som ”spöksångare” gör sig beredd. Foto: Eric Hammarström.

I sitt tacktal påpekade Mathias Boström skämtsamt likheterna mellan sig själv och Olrog: de präglande åren som Uppsalastudent, det starka bandet till Svenskt visarkiv – och en undermålig sångröst. I stället för att själv framföra någon visa överlät han därför detta åt Jan-Olof Andersson som krönte utdelningen med några väl valda, skönt klingande Olrogalster.

Mathias Boström är musiketnolog i grunden och har arbetat på Visarkivet sedan 2001, bland annat som ansvarig för ljud- och bildupptagningarna i samlingarna. Han skriver även på en avhandling om ljudinspelningarnas tidiga historia i Sverige.

 

Läs mer

Du gamla du friska – från folkvisa till nationalsång

Ny bok i Svenskt visarkivs skriftserie av Eva Danielson och Märta Ramsten på Atlantis förlag. Boksläpp torsdag 30 maj på Musik- och teatermuseet klockan 17.

Du gamla du friska (bokomslag)

Hur kom det sig att den gamla balladen Kärestans död omvandlades till det som numera är den svenska nationalsången? Sveriges främsta experter svarar på frågan!

Ur förlagets presentation:

”Att Du gamla du fria (från början friska) skulle bli Sveriges nationalsång kunde varken textförfattaren Richard Dybeck eller hans samtid föreställa sig. Det skulle ta lång tid, och det skedde trots motstånd och flera andra motkandidater. Den snart 170-åriga sången har hunnit bli både bortglömd och återupptäckt, ändrad och utökad, hånad och hyllad. Här skildras hur dess växlingsrika historia, från det bejublade uruppförandet som folkvisa 1844 och fram till idag, då vi oftast hör den i idrottssammanhang. Ännu väcker vår nationalsång engagemang och den har på senare år varit föremål för ett antal riksdagsmotioner. Du gamla du fria har inte bara överlevt mot alla odds. Trots sina brister är den erkänd som nationalsång i ett Sverige som skiljer sig radikalt från när sången först framfördes.”

Eva Danielson och Märta Ramsten har båda varit verksamma vid Svenskt visarkiv. Där bestormades de av ofta märkliga frågor om vår nationalsång. Deras bok, närmast en kulturhistorisk exposé, röjer upp bland missuppfattningarna och myterna.

Mer om Du gamla, du friska

Ett besök i en annan arkivmiljö – en resa till Gambia

Arkivet på NCAC, Gambia

Musikern Alagi Mbaye, Tommy Sjöberg från Folkmusikens hus samt Jawara och Kujabi från NCAC inspekterar arkivlokalen. Foto: Mathias Boström

Nära band mellan Sverige och Gambia inom musikområdet är ingen nyhet. Sedan flera decennier har svenska folkmusiker samarbetat med gambiska musiker och musikhögskolorna har under lång tid skickat studenter till det lilla landet i Västafrika för att de under en period ska få bekanta sig med en annorlunda musikmiljö.

För musikarkiven är däremot samarbetet nytt. Historieberättaren och musikern Alagi Mbaye från Gambia och musikern Arne Forsén i Sverige har gjort Svenskt visarkiv uppmärksamma på behoven av digitalisering av de audiovisuella samlingarna vid National Centre for Arts and Culture (NCAC). I samarbete med NCAC och Folkmusikens hus i Rättvik, och med medel från Statens musikverk, har Visarkivet därför inlett ett samarbetsprojekt i syfte att bevara NCAC:s samlingar genom att överföra dessa till digitala format.

Visarkivets Mathias Boström och Alagi Mbaye

Visarkivets Mathias Boström på besök hemma hos koraspelaren Alagi Mbaye. Foto: Tommy Sjöberg

Samlingarna i NCAC omfattar drygt 5 000 fonogram med fältinspelningar av musik samt upptagningar av historieberättare med eller utan musikackompanjemang – viktiga källor till Västafrikas historia. I projektet avser vi att utrusta och utbilda NCAC för att kunna digitalisera och lagra sina samlingar. Mathias Boström, ansvarig för de audiovisuella samlingarna vid Statens musikverks arkiv och bibliotek, reste därför till Gambia en vecka i början av april för att tillsammans med Tommy Sjöberg, Folkmusikens hus i Rättvik, bekanta oss med NCAC:s personal och arkiv, den tekniska miljön och klimatförutsättningarna för att närmare kunna lägga upp projektplanen.

Det fanns flera likheter mellan arbetet i arkivet och utmaningarna för verksamheten i Sverige och Gambia. Vi kände oss hemma i en miljö med entusiastiska fältarbetare och arkivmedarbetare med djupa kunskaper om samlingarna och starka band till arkivet. De största skillnaderna gällde ekonomiska och praktiska förutsättningar, där arkivet i Gambia har svårt att förvara samlingarna under goda förhållanden i det för arkivmaterialet ogynnsamma tropiska klimatet. Problem med att underhålla teknisk apparatur finns också och försvårar såväl tillgängliggörande för besökare som digitaliseringsarbete. Under besöket i Gambia gjorde vi även ett flertal studiebesök för att bekanta oss med de möjligheter som finns lokalt för att understödja projektets syfte – musikstudios och Gambias radioarkiv.

Mögelangripet band

Ett exempel på ett band som farit illa i det tropiska klimatet. Foto: Mathias Boström

Nästa steg i projektet blir att utarbeta förslag för arbetsscheman för digitalisering och ordna den nödvändiga utrustningen. Vi planerar att återvända till Gambia i november för utbildning och sjösättning av det praktiska digitaliseringsarbetet. Det ser vi fram emot!

Kurdiskt besök på Svenskt visarkiv

Hardi Kurda, Abbas Abdulrazaq Akbar och Svenskt visarkivs Anders Hammarlund.

Från vänster Hardi Kurda, Abbas Abdulrazaq Akbar och Svenskt visarkivs Anders Hammarlund. Foto: Dan Lundberg

Vad händer med det musikaliska kulturarvet i ett land som just rest sig efter årtionden av etniskt förtryck, krig och revolution? Den frågan är mycket aktuell i det kurdiska autonoma området i norra Irak.

Tonsättaren Hardi Kurda, som är bosatt i Göteborg men har rötter Irak, har tagit initiativ till ett projekt som syftar till att bygga upp ett kurdiskt musikarkiv – med Svenskt visarkiv som förebild.

Tillsammans med Abbas Abdulrazaq Akbar, generaldirektör för Kurdish Culture & Arts Information Centre in Sulaimani, besökte han måndagen den 29 april Svenskt visarkiv för att med arkiv- och biblioteksenhetens chef Dan Lundberg och forskningsarkivarie Anders Hammarlund diskutera sitt projekt, där Svenskt visarkiv eventuellt kan bidra med vissa utbildningsinsatser.

Folk- och Världsmusikgalan 2013

Årets Folk- och Världsmusikgala gick av stapeln i Gävle den 20 april. Redan dagen innan var Gävle konserthus fullt av aktivitet i form av konserter, utställare, seminarium och kurser. Svenskt visarkiv deltog i forskarseminarier och som utställare.

Årets vinnar på galan är:

Årets Artist: Emilia Amper

Årets Tvärspel: RESIDANS

Årets Arrangör: Nordic Romani festival

Årets Grupp: Jul i folkton

Årets Nykomling: Kolonien

Årets Traditionsbärare: Ralf Novak Rosengren

Årets utgåva: Karima Nayt och Quoi d’autre?

Årets Hederspris: Bert Persson

Missade man galan kan man se hela konserten på www.gala.se t.o.m. 20 maj!

Poptexter betraktade ur översättningsperspektiv

4–6 april gick Second Nordic Translation Conference av stapeln på University of East Anglia(UEA) i Norwich. Konferensen arrangerades av forskarna BJ Epstein (UEA) och Gudrun Rawoens (Ghent University) och lockade närmare hundratalet deltagare från hela Europa, främst översättningsvetare, översättare och författare.

Andrew Chesterman (Helsingfors universitet), en av konferensens key note speakers, talade om ”den deskriptiva paradoxen” – hur översättningsteori kan påverka praktiken. Foto: Karin Strand

Föredragen rörde olika aspekter av språktolkningens teori och praktik i de mest skilda genrer och funktioner: barnböcker, filmtextning, facklitteratur, kriminallitteratur och akademisk prosa. Bland de författarskap som ägnades särskilda inlägg märktes Bellman, Ibsen, Lagerlöf och Sjöwall-Wahlöö. Ladda ner hela programmet här.

I en av konferensens paneler medverkande Visarkivets Karin Strand tillsammans med nordiska sångforskarkollegorna Johan Franzon (Helsingfors universitet), Annjo K Greenall (NTNU, Trondheim) och Henrik Smith-Siversten (Kungliga biblioteket, Köpenhamn). Ämnet för panelen var översättning och adaption av angloamerikansk populärmusik till skandinaviska språk, vilket i de individuella presentationerna belystes genom fallstudier. Strand talade om när croonern blev svensk (1920-talet), Franzon belyste tendenser i 1940-talets import av amerikansk schlager, Smith-Sivertsen illustrerade hur de förändrade förlagsrättigheterna under 1960- och 70-talet fick betydelse för textbearbetningarna och Greenall lyfte fram senare års fenomen av tribute-skivor av s.k ”singer-translators”.

Tre av sångöversättningspanelens fyra deltagare – Henrik Smith-Sivertsen, Annjo K. Greenall och Johan Franzon – poserar framför University of East Anglia. Foto: Karin Strand

En gemensam slutsats var att sångtexter lyder under andra villkor än många andra slags texter ur översättningssynpunkt, vilket delvis har att göra med att de är multimodala. Den stora variationen i grad av trohet mot originaltexten beror på de många hänsyn som måste tas för att en populärsång ska fungera i sitt nya sammanhang. Metrik, sångbarhet och relevans för den aktuella publiken är jämte upphovsrättsliga begränsningar och möjligheter några av parametrarna som avgör varför orden i musiken blir som de blir.

Konferensens inlägg kommer att publiceras i en antologi.

Kulturarv i Tobo

Gruppfoto

Foto: Anna Brännholm.

Arbetet med UNESCO:s konvention om immateriella kulturarv fortsätter. Den 14 mars var Karin Strand, Dan Lundberg och Anna Nyander från Visarkivet på Eric Sahlströminstitutet i Tobo. Där fanns även representanter från Göteborgs universitet, Umeå universitet, Sametinget, Folkmusikens Hus, Riksförbundet för folkmusik och dans, Institutet för språk och folkminnen och Svenska folkdansringen.

Esbjörn Hogmark spelar och berättar om nyckelharpans historia

Esbjörn Hogmark spelar och berättar om nyckelharpans historia. Foto: Anna Brännholm.

Arbetet handlar dels om att komma fram till vilka kulturella uttryck vi skulle kunna nominera för listan med immateriella kulturarv, och dels hur man utformar en ansökan på rätt sätt.

Under dagen bjöds också på en föreläsning om Eric Sahlströminstitutet, samt om nyckelharpans historia.

Mästerspelmän i P2 Live

Durspelaren Erik Pekkari, hornblåserskan Miriam Andersén och fiolspelmännen Kungs Levi Nilsson och Ulf Störling. Foto: Torbjörn Ivarsson

Durspelaren Erik Pekkari, hornblåserskan Miriam Andersén och fiolspelmännen Kungs Levi Nilsson och Ulf Störling. Foto: Torbjörn Ivarsson

Lyssna på fyra mästerliga spelmän. Kvällens P2 Live tar avstamp i en faluröd träkyrka på Skansen, närmare bestämt Seglora kyrka och Visarkivets mästerspelmanskonsert från i september 2012.

Konserten gick av stapeln under den stora spelmansstämman på Skansen, som lockade nära 200 spelmän och dansare från hela landet. Det spelades och dansades bland Skansens gårdar, hus och scener och musiken letade sig alltså ända in i kyrkan.

Mästerspelmanskonserten arrangerades av Visarkivet och Svenska Folkdansringen i samarbete med Skansen. Presentatör är Dan Lundberg, chef för Musikverkets arkiv och bibliotek, där Visarkivet ingår.

MEDVERKANDE MUSIKER

  • Miriam Andersén, kohorn
  • Kungs Levi Nilsson, fiol
  • Erik Pekkari, durspel
  • Ulf Störling, fiol

Lyssna på konserten i P2 Live, Sveriges radio.
Tid: tisdag 26 februari klockan 19.03, eller på webben efter sändning
Mer om programmet!

100-årig jojk nu på webben!

Jojkerskorna Greta Persson, Maria Persson och Karl Tirén i Arjeplog 1937. Foto: Okänd

Jojkerskorna Greta Persson, Maria Persson och Karl Tirén i Arjeplog 1937. Foto: Okänd

Den 8 februari 1913 slog folkmusikinsamlaren Karl Tirén för första gången på sin fonograf för att spela in jojk. Det blev starten för en av de största inspelningsprojekten av samisk jojk i Sverige. Hundra år senare kan du nu lyssna på inspelningarna på webben.

Efter de första jojkinspelningarna på vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog 1913 fortsatte Karl Tirén sitt insamlingsarbete. I dag finns nära 300 vaxrullar bevarade med sammanlagt ett 100-tal jojkande kvinnor och män i åldersspannet nio till 77 år.

Lyssna på 100-årig jojk

Nu tillgängliggörs de unika inspelningarna successivt på Statens musikverks webb med start den 8 februari 2013, på dagen hundra år sedan den första inspelningen. Bakom projektet står Svenskt visarkiv på Musikverket i samarbete med Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå och Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum.

”Starka musikaliska uttryck”

– Jojkningen är en vital och viktig uttrycksform även i vår samtid. Genom tillgång till äldre arkivmaterial kan nutida utövare hämta inspiration från föregångare. De starka musikaliska uttrycken kan fängsla såväl forskare som musik- och kulturintresserade, säger Mathias Boström, forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv där majoriteten av inspelningarna finns i dag.

Lyssna och läs mer här!