Populärmusikforskare till Svenskt visarkiv

Schiller

Melanie Schiller tar emot stipendiet.

I samband med Carl XVI Gustavs 70-årsdag delade de Kungliga akademierna den 29:e april ut ett antal särskilda stipendier för nydisputerade forskares vistelser vid svenska arkiv och museer. Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur valde att ge ett av två utlysta stipendier till Melanie Schiller, som kommer att tillbringa hösten 2016 vid Svenskt visarkiv för att bedriva forskning om populärmusik och nationalism. I sitt tal vid ceremonin sade Akademiens sekreterare Gunnar Ternhag så här:

 

”Det går att lyssna på populärmusik på många sätt. Den går att ta del av utan större uppmärksamhet, under träningspasset, i bilen, som bakgrund under matlagningen – bara för att nämna några exempel. Men många lyssnar också på populärmusik med stor uppmärksamhet, uppslukade av ord och toner som till och med kan betyda något viktigt för resten av livet. Hur man än tar del av populärmusik påverkar den oss, det är forskningen på det klara med. Med populärmusikens stora utbredning i vår tid, en musikalisk flod som vi alla omges av, innebär det att vi som forskare måste försöka förstå hur denna påverkan sker och hur den förändrar oss.

 

Melanie Schiller har antagit den utmaningen. Hon disputerade nyligen vid Amsterdams universitet. I sin doktorsavhandling undersöker hon hur tyskhet har uttryckts i efterkrigstidens tyska populärmusik, närmast hur populärmusiken bidragit till att under denna period omforma tysk identitet, ett brännande ämne, men också centralt för förståelsen av det Tyskland som omskapades efter andra världskrigets moraliska förödelse.

 

I den forskning som nu ligger framför Melanie Schiller och som hon kommer att utföra vid Svenskt visarkiv här i Stockholm med överbibliotekarie Dan Lundberg som mentor, vill hon undersöka hur svenskhet uttrycks i samtida svensk populärmusik. Hon vill göra det mot bakgrund av de förändringar som svenskt samhällsliv genomgår, där internationalisering kanske är den starkaste kraften. Mediernas globala räckvidd, ekonomisk integration och inte minst invandring leder paradoxalt nog till att det som uppfattas som svenskt både utmanas och stärks. Melanie Schiller vill alltså studera den processen, ett uppslag som Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur finner mycket lovvärt.”

 

Samspel och förhandling – tema för konferens

Den 18–21 augusti gick den 33:e Nordiska Etnologi- och Folkloristikkonferensen av stapeln vid Universitetet i Köpenhamn. Konferenserna äger rum vart tredje år och värdskapet turnerar mellan de nordiska länderna. 2012 hölls konferensen i Bergen, 2018 blir det Uppsala. I konferenserna deltar forskare i etnologi och folkloristik, och också många verksamma vid arkiv och museer med bakgrund i dessa discipliner. För alla med denna ämnesgrund (i Sverige innefattar etnologi också folkloristik, medan det till exempel i Finland är skilda ämnen) är detta den enda gemensamma mötesplatsen, ett viktigt forum för att hålla sig uppdaterad med aktuella diskussioner och pågående forskning, men också för att knyta nätverk och umgås.

Årets tema var, som brukligt, bredast tänkbara: ”CO-” (som i Copenhagen) – med associationer till allt från cooperation till contestation, från samarbete till förhandling. Med fem plenarföreläsningar, 22 paneler och fyra workshops fördelade på nio parallella sessioner från nio på morgonen till sex på kvällen är det ett digert schema och inte alltid lätt att navigera. Läs mer om programmet här. Själv deltog jag i panelen Co-existence om samspel mellan människa och djur/natur, med ett paper som diskuterade hur naturhistoriska museers gestaltningar av död och massutdöende visar på känslosamma och existentiella sidor hos museerna som ofta glöms bort till förmån för deras rationella och vetenskapsförmedlande roll.

I panelen Collectors and Collections diskuterade Anna Johansson, etnolog vid Umeå Universitet, ett pågående forskningsprojekt om musiktjänsten Spotify och algoritmiska publiker – med frågor om bland annat vilka normer som möter användaren i särskilt komponerade spellistor för olika sociala tillfällen, för rekreation och återhämtning.

I en annan panel, The Production of Knowledge at Tradition Archives, diskuterade Audun Kjus vid Norsk Etnologisk Gransking folkminnesarkivens digitalisering, och två andra spännande papers handlade om samspelet mellan så kallade ortsmeddelare och insamlare vid arkiv och universitet och om folktrons plats i insamlingar under Sovjettidens Estland (Marleen Metslaid respektive Ave Gorsic, båda Estniska Folklorearkivet, Tartu). Barbro Klein, professor emerita (Stockholm och Uppsala) agerade kommentator och betonade att kunskapsproduktion bygger på kritisk reflektion kring metoder och samlingars tillkomst inifrån arkiven, en kritik som hon menade ofta saknas.

Panelen Challenging Museum Authority? visade med exempel från Norge, Danmark och Sverige, och inte minst de diskussioner som följde, att museers roll, ansvar och representationer fortfarande är väldigt laddade frågor både på museerna och inom akademin. Diskussionerna handlade å ena sidan om hur museerna ska bli mindre auktoritativa och väcka frågor snarare än entydiga svar, å andra sidan om museerna har ett ansvar att spegla samhället i dess mångfald.

Gutenbergparentesen

Valdimar Hafsteins bild av Gutenbergparentesen. Foto: Sverker Hyltén-Cavallius

Den huvudtalare som väckte mest tankar hos mig var isländske folkloristen Valdimar Hafstein som talade under rubriken: Authors, Editors, Folk: Copyright and Creative Agency from a Folklorist’s Perspective. Med en tillbakablick mot ”Gutenbergparentesen” – en period på sisådär 500 år då förmedlingen av idéer, berättelser och musik dominerades av tryckta medier och därmed sammanhängande idéer om intellektuell upphovs- och äganderätt – utgick Hafstein från exemplet med folkvisan ”Vísur Vatnsenda Rósu”. Med visans förflyttningar – från sjungen och nedtecknad folklig melodi till omhuldat körverk till poplåt (Björk) till speldosor till upphovsrättstvister (och noter där ”traditionell visa” plockats bort), kunde Hafstein diskutera den komplexa frågan om upphovspersoner, upphovskollektiv och upphovsrätt, i samspelet mellan skriftlig och muntlig kultur. Med dessa samspel och förhandlingar i bakhuvudet kan vi närma oss både arkivets samlingar och dess roll i samtiden.