Monica Zetterlund 1968. Foto: Christer Landergren
Månadens bild från Svenskt visarkiv föreställer Monica Zetterlund på scen på Stockholms Jazzfestival sommaren 1968. Foto: Christer Landergren.
Monica Zetterlund, född 20 september 1937 i Hagfors och död 12 maj 2005 i Stockholm, tillhör en av de mest folkkära artister som vi har haft i Sverige. Hennes mångsidighet – sångerska, kabaréartist och filmskådespelerska – gjorde att det fanns en ”Monica” för alla.
Slog igenom som jazzsångerska
Hon uppmärksammades först som jazzsångerska i slutet av 1950-talet i Ib Glindemanns orkester och blev senare riksbekant genom revyer av Hasse Alfredson och Tage Danielsson på 1960-talet. 1964 sjöng hon in skivan Waltz for Debbie med pianisten Bill Evans trio, en inspelning som räknas till de främsta i hela genren även i en internationell jämförelse.
Som en konstrast till mer humorinriktade revyer och filmer på 1960-talet, som till exempel Att angöra en brygga (1965), gjorde hon rollen som den prostituerade Ulrika i Jan Troells filmatisering av Vilhelm Mobergs romansvit: Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Sviten blev till två filmer Utvandrarna (1971) och Nybyggarna (1972) samt en längre tv-version.
Personligt uttryck
Som sångerska hade hon en mycket personlig röst och rörde hon sig fritt över genrerna i allt från jazzstandards till folkvisor och poplåtar, inte sällan med svensk text.
Monica Zetterlund är just nu högaktuell i och med filmen Monica Z, i regi av Per Fly och manus av Peter Birro, där den långfilmdebuterande Edda Magnason gör rollen som Monica.
/Roger Bergner, forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv