Brott, tiggeri och brännvinets fördärv

Känsloväckande propaganda, blindas vädjan till sympati och den ångerfyllda syndarens berättelse – Karin Strand, forskare vid Svenskt visarkiv, har studerat skillingtryck om socialt utanförskap.

Inom ramen för forskningsprojektet Utanförskapets röster har Karin Strand studerat skillingtryck med visor av blinda, om brottslingar och med nyhetspropaganda. Nu är boken ”Brott, tiggeri och brännvinets fördärv – studier i socialt orienterade visor i skillingtryck” här.

Om och för samtiden

Materialet är från 1600-talet till mitten av 1900-talet och finns i Svenskt visarkivs samlingar, i original eller kopia. Visornas syfte var att inbringa pengar till de personer som skrev och spred visorna, väcka opinion eller att informera allmänheten om bland annat brott som begåtts.

– Skillingtrycken kan jämföras med dagens kvällstidningar eller bloggar och andra sociala medier. Då som nu fanns ett behov av att vittna och berätta om samtiden, säger Karin Strand.

Skillingtrycket var ett medium som riktade sig till den breda publiken. Visorna kunde vara av mycket olika sort men med den gemensamma nämnaren är att ämnena är sådana som antogs intressera en bred och brokig publik. Författarskaran var lika brokig som publiken med folkbildare, amatörer, journalister och litterära författare.

Skillingtryck såldes på marknader, i snusbodar och av kringresande försäljare till hugade köpare i städer och på landsbygden. I materialet finns belägg för att en hårt arbetande visförsäljare kunde tjäna 600–700 kronor på några veckor, det förklarar varför visförfattande och -försäljning lockade många synskadade, trots att denna handel motarbetades av det offentliga samhället eftersom det sågs som ett slags förtäckt tiggeri.

Brännvinets fördärv

Nykterhetsrörelsen använde sig av skillingtryck för att sprida sina budskap och skapa opinion. Berättelserna vädjade till publikens känslor och innehöll ofta ett stort mått av tragik. Ett genomgående tema är barn som vanvårdas på grund av faderns supande och fäder som kommer till nykter insikt vid barnets död.

Karin Strand har även studerat skillingtryck om aktuella brott och (kanske av) brottslingar.

– Vid en första anblick är det lätt att tro att det är brottslingarna själva som skrivit visorna, men vid en närmare titt förstår man att det inte kan stämma.

Det är dels språket som tyder på att någon annan troligen har skrivit texterna, dels märks det i sensmoralen om ”den ångerfyllda syndaren”. Flera av visorna har dessutom skrivits efter att brottslingen avrättats. I början av 1800-talet skiftar dock anslaget och brottslingen beskrivs i tredje person i spännande reportage och moraliska utläggningar.

Verklighetsskildringar

Att förstå förhållandet mellan visa och verklighet har varit det mest intressanta för Karin Strand.

– När vi tittar på skillingtrycken i sina prydliga små arkivkapslar i dag kan det vara svårt att förstå att de här visorna har varit en länk i förklaringen av en samtid. Texterna har tilltalat en stor publik och haft ett syfte. De har talat till människor men också handlat om riktiga människoöden – därför är mediet så intressant.

Om Brott, tiggeri och brännvinets fördärv
Mer om Utanförskapets röster