Det är valdag i Ukraina. I byn promenerar invånarna till byns skola som får tjäna som vallokal. Alla är finklädda och det känns högtidligt. Vi ger oss av till Schlangendorfs kyrka för att närvara vid gudstjänsten. Vi har förberett ett musikprogram med ett par koraler och några instrumentalstycken.
Gudstjänsten sker på tre språk: ukrainska, tyska och svenska. Psalmerna som församlingen sjunger sjungs först på tyska sen på ryska. Flera av de gammalsvenska kvinnorna som vi träffat under veckan är där och tar tonfast kommandot i sången. När Sofia Joons har sjungit sin koral blänker det i ögonen på många av de äldre. Flickkören har svårare med koncentrationen. Det är inte lätt att sitta stilla för de yngsta men det gör ingenting för stämningen är varm och välkomnande.
Efter lunch är det dags för nästa gudstjänst. Nu i svenska kyrkan i Gammalsvenskby. Den har två kupoler. En för den ortodoxa tron och en för den lutherska. Den lär vara ensam i sitt slag, den enda i hela Ukraina som tjänar två trosriktningar.
Fem av ”våra” tanter är där, vårt värdfolk Lilia och Katerina och två mer eller mindre svenskspråkiga män. Det är hela församlingen. Karl-Erik Tysk håller i gudstjänsten och vi fyller på med musik mellan bibelord och psalmer. Den ortodoxa prästen är med och hjälper till med nattvarden. Det är stilla, värdigt och vackert.
Efter gudstjänsten skjutsar vi de åldriga kvinnorna till sina hem i byn. Vi tar varmt farväl. Kanske har vår musik nått fram till deras hjärtan. Vi hoppas det, i varje fall.
Sen är det bara den långa, tungt trafikerade vägen till Odessa kvar och flyget hem. Det kommer att ta lång tid att smälta alla intryck från resan. Men tiden kommer aldrig att sudda ut minnet av kvinnorna i Gammalsvenskby.
Läs tidigare rapporter: