Rapport från Gammalsvenskby – dag fem!

Vi knackar hos på Anna Sigalet som bor i den tyska grannbyn Schlangendorf. Det hänger ett lås på dörren och vi ser inget tecken på att någon är hemma. Anna är svårt sjuk och ibland mycket förvirrad. Antagligen har hennes dotter låst in henne när hon gick ut på ärenden. Anna är den näst sista av de gamla kvinnorna vi ska träffa, som talar den ålderdomliga gammalsvenska dialekten. Nu har vi bara en kvar. Henne ska vi träffa senare på eftermiddagen. Nu åker vi till närmaste stad för att ta ut pengar och för att titta på den blå kyrkan som flyttades dit från Poltavatrakten i slutet på 1700-talet.

Lenin står alltjämt och vakar över torget i Bereslav. Foto: Dan Lundberg

Huvudgatan i Bereslav slår alla rekord. Kanske inte i skönhet men väl i gropighet. Vi väjer undan de flesta av hålen och hamnar så småningom vid torget som domineras av Lenin. Han står till synes helt oberörd av politiska svängningar och ålder i sin vanliga keps och rock. Han ser ut att hålla minst ett vakande öga över medborgarna i staden.

Kyrkan avtecknar sig glittrande av grönt och blått när vi närmar oss på den trasiga vägen som tar oss förbi tomma fabrikslokaler och avsomnade kolchoser. På kyrkans port finns ett hänglås. En vänlig dam öppnar men tittar strängt på oss när vi skrattar. Kyrkan är mycket liten och känns nästan som ett vardagsrum. Vi ser oss omkring med känslan av att ha klivit in i liv som inte tillhör oss.

Anna Annas tar emot i favoritsoffan. Foto: Torbjörn Ivarsson

Tillbaka i byn släpps vi in hos Anna Annas som föddes i byn 1937. Hon är ingen talför person men Lena Willemark lockar henne att tala om sig själv och sitt liv i byn. Hon berättar om ett liv i hårt arbete, om sjukdom men också om lek och dans. Vi hittar i hennes gammalsvenska språk många ord som Sofia Joons känner igen från estniskan. Det är i sig inte alls anmärkningsvärt eftersom de svenskspråkiga från Dagö så klart hade med sig låneord från sitt gamla hemland Estland.

Lilia Malmas är en av de unga i byn som lärt sig svenska i vuxen ålder. Då är det inte gammalsvenska utan rikssvenska som gäller. Foto: Torbjörn Ivarsson

Nu har vi träffat alla de som talar gammalsvenska i byn som har haft kraft att prata med oss. De är samtliga mycket gamla. Det kommer inte att dröja många år förrän deras språk dör ut. Det är med mycket blandade känslor som vi inser att vi som varit här med största sannolikhet aldrig kommer att få höra detta språk igen.

Svenskan som språk kommer antagligen att leva vidare i byn någon generation till men den ålderdomliga dialekten kommer att dö med dessa få kvarlevande kvinnor. Den svenske prästen Karl-Erik Tysk som under resan varit vår guide och dörröppnare kommer fortsätta att resa tillbaka till byn. Men vi andra tar farväl på söndag.

Läs tidigare rapporter:

Inför resan

Dag ett

Dag två

Dag tre

Dag fyra

1 thought on “Rapport från Gammalsvenskby – dag fem!

  1. Pingback: Rapport från Gammalsvenskby – dag sex! | Aktuellt från Svenskt visarkiv

Comments are closed.