Varför samlar vi visor, låtar, danstraditioner och musikinstrument i museer och arkiv? Är det universella estetiska värden som står i fokus, eller är det etniska eller nationella kulturarv som betonas? Svenskt visarkivs forskningsprojekt Mixa eller maxa arbetar med dessa frågor. I ett seminarium på folkmusikscenen Stallet i Stockholm fredagen den 31 august kl. 15.00 inför lördagens spelmansstämma på Skansen berättar de medverkande om projektet:

 Mathias Boström: ”Att tända det tonkonstens ljus som frödjar och förädlar alla högre stående folk” – några upplysningar om C. E. Södling och gränserna för musikalisk chauvinism i 1800-talets Sverige

Karin Eriksson:  Varför zornmärket?

 Anders Hammarlund: Att ställa ut sig själv. Ringlekare och samlare på Skansen ur europeiskt perspektiv

 Dan Lundberg: Genom ett galler. Kåklåtar i Svenskt visarkivs samlingar

Madeleine Modin: Några syften med Musik- och
teatermuseets instrumentsamlingar.

Mats Nilsson: Dansandet och arkiverandet – varför kom dansen dit och vart tog den vägen?