Årets nyckelharpstämma i Österbybruk gick av stapeln den 16-17 juni. Helgen före midsommar som brukligt. Ett specialtema för detta år var uppmärksammandet av den legendariske harpspelaren Eric Sahlström som skulle fyllt 100 år 2012. För att belysa Sahlström och hans betydelse för dagens nyckelharpister ordnades två seminarier och nyckelharpan och dess roll i folk- och världsmusiken.

Vid det första seminariet presenterade Per-Ulf Allmo teorier angående Nyckelharpans eventuella ursprung i Centraleuropa. En ny tanke som Allmo presenterade var att den möjligen skulle härstamma från den sorbiska minoriteten och området mellan Oder och Elbe i nuvarande tysk-polska gränsområdet.

Det andra seminariet samtalade Svenskt visarkivs chef Dan Lundberg och musikern Olov Johansson om faktorer och mekanismer bakom nyckelharpans vandring från den svenska folkmusikens periferi till dess centrum. I seminariet diskuterades frågor om vad som krävs för att bli en nationell symbol och inte minst, vad krävs för att bli ett världsmusikinstrument. Svaret kanske ligger i att nyckelharpan har flera nödvändiga egenskaper. Den har en tydlig särprägel – den ser spännande och exotisk ut – och samtidigt är den kromatiska nyckelharpan ett tämligen modernt instrument som lätt kan anpassas till olika musikstilar. Olov Johansson kunde vittna om ett allt större internationellt intresse för instrumentet – runt om i Europa, Japan och Nordamerika.

Mats Wester tillsammans med Candice Night och Ritchie Blackmore i New York.

Den senaste heta snackisen är att den legendariske hårdrocksgitarristen Ritchie Blackmore, (bl.a. i Deep Purple) nu skaffat nyckelharpa och integrerat den i den musik som han och Candice Night jobbar med. Blackmore har tagit intryck av den svenska gruppen Nordman och faktiskt gett ut en cover på ”Vandraren”. När Nordmans grundare Mats Wester besökte New York förra året fick han beställningar på nya nyckelharpslåtar från Blackmore. Så vem vet, kanske dyker han upp i Österby nästa år?