Fest i visornas värld

I schlagerns och visornas värld är festerna många. Här dansas det i pensionatets sal, här bjuds på bröllop på Hulda Johanssons Pensionat, här har till och med fåglarna party och det är livat i holken. Hos visdiktare som Evert Taube, Ulf Peder Olrog och Povel Ramel finns det många exempel på glädjefulla sammankomster.

Hos Taube är tonerna ofta romantiska, här njuter Rosa av sin första bal och Eva dansar med Fänrik Rosenberg, med rosor på kinderna. Olrog är mer ironisk och brudens klänning är ”redan för trång”, där hon dansar med brudgummen som är iklädd för stor hyrfrack. Dessutom gnisslar orkestern betänkligt på Hulda Johanssons Pensionat. Povel Ramel är inte heller det minsta romantisk i sina festskildringar. Han låter fåglarna ha en riktig röjarfest i Tjo vad det var livat …

Lasse Dahlquist skildrar en bröllopsfest i hemmiljö, under titeln När fru Persson dansa’ tango med sin svärson (1937). Bröllopet mellan gumman Perssons dotter och en eldig spanjor leder till att gumman Persson själv får visa upp sin dansanta sida framåt småtimmarna. Festen har hållit på länge, en generös tillställning verkar det som: ”På varenda fat fanns det mat och så brännvin va´ klart åt gästerna.” Bruden somnar så småningom, men den eldige spanjoren vill bjuda upp till ”Una Tango” och svärmor ställer upp:

”Uppå sviktande knän, uppå tiljorna bar det hän
och i kurvorna var gumman suverän.
Don Alfonso var blek för vad han trott var lek
det blev allvar uti gummans starka arm.
Som en klistrad tapet låg han tryckt emot hennes barm. ”

Att skoja med äldre kvinnor (ja, ”gumman” var förmodligen inte äldre än 40) är ett återkommande tema i schlagermusik från förr.

Pseudonymen Kalle Nämndeman beskriver hur det låter om festande grannar i De´ä´fest hos Gustafsons. Denna sång är också av äldre datum, men nog kan man känna igen sig i beskrivningar av högljudda röster, skrattsalvor och ”ungdom som högljutt tralla”, medan korkarna smäller. Takkronan slänger i sin krok hos den stackars grannen då man dansar loss ovanpå, så ”vägglössen tappa tagen”.

Lite mer råbarkade supfester skildras av Finn Zetterholm, en av sextiotalets fräcka trubadurer. I Bön till mina föräldrar är det föräldrarna som festar så hårt så att barnet bedjande frågar: ”Mamma, pappa, måste ni ha party nu igen?”. Här beskrivs hur tant Lisa strippar på balkongen och hur fönster och möbler krossas så att polisen får tillkallas. Inte mycket bättre går det i stycket Annikas lilla fest. Där ska Annika ha sin första fest, en föräldrafri tillställning som går helt över styr, när hundrafem objudna gäster anländer, som redan är stupfulla. Annika blir full och förförd och till följd av det hela på tjocken.

Skildringar av fyllefester och följderna av detta är ganska vanligt hos sextiotalets manliga trubadurer. Där är killarna oftast bara bakis och lite ångerfulla dagen efter, medan tjejerna har blivit på smällen. Nä, det är inte särskilt festligt.

En helt annan stämning målar Barbro Hörberg upp i stycket Efter festen (1975):

”Så tyst det blev när alla gick,
kom sätt dig här en stund.
Vi kan väl sitta här och prata och dricka mjölk och ha det skönt.
Och tänk att få ta av sig skorna,
och tänk att låta allting stå,
och tänk vad skönt i morgon bitti
vad länge vi ska sova då”

Den franska visdiktaren Barbara har skrivit originalet till denna visa, och hennes text handlar om ensamhet. Barbro Hörberg låter i stället kvinnan i sin svenska text dela en härligt trött stund med sin partner, efter att gästerna gått. Så skönt kan också en fest sluta.

Viveka Hellström, forskningsarkivarie