Amanda Maier – sensationellt fynd

I maj 2018 fick Musik- och teaterbiblioteket ta emot ett manuskript av en pianotrio av Amanda Maier som länge legat gömd i Frankrike. Manuskriptet överlämnades personligen av hennes barnbarnsbarn, Reinier Thiadens och hans två söner. En video spelades in vid detta tillfälle och här får vi höra Reinier Thiadens själv berätta om hur det gick till när han fann detta bortglömda verk. Vi får också lyssna till en repetition av pianotrion inför en skivinspelning.

Amanda Maier (1853-1894) är en svensk tonsättare som uppmärksammas och spelas alltmer. Hon utexaminerades 1872 vid Kungliga musikkonservatoriet i Stockholm som Sveriges första kvinnliga musikdirektör. Därefter följde studier i Leipzig där hon också framförde sin violinkonsert med Leipzigs Gewandhausorchester. Hon var en skicklig violinist och gjorde omfattande turnéer både i Sverige och i Europa. Men i och med att hon gifte sig med den tysk-nederländske pianisten och tonsättaren Julius Röntgen slutade hon att komponera och framträda offentligt. Hon dog ung, endast 41 år gammal, och hann inte komponera särskilt mycket, men den musik hon hann skriva väcker stadigt nytt intresse både i Sverige och utomlands.

Musik- och teaterbiblioteket har sedan tidigare ett arkiv bestående av bland annat en violinkonsert och en handfull andra verk av henne. Och nu får vi alltså ett tillskott till arkivet genom denna nyupptäckta pianotrio.

Se pianotrion

Elisabet Andersson

Emil Sjögren (1853–1918)

I dag 1 mars var det 100 år sedan Emil Sjögren gick ur tiden. Vem var han? I en frågetävling hade det nog räckt med att svara ”svensk tonsättare”, möjligen med tillägg för hans levnadsår.

Porträtt av Emil Sjögren

Men vad är han då känd för? Ja, det ska nog erkännas att bland den svenska allmänheten finns det nog få som kan nämna någon musik av Emil Sjögren. Här finns inga hittar likt Frösöblomster, Midsommarvaka eller Förklädd Gud som har nått in i det svenska kollektiva musikmedvetandet. Visserligen finns det en ofta spelad violinsonat i e-moll, vilken inte minst i musikerkretsar har gett honom det mindre smickrande epitetet ”E-moll Sjögren”, men man skulle göra honom en stor orätt om hans musik enbart definierades efter den.

Emil Sjögren var väldigt uppskattad som tonsättare i Sverige kring sekelskiftet och några årtionden därefter. Det ryktet nådde även andra delar av Europa och inte minst Paris och Frankrike, dit han och hansfru Berta kom på regelbundna besök. Där uppfördes hans musik bland annat av musikerstjärnor som Jacques Thibaud och George Enescu. Sedan kom dock kriget och det blev slut på Frankrikebesöken. Ett par år senare, närmare bestämt 1 mars 1918 gick han ur tiden.

Tecknat porträtt av Emil Sjögren

Tiden efter 1918 passade hans lyriska stil nog inte riktigt in i ett Europa sönderslaget av krig. Dessutom gjorde kanske det faktum att hushållsmusicerandet alltmer gick över i grammofon- och radiolyssnade att hans stjärna på tonsättarhimlen dalade – Sjögren skrev ju väldigt mycket för piano.

Men Sjögrens musik har överlevt och fortsätter att framföras och spelas, uppskattad av musiker och av dem som har hittat vägen till den. Inte minst de många sångerna som är tonsättningar, av både svensk och utländsk lyrik är en stapelvara bland sångare. Därutöver finns även en riklig mängd piano- och kammarmusik.

Nej, Sjögren skrev aldrig något stort orkester- eller körverk som gjorde honom omedelbart känd för en stor allmänhet, men bland musiker, professionella såväl som hemmautövande, har hans musik alltid funnit en plats. Och visst finns det en särprägel i hans musik, en personlig ton som man skulle kunna kalla ”sjögrensk”. Just en sådan där särprägel som gör att musiken fortsätter att spelas och lyssnas till. Sjögrenkännaren Anders Edling pekar ändå på att Sjögrens musik är en underutnyttjad resurs och det vill vi på Musik- och teaterbiblioteket gärna hjälpa till att råda bot på.

Som det nationella musik- och teaterbibliotek vi är har vi det mesta i not- och bokväg om och av Emil Sjögren. Prova ett pianostycke eller läs Anders Edlings fascinerande biografi från 2009 om Sjögrens väg från fosterhemsplacerat barn till en nationellt firad tonsättare! I vår katalog hittar du detta och mycket mer. På Levande musikarvs hemsida finner du även en hel del nedladdningsbar musik, inte minst hans vackra sånger.

I skandinavismens tidevarv lästes mycket på danska och norska. Några av Sjögrens finaste sånger är tonsättningar av dansk poesi, som tillexempel till Helene Nybloms Fem dikter, op. 63. Om du har lånekort hos Musik- och teaterbiblioteket har du även tillgång till Naxos Music Library där du kan hitta de flesta inspelningarna av Sjögrens musik, till exempel sånger med Nicolai Gedda och Margareta Hallin eller Inger Lindgrens kompletta inspelningar av hans pianomusik. Välkommen till oss för att ta reda på vem Emil Sjögren är!

Tobias Danielsson

Emil Sjögrens arkiv

Arkivet efter Emil Sjögren donerades av hans fru Berta Sjögren till dåvarande Musikaliska akademiens bibliotek efter hans död. Detta skedde i omgångar från 1919 och framåt. Arkivet innehåller framförallt Emil Sjögrens egna kompositioner men det finns även en del brev och fotografier.

Under 2000-talet har även material av annan proveniens tillkommit. Musik av Emil Sjögren återfinns även i autografsamlingen.

Under vintern blev biblioteket kontaktat av en skotsk herre som av en slump hade kommit över ett antal brev till Emil och Berta Sjögren från deras bekanta i Paris. Under våren är det tänkt att dessa ska överföras från Skottland till Sverige och oss på Musik- och teaterbiblioteket. Något som både vi och vår skotske vän tyckte var det bästa för breven.

Vi på biblioteket ser fram emot att kunna tillgängliggöra dessa brev för forskare och andra intresserade inom en snar framtid! Här kommer ett litet smakprov i form av framsidan på ett brevkort adresserat till paret Sjögrens hem i Knivsta, håll till godo!

Sebastian Lindblom

Caprice Records har gett ut en digital samling av Emil Sjögrens musik.

Gunnar Wennerberg 200 år

Här är gudagott att vara är väl en sång som de flesta känner till. Den har närmast blivit en del av vår allsångsrepertoar. Mindre känt är kanske att den är skriven av Gunnar Wennerberg och egentligen inte är en självständig sång utan en del av en duett i Wennerbergs mest berömda sångsamling, Gluntarne.

En tidig utgåva av Gluntarne

I år firas 200-årsjubileet av tonsättaren Gunnar Wennerberg som föddes 2 oktober 1817 i Lidköping och dog 24 augusti 1901 på Läckö kungsgård. Han gick i skola i Skara och studerade därefter i Uppsala. Efter studierna återvände han som lektor till Skara men gjorde sedan politisk karriär och var bland annat riksdagsman, ecklesiastikminister och landshövding. Nämnas kan att han under sin tid som politiker skrev under en förordning om upphörande av teatercensuren och att han verkade för kvinnans tillträde till högre akademisk undervisning. Han var också ledamot av både Svenska Akademien och Kungliga Musikaliska Akademien.

Här är gudagott att vara ingår i Glunt nummer 25, Examens-sexa på Eklundshof

Gunnar Wennerberg är numera mest känd för den tidigare nämnda Gluntarne, som utgörs av 30 duetter för baryton och bas. Dessa skrevs på 1840-talet, inspirerade av studentlivet i Uppsala. De är skrivna som dialoger mellan två studenter, Glunten och Magistern, och skrevs ursprungligen för Wennerberg själv och hans kamrat Otto Beronius som gick under smeknamnet Glunten, vilket är ett dialektalt ord för pojke. Wennerberg står för både texten och musiken och Gluntarne har ibland jämförts med Bellmans sånger när det gäller samverkan mellan ord och ton.

Hör oss Svea – Gunnar Wennerbergs egenhändigt skrivna noter

Wennerberg skrev mest för röst och piano. Solosånger, duetter, tersetter och körsånger. För soloröst och kör skrev han inte mindre än 55 sånger ur Davids psalmer, där den mest kända är Görer portarne höga. En känd manskörssång är Hör oss Svea. Han skrev också en del större verk som ett Stabat mater och ett par oratorier.

Musik- och teaterbiblioteket har förutom tryckta och digitala noter som kan sökas i katalogen även handskrivna noter av Wennerberg själv, fotografier, brev, klipp med mera, samt ett arkiv från Gunnar Wennerberg-sällskapet.

Inte bara musik och politik – han kunde baka också!

Att det i år är 200 år sedan Gunnar Wennerberg föddes firas med en mängd evenemang runt om i Sverige. Information om arrangemangen finns att få på www.gluntarne.se. Musik- och teaterbiblioteket bidrar genom att ställa ut material från samlingarna i bibliotekets expedition.

För den som vill lyssna på Gunnar Wennerbergs musik så finns han representerad på Naxos Music Library, åtkomlig för alla med bibliotekets lånekort, samt på Spotify.

Minneskonsert för Wennerberg med anledning av hans död 1901

Denna staty av Carl Eldh restes midsommardagen 1915 i Minneapolis, Minnesota. Statyn var en gåva till staden av Wennerberg Memorial Association och bär följande inskription:
GUNNAR WENNERBERG
Swedish poet, composer, educator and statesman
1817-1901

Wilhelm Peterson-Berger 150 år

Musik- och teaterbiblioteket uppmärksammar tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) genom några bilder från våra samlingar. Peterson-Berger var mycket produktiv och skrev bland annat musikdramer, symfonier, kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Han verkade också som kulturkritiker och författare. Hos oss finns böcker om och av P-B, en stor mängd noter, både tryckta och handskrivna. Dessutom fotografier, program, recensioner, klipp, artiklar och mer än 5000 brev.

Wilhelm Peterson-Berger

Wilhelm Peterson-Berger

Wilhelm Peterson-Berger föddes 27/2 1867. I detta brev från hans mor blir han gratulerad på 18-årsdagen.

Några av Peterson-Bergers mest älskade kompositioner.

Exempel på Peterson-Berger egenhändigt skrivna noter.

Rollistan till urpremiären av operan Arnljot på Kungliga teatern 1910.

Rollistan till urpremiären av operan Arnljot på Kungliga teatern 1910.

Erik Saedén och Gunilla af Malmborg vid Kungliga teaterns jubileumsföreställning av Arnljot 1967.

Erik Saedén och Gunilla af Malmborg vid Kungliga teaterns jubileumsföreställning av Arnljot 1967.

Peterson-Berger blev känd som en fruktad kulturkritiker. Här en samling förlagor till P-B:s recensioner med hans anteckningar och strykningar innan de går i tryck.

Peterson-Berger blev känd som en fruktad kulturkritiker. Här en samling förlagor till P-B:s recensioner med hans anteckningar och strykningar innan de går i tryck.

Peterson-Berger som författare.

Peterson-Berger som författare.

Exempel på litteratur om Peterson-Berger som finns att låna från biblioteket.

Exempel på litteratur om Peterson-Berger som finns att låna från biblioteket.

Födelsedagen kommer även att uppmärksammas genom en utställning i bibliotekets expedition.

Födelsedagen kommer även att uppmärksammas genom en utställning i bibliotekets expedition.

På biblioteket finns en mängd noter som går att låna hem och dessutom finns i bibliotekskatalogen en hel del digitaliserade noter som fritt kan laddas ner och skrivas ut.

Mer information om Peterson-Berger och hans musik finns på Levande musikarv

Caprice Records har gjort en spellista med Peterson-Bergers musik

Förteckningar över kompositioner och skrifter gällande Peterson-Berger:
http://libris.kb.se/bib/20098719
http://libris.kb.se/bib/20098679

Musiketnologin i Skandinavien – tillbakablickar, utsikter över samtiden, framtidsidéer.

Den 25–26 oktober 2016 samlades nordiska musiketnologer för att diskutera ämnets utveckling. En bakgrund till detta är att det nu är 30 år sedan musiketnologin som disciplin etablerades på allvar i Norden. 1985 höll International Council for Traditional Music (ICTM) sin världskongress i Stockholm och Helsingfors. Flera yngre skandinaviska musikforskare mötte där en rad av tidens ledande musiketnologer. Året därpå bjöd några av dem in den amerikanske forskaren Mark Slobin till en musiketnologisk Sverigeturné. Det var i samtalen med Slobin som de närvarande bestämde sig för att använda just ”musiketnologi” som benämning på sin forskning. Detta för att ge ämnet en tydligare och enhetligare profil – innan dess hade flera olika beteckningar använts; förutom musiketnologi, bl.a. musikantropologi och musiksociologi.

I början av 1990-talet fanns också ambitioner att göra musiketnologin till ett eget universitetsämne. Detta kom dock aldrig att ske men trots detta har antalet verksamma musiketnologer ständigt ökat. Ett direkt resultat av aktiviteterna för 30 år sedan var att det under början av 1990-talet kom ett stort antal avhandlingar inom ämnet. Sedan dess har den musiketnologiska forskningen i Norden varit livaktig och producerat avhandlingar, en mängd studier, flera tidskrifter, satsningar på utbildningar, kurslitteratur, radio och TV-program mm. I Norden talar vi idag också om ”dansetnologi” – ett ämne som utvecklats i nära kontakt med musiketnologin. Vid mötet i Uppsala medverkade även företrädare för dansämnet.

När man 30 år senare samlades för att reflektera över sitt eget ämne skedde det under den trefaldiga rubriken ” tillbakablickar, utsikter över samtiden, framtidsidéer”. Mötet hölls i Kungliga Gustav Adolfsakademiens lokaler i Uppsala och arrangerades av Akademien i samarbete med Svenskt visarkiv och Svenska kommittén av ICTM.

I inbjudan ombads talarna att: reflektera över åren som gått, blicka ut över samtiden och blicka framåt. Programmet samlade arton talare från Sverige, Danmark och Finland samt en stor publik av forskare, doktorander och andra intresserade.

I diskussionerna behandlades inte minst det faktum att vare sig musiketnologi eller dansetnologi är egna universitetsdiscipliner – i dag befinner sig dessa ämnens forskare och studenter främst inom musikvetenskap och etnologi. I Sverige har musiketnologin haft ett tydligt centrum utanför universiteten hos Svenskt visarkiv och tidigare hos Musikmuseet (nuvarande Scenkonstmuseet). Att ämnet inte har status som egen universitetsdisciplin har både för- och nackdelar. En uppenbar fördel som flera nämnde är att man ”inte kan lägga ner något som inte finns”! En uppenbar nackdel är naturligtvis att rekryteringen av studenter försvåras. Det finns ju idag ingen tydlig kanal in för den som vill bli just musiketnolog. En fördel med att Svenskt visarkiv kommit att fungera som en samlingspunkt för den musiketnologiska verksamheten i Sverige är att det hela tiden funnits en gemensam kontaktyta gentemot de internationella organisationerna ICTM, ESEM (European Seminar in Ethnomusicology) m.fl. vilket medfört att Sverige genom åren haft en stark position internationellt.

De har gått trettio år sedan de viktiga impulserna i slutet av 1980-talet. Och mötet i Uppsala var på sätt och vis ett bevis på att musik- och dansetnologin etablerats på allvar i Norden sedan dess – bara det att mötet samlade ett femtiotal presentatörer och åhörare är i sig en viktig skillnad.

Seminariebidragen kommer att publiceras i Kungl. Gustav Adolfsakademiens skriftserie under 2017.

 

Dan Lundberg