DigiLellky och blockflöjtsnoter

Postat den 14 december, 2023 av Maria Hellqvist

Har du någon gång känt att det finns för lite blockflöjtsmusik på musik- och teaterbiblioteket? Kanske finns det du letar efter i DigiLellky! Åke Lellky var bibliotekarie vid Musikaliska Akademins Bibliotek 1936-1968 och konstruerade då ett skräddarsytt kortkatalogsystem för bibliotekets notsamling. Denna katalog uppdaterades fram till 1985 och innehöll då 120 000 noter. 2008 påbörjades ett stort digitaliseringsarbete av detta katalogsystem som resulterade i DigiLellky där du digitalt kan söka i kortkatalogen.

Som del av min praktik för jag över Lellky-katalogiserade blockflöjtsnoter till den ”vanliga” katalogen så att de blir sökbara på både Musik- och teaterbibliotekets hemsida och nationellt via Libris.se. Massa ”nytt” blockflöjtsmaterial (sonater, konserter, skolor, kammarmusik!) kommer snart att dyka upp i bibliotekets vanliga katalog – men för dig som inte kan vänta finns de redan i DigiLellky.

Jag är alltid på jakt efter nya blockflöjtsduetter och ett riktigt bra stycke jag har hittat är Elf Duette av Harald Genzmer (1909–2007) för sopranblockflöjt och altblockflöjt. Genzmer var en framgångsrik kompositör som skrev över 300 verk och han intresserade sig speciellt för komponerandet av musik för amatörer och unga. Jag tycker om Elf Duette eftersom det leker med olika taktarter och harmoniska klanger på ett väldigt roligt och spelbart sätt och det är en utmärkt ingång till 1900-talets blockflöjtsmusik.

/Alicia Petersson, Mastersprogrammet i ABM, inriktningen Biblioteks- och informationsvetenskap

Rapport från orkester- och blåsmusiksamlingen

Postat den 10 oktober, 2019 av Emma Emanuelsson

Vi hoppas att det finns något hos oss för alla som spelar i en orkester eller blåsorkester – oavsett nivå. Om man klickar på avdelningen Orkester i bibliotekskatalogen får man 4546 träffar. Nu kan ju några av dessa vara enstaka partitur men huvudsakligen handlar det om stämuppsättningar för orkester, blåsorkester, jazzensemble, salongsorkester, stråkorkester, mandolinorkester o s v. Till detta tillkommer dessutom våra uppsättningar som fortfarande ligger i kortkatalogen – i skannad form kallad DigiLellky – en ”avdelning” som vi gärna vill föra över till onlinekatalogen men som fortfarande innehåller många verk. Denna rapport är dock inriktad på det du kan hitta i vår online-katalog, dvs bland de där ca 4603 stämuppsättningarna.

Våra samlingar speglar vårt biblioteks snart 250-åriga historia. Använder man sig av sökordet ”Kvinnliga tonsättare” kombinerat med ”avdelning: Orkester” får man det smått generande resultatet 58 träffar. Vi arbetar dock samvetsgrant med att dels ta fram de relativt få verk av kvinnliga tonsättare som ändå gömmer sig i våra samlingar, dels med att köpa in verk av kvinnliga tonsättare, i den mån upphovsrätten tillåter det. Exempel på svenska tonsättare är bl a Amanda Maier-Röntgen, vars fina violinkonsert nu finns tillgänglig eller Elfrida Andrées Symfoni för orgel och bleckblåsinstrument och Helena Munktells Valborgsmessoeld. Om vi går till den stora världen utanför Sveriges gränser är Amy Beachs ”Gäliska” symfoni, Cécile Chaminades Flöjtconcertino, Doreen Carwithens Suffolk suite och Ruth Crawfords Music for small orchestra exempel på andra verk med högklassig musik som kan lånas från våra samlingar.

För blåsorkester är situationen något annorlunda. Vi har fler arrangemang av populärmusik och upphovsrätten verkar inte riktigt lika strikt, åtminstone inte vad gäller vår möjlighet att köpa in nyare musik. Ett kul exempel på det sistnämnda är Julie Giroux Symfoni nr. 4 för symfonisk blåsorkester ”Bookmarks from Japan”. Materialet var så ymnigt att vår bokbindare fick använda åtskilliga timmar på att göra materialet färdigt för utlån. Nu väntar det på bara på att spelas!

Vi ska heller inte glömma bort att vi, i den mån vi hinner, hela tiden för över orkestermaterial ”från kort till dator”. Där finns många guldkorn att vaska ur, varför t ex inte prova en flöjtkonsert av Johann Adolph Hasse eller en oboekonsert av Willem de Fesch, Christoph Graupner eller Gottfried Heinrich Stölzel? Inga verk eller tonsättare som idag är på allas läppar men ändå väl värda att utforskas.

Välkommen att höra av dig till orkester- och blåsmusiksamlingen och kom gärna med förslag på vad vi ska köpa in för att berika samlingen! Du når oss på telefon 08-51955440 tisdag – fredag mellan kl. 09.00 – 11.00 eller dygnet runt på vår e-postadress: orkester@musikverket.se. Vi hörs!

Amanda Maier – sensationellt fynd

Postat den 12 juni, 2018 av Emma Emanuelsson

I maj 2018 fick Musik- och teaterbiblioteket ta emot ett manuskript av en pianotrio av Amanda Maier som länge legat gömd i Frankrike. Manuskriptet överlämnades personligen av hennes barnbarnsbarn, Reinier Thiadens och hans två söner. En video spelades in vid detta tillfälle och här får vi höra Reinier Thiadens själv berätta om hur det gick till när han fann detta bortglömda verk. Vi får också lyssna till en repetition av pianotrion inför en skivinspelning.

Amanda Maier (1853-1894) är en svensk tonsättare som uppmärksammas och spelas alltmer. Hon utexaminerades 1872 vid Kungliga musikkonservatoriet i Stockholm som Sveriges första kvinnliga musikdirektör. Därefter följde studier i Leipzig där hon också framförde sin violinkonsert med Leipzigs Gewandhausorchester. Hon var en skicklig violinist och gjorde omfattande turnéer både i Sverige och i Europa. Men i och med att hon gifte sig med den tysk-nederländske pianisten och tonsättaren Julius Röntgen slutade hon att komponera och framträda offentligt. Hon dog ung, endast 41 år gammal, och hann inte komponera särskilt mycket, men den musik hon hann skriva väcker stadigt nytt intresse både i Sverige och utomlands.

Musik- och teaterbiblioteket har sedan tidigare ett arkiv bestående av bland annat en violinkonsert och en handfull andra verk av henne. Och nu får vi alltså ett tillskott till arkivet genom denna nyupptäckta pianotrio.

Se pianotrion

Elisabet Andersson

Emil Sjögren (1853–1918)

Postat den 1 mars, 2018 av Emma Emanuelsson

I dag 1 mars var det 100 år sedan Emil Sjögren gick ur tiden. Vem var han? I en frågetävling hade det nog räckt med att svara ”svensk tonsättare”, möjligen med tillägg för hans levnadsår.

Men vad är han då känd för? Ja, det ska nog erkännas att bland den svenska allmänheten finns det nog få som kan nämna någon musik av Emil Sjögren. Här finns inga hittar likt Frösöblomster, Midsommarvaka eller Förklädd Gud som har nått in i det svenska kollektiva musikmedvetandet. Visserligen finns det en ofta spelad violinsonat i e-moll, vilken inte minst i musikerkretsar har gett honom det mindre smickrande epitetet ”E-moll Sjögren”, men man skulle göra honom en stor orätt om hans musik enbart definierades efter den.

Emil Sjögren var väldigt uppskattad som tonsättare i Sverige kring sekelskiftet och några årtionden därefter. Det ryktet nådde även andra delar av Europa och inte minst Paris och Frankrike, dit han och hansfru Berta kom på regelbundna besök. Där uppfördes hans musik bland annat av musikerstjärnor som Jacques Thibaud och George Enescu. Sedan kom dock kriget och det blev slut på Frankrikebesöken. Ett par år senare, närmare bestämt 1 mars 1918 gick han ur tiden.

Tiden efter 1918 passade hans lyriska stil nog inte riktigt in i ett Europa sönderslaget av krig. Dessutom gjorde kanske det faktum att hushållsmusicerandet alltmer gick över i grammofon- och radiolyssnade att hans stjärna på tonsättarhimlen dalade – Sjögren skrev ju väldigt mycket för piano.

Men Sjögrens musik har överlevt och fortsätter att framföras och spelas, uppskattad av musiker och av dem som har hittat vägen till den. Inte minst de många sångerna som är tonsättningar, av både svensk och utländsk lyrik är en stapelvara bland sångare. Därutöver finns även en riklig mängd piano- och kammarmusik.

Nej, Sjögren skrev aldrig något stort orkester- eller körverk som gjorde honom omedelbart känd för en stor allmänhet, men bland musiker, professionella såväl som hemmautövande, har hans musik alltid funnit en plats. Och visst finns det en särprägel i hans musik, en personlig ton som man skulle kunna kalla ”sjögrensk”. Just en sådan där särprägel som gör att musiken fortsätter att spelas och lyssnas till. Sjögrenkännaren Anders Edling pekar ändå på att Sjögrens musik är en underutnyttjad resurs och det vill vi på Musik- och teaterbiblioteket gärna hjälpa till att råda bot på.

Som det nationella musik- och teaterbibliotek vi är har vi det mesta i not- och bokväg om och av Emil Sjögren. Prova ett pianostycke eller läs Anders Edlings fascinerande biografi från 2009 om Sjögrens väg från fosterhemsplacerat barn till en nationellt firad tonsättare! I vår katalog hittar du detta och mycket mer. På Levande musikarvs hemsida finner du även en hel del nedladdningsbar musik, inte minst hans vackra sånger.

I skandinavismens tidevarv lästes mycket på danska och norska. Några av Sjögrens finaste sånger är tonsättningar av dansk poesi, som tillexempel till Helene Nybloms Fem dikter, op. 63. Om du har lånekort hos Musik- och teaterbiblioteket har du även tillgång till Naxos Music Library där du kan hitta de flesta inspelningarna av Sjögrens musik, till exempel sånger med Nicolai Gedda och Margareta Hallin eller Inger Lindgrens kompletta inspelningar av hans pianomusik. Välkommen till oss för att ta reda på vem Emil Sjögren är!

Tobias Danielsson

Emil Sjögrens arkiv

Arkivet efter Emil Sjögren donerades av hans fru Berta Sjögren till dåvarande Musikaliska akademiens bibliotek efter hans död. Detta skedde i omgångar från 1919 och framåt. Arkivet innehåller framförallt Emil Sjögrens egna kompositioner men det finns även en del brev och fotografier.

Under 2000-talet har även material av annan proveniens tillkommit. Musik av Emil Sjögren återfinns även i autografsamlingen.

Under vintern blev biblioteket kontaktat av en skotsk herre som av en slump hade kommit över ett antal brev till Emil och Berta Sjögren från deras bekanta i Paris. Under våren är det tänkt att dessa ska överföras från Skottland till Sverige och oss på Musik- och teaterbiblioteket. Något som både vi och vår skotske vän tyckte var det bästa för breven.

Vi på biblioteket ser fram emot att kunna tillgängliggöra dessa brev för forskare och andra intresserade inom en snar framtid! Här kommer ett litet smakprov i form av framsidan på ett brevkort adresserat till paret Sjögrens hem i Knivsta, håll till godo!

Sebastian Lindblom

Caprice Records har gett ut en digital samling av Emil Sjögrens musik.

Gunnar Wennerberg 200 år

Postat den 29 september, 2017 av Emma Emanuelsson

Här är gudagott att vara är väl en sång som de flesta känner till. Den har närmast blivit en del av vår allsångsrepertoar. Mindre känt är kanske att den är skriven av Gunnar Wennerberg och egentligen inte är en självständig sång utan en del av en duett i Wennerbergs mest berömda sångsamling, Gluntarne.

En tidig utgåva av Gluntarne

I år firas 200-årsjubileet av tonsättaren Gunnar Wennerberg som föddes 2 oktober 1817 i Lidköping och dog 24 augusti 1901 på Läckö kungsgård. Han gick i skola i Skara och studerade därefter i Uppsala. Efter studierna återvände han som lektor till Skara men gjorde sedan politisk karriär och var bland annat riksdagsman, ecklesiastikminister och landshövding. Nämnas kan att han under sin tid som politiker skrev under en förordning om upphörande av teatercensuren och att han verkade för kvinnans tillträde till högre akademisk undervisning. Han var också ledamot av både Svenska Akademien och Kungliga Musikaliska Akademien.

Här är gudagott att vara ingår i Glunt nummer 25, Examens-sexa på Eklundshof

Gunnar Wennerberg är numera mest känd för den tidigare nämnda Gluntarne, som utgörs av 30 duetter för baryton och bas. Dessa skrevs på 1840-talet, inspirerade av studentlivet i Uppsala. De är skrivna som dialoger mellan två studenter, Glunten och Magistern, och skrevs ursprungligen för Wennerberg själv och hans kamrat Otto Beronius som gick under smeknamnet Glunten, vilket är ett dialektalt ord för pojke. Wennerberg står för både texten och musiken och Gluntarne har ibland jämförts med Bellmans sånger när det gäller samverkan mellan ord och ton.

Hör oss Svea – Gunnar Wennerbergs egenhändigt skrivna noter

Wennerberg skrev mest för röst och piano. Solosånger, duetter, tersetter och körsånger. För soloröst och kör skrev han inte mindre än 55 sånger ur Davids psalmer, där den mest kända är Görer portarne höga. En känd manskörssång är Hör oss Svea. Han skrev också en del större verk som ett Stabat mater och ett par oratorier.

Musik- och teaterbiblioteket har förutom tryckta och digitala noter som kan sökas i katalogen även handskrivna noter av Wennerberg själv, fotografier, brev, klipp med mera, samt ett arkiv från Gunnar Wennerberg-sällskapet.

Inte bara musik och politik – han kunde baka också!

Att det i år är 200 år sedan Gunnar Wennerberg föddes firas med en mängd evenemang runt om i Sverige. Information om arrangemangen finns att få på www.gluntarne.se. Musik- och teaterbiblioteket bidrar genom att ställa ut material från samlingarna i bibliotekets expedition.

För den som vill lyssna på Gunnar Wennerbergs musik så finns han representerad på Naxos Music Library, åtkomlig för alla med bibliotekets lånekort, samt på Spotify.

Minneskonsert för Wennerberg med anledning av hans död 1901

Denna staty av Carl Eldh restes midsommardagen 1915 i Minneapolis, Minnesota. Statyn var en gåva till staden av Wennerberg Memorial Association och bär följande inskription:
GUNNAR WENNERBERG
Swedish poet, composer, educator and statesman
1817-1901

Pjästexter

Postat den 5 september, 2017 av Rikard Larsson

Nu finns ungefär ytterligare 6300 stycken pjäsmanus tillgängliga och publikt sökbara via bibliotekets webbsida. Tidigare har detta material endast varit möjligt att hitta i en av bibliotekets äldre, interna databaser, vilket har gjort att tillgången till pjäserna förstås varit begränsad. Men efter att ett omfattande migreringsarbete genomförts, kan pjäserna nu sökas fram i både den lokala online-katalogen, samt i den nationella bibliotekskatalogen LIBRIS. Förhoppningsvis innebär detta att en del äldre, och kanske också mer okända, pjäser kommer att dyka upp i sökresultaten.

Wilhelm Peterson-Berger 150 år

Postat den 27 februari, 2017 av Emma Emanuelsson

Musik- och teaterbiblioteket uppmärksammar tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) genom några bilder från våra samlingar. Peterson-Berger var mycket produktiv och skrev bland annat musikdramer, symfonier, kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Han verkade också som kulturkritiker och författare. Hos oss finns böcker om och av P-B, en stor mängd noter, både tryckta och handskrivna. Dessutom fotografier, program, recensioner, klipp, artiklar och mer än 5000 brev.

Wilhelm Peterson-Berger

Wilhelm Peterson-Berger föddes 27/2 1867. I detta brev från hans mor blir han gratulerad på 18-årsdagen.

Några av Peterson-Bergers mest älskade kompositioner.

Exempel på Peterson-Berger egenhändigt skrivna noter.

Rollistan till urpremiären av operan Arnljot på Kungliga teatern 1910.

Erik Saedén och Gunilla af Malmborg vid Kungliga teaterns jubileumsföreställning av Arnljot 1967.

Peterson-Berger blev känd som en fruktad kulturkritiker. Här en samling förlagor till P-B:s recensioner med hans anteckningar och strykningar innan de går i tryck.

Peterson-Berger som författare.

Exempel på litteratur om Peterson-Berger som finns att låna från biblioteket.

Födelsedagen kommer även att uppmärksammas genom en utställning i bibliotekets expedition.

På biblioteket finns en mängd noter som går att låna hem och dessutom finns i bibliotekskatalogen en hel del digitaliserade noter som fritt kan laddas ner och skrivas ut.

Mer information om Peterson-Berger och hans musik finns på Levande musikarv

Caprice Records har gjort en spellista med Peterson-Bergers musik

Förteckningar över kompositioner och skrifter gällande Peterson-Berger:
http://libris.kb.se/bib/20098719
http://libris.kb.se/bib/20098679

Musiketnologin i Skandinavien – tillbakablickar, utsikter över samtiden, framtidsidéer.

Postat den 14 november, 2016 av Emma Emanuelsson

Den 25–26 oktober 2016 samlades nordiska musiketnologer för att diskutera ämnets utveckling. En bakgrund till detta är att det nu är 30 år sedan musiketnologin som disciplin etablerades på allvar i Norden. 1985 höll International Council for Traditional Music (ICTM) sin världskongress i Stockholm och Helsingfors. Flera yngre skandinaviska musikforskare mötte där en rad av tidens ledande musiketnologer. Året därpå bjöd några av dem in den amerikanske forskaren Mark Slobin till en musiketnologisk Sverigeturné. Det var i samtalen med Slobin som de närvarande bestämde sig för att använda just ”musiketnologi” som benämning på sin forskning. Detta för att ge ämnet en tydligare och enhetligare profil – innan dess hade flera olika beteckningar använts; förutom musiketnologi, bl.a. musikantropologi och musiksociologi.

I början av 1990-talet fanns också ambitioner att göra musiketnologin till ett eget universitetsämne. Detta kom dock aldrig att ske men trots detta har antalet verksamma musiketnologer ständigt ökat. Ett direkt resultat av aktiviteterna för 30 år sedan var att det under början av 1990-talet kom ett stort antal avhandlingar inom ämnet. Sedan dess har den musiketnologiska forskningen i Norden varit livaktig och producerat avhandlingar, en mängd studier, flera tidskrifter, satsningar på utbildningar, kurslitteratur, radio och TV-program mm. I Norden talar vi idag också om ”dansetnologi” – ett ämne som utvecklats i nära kontakt med musiketnologin. Vid mötet i Uppsala medverkade även företrädare för dansämnet.

När man 30 år senare samlades för att reflektera över sitt eget ämne skedde det under den trefaldiga rubriken ” tillbakablickar, utsikter över samtiden, framtidsidéer”. Mötet hölls i Kungliga Gustav Adolfsakademiens lokaler i Uppsala och arrangerades av Akademien i samarbete med Svenskt visarkiv och Svenska kommittén av ICTM.

I inbjudan ombads talarna att: reflektera över åren som gått, blicka ut över samtiden och blicka framåt. Programmet samlade arton talare från Sverige, Danmark och Finland samt en stor publik av forskare, doktorander och andra intresserade.

I diskussionerna behandlades inte minst det faktum att vare sig musiketnologi eller dansetnologi är egna universitetsdiscipliner – i dag befinner sig dessa ämnens forskare och studenter främst inom musikvetenskap och etnologi. I Sverige har musiketnologin haft ett tydligt centrum utanför universiteten hos Svenskt visarkiv och tidigare hos Musikmuseet (nuvarande Scenkonstmuseet). Att ämnet inte har status som egen universitetsdisciplin har både för- och nackdelar. En uppenbar fördel som flera nämnde är att man ”inte kan lägga ner något som inte finns”! En uppenbar nackdel är naturligtvis att rekryteringen av studenter försvåras. Det finns ju idag ingen tydlig kanal in för den som vill bli just musiketnolog. En fördel med att Svenskt visarkiv kommit att fungera som en samlingspunkt för den musiketnologiska verksamheten i Sverige är att det hela tiden funnits en gemensam kontaktyta gentemot de internationella organisationerna ICTM, ESEM (European Seminar in Ethnomusicology) m.fl. vilket medfört att Sverige genom åren haft en stark position internationellt.

De har gått trettio år sedan de viktiga impulserna i slutet av 1980-talet. Och mötet i Uppsala var på sätt och vis ett bevis på att musik- och dansetnologin etablerats på allvar i Norden sedan dess – bara det att mötet samlade ett femtiotal presentatörer och åhörare är i sig en viktig skillnad.

Seminariebidragen kommer att publiceras i Kungl. Gustav Adolfsakademiens skriftserie under 2017.

Dan Lundberg

SIBMAS konferens, 2016

Postat den 16 juni, 2016 av Rikard Larsson

I mer än ett halvt sekel har SIBMAS (Société Internationale des Bibliothèques et des Musées des Arts du Spectacle) varit verksam på scenkonstens områden. Organisationen startades 1954 med det uttalade målet att ”promote research in the performing arts, facilitate networking among our members and share resources about their specific collections and the performing arts in general.” Medlem kan en institution, eller en enskild person, bli som på ett eller annat sätt är sysselsatt med dokumentation av de sceniska konstarterna.

SIBMAS syfte uppnås genom återkommande konferenser, genom att på olika vis underlätta kontakter mellan individer och institutioner som är verksamma inom scenkonstens område, liksom genom återkommande nyhetsbrev som informerar om vad som sker och händer hos organisationens medlemmar. SIBMAS publicerar också rapporter och skrifter med bidrag och föreläsningar från de genomförda konferenserna.

Loggan för årets konferens.

Årets konferens gick av stapeln i Köpenhamn den första veckan i juni. Konferensens tema var interaktionen mellan den enskilda institutionen och dess användare – det vill säga hur teatermuseer, -arkiv och -bibliotek på olika vis försöker att engagera sina besökare, och dela med sig av sina samlingar. Ett undertema var också relationen mellan kulturarvsinstitutionen och de mer uttalat konstnärliga motsvarigheterna som exempelvis teatrar, danskompanier med flera. Ett exempel på detta var den sydafrikanske regissören och teaterforskaren Mark Fleishman som i sin föreläsning berättade om hur han och hans teaterkompani, Magnet theatre, satte upp en pjäs i Kapstaden, och hur skådespelarna då fick utforma sina roller utifrån de föremål som fanns på ett museum där. Varje skådespelare fick välja ut ett antal föremål ur museets samlingar, och de skulle sedan ’agera’ och ’föreställa’ dessa föremål; det vill säga utforma sin roll utifrån all den information som på skilda vis kunde utvinnas från det enskilda tinget. Tillsammans skapade sen ensemblen och regissören det som blev den färdiga föreställningen.

En annan intressant föreläsning hette ”Re:positioning the librarian as dramaturge” och hölls av den singaporianska bibliotekarien Ying Qing Chua. Hennes presentation utforskade hur en bibliotekarie kan använda sig av dramaturgiska tekniker och teorier för att presentera teater- och danshistoria på ett bibliotek.

Ytterligare andra ställde frågor som: Hur arkiverar och bevarar vi det immateriella i en föreställning? Vad betyder lukten i en föreställning? Hur påverkar publikens sammansättning det som sker på scenen? Är det överhuvudtaget möjligt att på något vis dokumentera den typen av svårfångad information? Eller hur förhåller man sig till det faktum att ljudet från en 100 år gammal vaxrulle vid traditionell uppspelning låter på ett sätt, men att detta ljud förändras när det spelas in digitalt och sedan låter väsentligt annorlunda?

Antologi med bidrag från konferensen i New York, 2014.

I dagarna publicerades för övrigt en antologi över bidragen från den förra SIBMAS-konferensen som hölls tillsammans med den amerikanske teaterbibliotekarieföreningen TLA (Theatre Library association) i New York 2014. Vid intresse går den förstås att reservera via bibliotekets online-katalog.

Dansens dag

Postat den 29 april, 2016 av Rikard Larsson

Svara

Varje år den 29 april infaller den så kallade Dansens dag (International dance day). Den instiftades 1982 av The International Theatre Institute. Skälet till att just datumet 29/4 valdes var att det är balettmästaren Jean-Georges Noverres födelsedag.

Jean-Georges Noverre (1727 -1810)

Noverre påverkade och förnyade danskonsten i grunden, och när hans Lettres sur la danse et sur les ballets utkom 1760 skapade den rabalder och uppståndelse. Hans idéer om hur dansen skulle bli mer berättande var sensationella, och likaså hans tankar om hur flera olika konster – musiken, skådespeleriet, måleri och scenografi, kläderna – skulle komma samman på dansscenen för att skapa något nytt.

Om någon vill fördjupa sig ytterligare i Noverres tankegångar så finns Lettres sur la danse et sur les ballets förstås i bibliotekets katalog. Likaså finns flera andra verk som behandlar hans teorier och hans inflytande på dansen genom historien.

Några andra dansböcker som nyss inkommit till biblioteket hör till serien Celebrating dance in Asia and the Pacific. I dessa går det att läsa om dansen i flera länder i Asien och i Oceanien. Böckerna innehåller texter med varierande fokus och växlar mellan samtida och historiska perspektiv. Dessutom behandlar och spänner de över både scenisk och folklig dans.

Nyinkomna dansböcker.

Biblioteket har också fått in ett antal böcker som gåva från Dansmuseet. De härstammar från ballerinan Ellen Raschs bibliotek, och kommer framöver att katalogiseras och bli tillgängliga i onlinekatalogen.

Några av böckerna ur Ellen Raschs bibliotek.

Musik- & teaterbloggen

Om musik, teater och dans från Musik- och teaterbiblioteket