Sveriges första kulturpolitik får nytt liv

Där låg ett skimmer omkring Gustafs dagar. Den tredje Gustaf lät bygga operahus, skrev teaterpjäser och spelade gärna själv en huvudroll också på scenen. Och han uppfann akademier. Den 8 september år 1771 var det dags att instifta Kungl. Musikaliska Akademien med uppgift att uppmuntra komponerande och att skapa en högre svensk musikundervisning. Akademien skulle i praktiken bli vår första musikmyndighet.

Skimret visade sig dock bedrägligt. Musikundervisningen startade 1772, men redan efter två terminer tog pengarna slut. Undervisningen låg nere ända till 1786. Året efter gjorde Akademiens kamrerare Mauritz Kirstein konkurs, förskingrade och rymde till Köpenhamn med Akademiens kassa, och den 16 mars 1792 gick Gustaf själv på maskeradbal.

Det sena 1700-talet var en brytningstid. Kungligt envälde och gamla adelsprivilegier ställdes mot upplysningens nya idéer. En ny samhällsklass – borgerskapet – trädde fram i helfigur och krävde inflytande över politiken, men också en plats i kulturlivet. Plötsligt fanns det grosshandlare och potatisbaroner som gjorde anspråk på en kulturell position genom sina pengar. Merparten av Akademiens finansieringen kom länge från rika mecenater.

Musikaliska Akademien har haft många uppgifter och med sitt inflytande format svenskt musikliv och kulturhistoria genom drygt 250 år. Genom protokollen från möten och sammankomster har vi en unik insyn i Akademiens inre liv och kan följa hur arbetet förändrades över tiden. De har mycket att säga mycket om stipendier, läroböcker och tjänstetillsättningar, men också om tidig svensk kulturpolitik och om samhället i stort.

Idag förvaltas protokollen av Musik- och teaterbiblioteket – en del av Statens Musikverk – och är en av bibliotekens mest efterfrågade samlingar. Protokollen omfattar 14 hyllmeter eller ca. 30 000 sidor från över 5 000 möten i Akademien. Men de är sköra och kräver en varsam, tidsödande hantering. Gammalt papper kan som ofta fungera som en effektiv bromskloss för forskningen.

Nu har Musikverket digitaliserat samtliga protokoll från 1771 fram till 1950-talet. Sveriges första kulturpolitik blir därmed levande igen för dagens forskare och allmänhet. Digitaliseringen har skett sedan hösten 2022 inom projektet ”Sveriges första kulturpolitik”, finansierat av Riksbankens jubileumsfond. Alla protokoll som är äldre än 100 år finns i kulturarvsportalen Alvin där de är sök- och nedladdningsbara och möjliggör ny forskning om en institution som har skapat musikhistoria.

Världens första kompletta digitalisering av en nationell kulturpolitik är på plats. Och säg vad man inte skulle kunna göra med den. Att omvandla handskrivna protokoll på papper till digitala motsvarigheter är bara ett första steg. Det digitala formatet i sig öppnar svindlande möjligheter. Med handskriftsigenkänning (HTR) kan de sirliga protokollen snabbt transkribera till ren text, läs- och sökbar för både människor och maskiner.

Men det stannar inte där. Digitaliseringens möjligheter handlar också om att indexera materialet så att innehållet blir sökbart i sin helhet. På en halv sekund kan vi fråga om exakt vem som säger vad, och få svaret elegant levererat – tänk Google. Och sedan är steget inte så långt till att förvandla all protokollstext till en enda datamängd som en AI kan träna på och bidra till en historisk svensk språkmodell som faktiskt förstår hur 1700-talets människor talade och resonerade.

Digitala arkiv öppnar horisonter som forskningen ännu bara har börjat utforska. Forskningsfrågor som tidigare hade krävt eoner av tid vid protokollsböcker och mikrofilmsläsare har plötsligt blivit möjliga att ställa. Vi ser in i en framtid där det förflutna har väckts till nytt digitalt liv och skapar energier som forskningen kommer att kunna transformera till värdefull kunskap om den långa, slingriga vägen fram till vårt nu. Där ligger ett skimmer även över våra dagar. Och det är sol däri.

//Lars Ilshammar