Folkmusiken från fornminne till genre

Fornminnen, råvara och musikgenre. Folkmusikens innebörd har skiftat för Kungliga Musikaliska Akademien, men hur har förflyttningen gått till? Märta Ramsten har granskat den komplicerade relationen mellan folklig musik och den högt ansedda musikaliska institutionen.

1771 instiftade Gustav III Kungliga Musikaliska Akademien. Sedan dess har den varit en viktig musikinstitution i Sverige och är en av de äldsta musikaliska akademierna i Europa. I 200 år fungerade den som den enda nationellt ansedda akademi inom musik med huvudansvar för all högre musikutbildning. Akademien har under dessa sekel försett operor och orkestrar, kyrka, skola och militär med professionella musiker.

Det är framför allt tonkonsten, den så kallade konstmusiken, som stått i centrum för akademiens arbete. Hur har då akademien och dess ledamöter ställt sig till folkmusik, jazz och populärmusik i olika former? I boken Kungl. Musikaliska akademien och folkmusiken. En musiketnologisk undersökning, granskar Svenskt visarkivs förra chef Märta Ramsten förhållandet mellan Kungliga Musikaliska akademien och folklig svensk musik.

Undersökt handlingar

Inom akademien betraktades folkmusiken till att börja med som fornminnen, senare som råvara i nationell tonkonst, som legitimation för svenskhet och idag som en musikgenre med konstnärliga utövare. Märta Ramsten har följt denna förflyttning i den musikaliska hierarkin genom akademiens protokoll och handlingar från 1771 och fram till idag.

Boken innehåller med en förteckning över de ledamöter som under olika perioder ägnat sig åt dokumentation och utgivning av folkliga musiktraditioner.

Kungl. Musikaliska akademien och folkmusiken. En musiketnologisk undersökning är en del av Visarkivets skriftserie Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv, nr 42.

Beställ boken