”Caprice är en synnerligen rik buffé”

En musikalisk allätare som lyckas hitta de allra finaste guldkornen i katalogen. Erik Hamrefors jobbar som producent på Caprice Records och ser till att inspelningarna får nytt liv och en ny publik.

De som jobbar med Musikverkets samlingar och arkiv samlar inte bara in och bevara kulturarv. Arbetet går också ut på att förnya materialet och få människor att upptäcka det. Caprice Records gör detta genom att återutge inspelningar från den egna backkatalogen – det vill säga den stora del av katalogen som inte är aktiv.

Uppdraget handlar om att tillvarata, vårda, utveckla och tillgängliggöra det musikaliska kulturarvet. Att lyfta fram all den fantastiska musik som annars lätt glöms bort, eller aldrig ens får någon plattform på den kommersiella marknaden. Erik Hamrefors är producent på Caprice.

– Många av de hundratals inspelningarna i katalogen har aldrig ens getts ut på cd och måste digitaliseras från masterbanden som finns i vårt arkiv. Att ge ut detta material digitalt innebär många utmaningar. Digitaliseringen i sig är förstås en, med kladdiga och dammiga ljudband, föråldrade format, höga brusnivåer och mycket annat. Som tur är har vi Musikverkets digitaliseringsteknikers breda expertis att luta oss mot där!

Katalog med guldkorn

Ända sedan Caprice startade har man fokuserat på att spela in jazz, klassisk musik och folk- och världsmusik. Dessa breda genrer utgör ungefär en tredjedel var av katalogen, och mestadels är det svensk musik som finns där.

– Vi har allt från modernistisk konstmusik av giganter som Karl-Birger Blomdahl och Iannis Xenakis till svängig gospel med Cyndee Peters. Från lena jazztoner med Red Mitchell och Lars Sjösten till folkdansgung från Närke och trumdans från Tanzania.

I sin jakt i katalogen har han hittat några riktiga guldkorn som han själv fallit för ordentligt. Ett av dem är albumet Waiting for the Next Sunrise från 1981 med multiinstrumentalisten och sångerskan Britta Lindell. När han hittade det återutgav Caprice albumet direkt. Problemet var bara att bestämma genre.

– Ena spåret bjuder upp till sväng med gospeldoftande bluesharmonier, nästa ger dig en brysk örfil av barocktromboner och Shakespeare-verser, du masseras sen på en bädd av mjuka, böljande Loreena McKennittska sagolandskap, du kastas som en vante vidare in i en mariachi-aktig calypso, och spottas ut på andra sidan genom en Ronja Rövardottersk ballad med harpor och cembali. Och ändå känns det mot slutändan som att allt hängde samman, sömlöst hopsytt för att berätta en alldeles unik historia.

Tuff marknad

Erik Hamrefors ansvarar för att digitala utgivningar, alltså de som hamnar på musiktjänster online för streaming och nedladdning, till exempel Spotify och iTunes. Han är med från att en idé föds genom själva produktionen till materialet släpps.

– En spännande utmaning är hur man bäst presenterar materialet när det väl ska ut. Något som komplicerar detta är de många aktörer om numera finns på den digitala marknaden. I och med att marknaden ständigt förändras så har lyckligtvis vissa standarder utkristalliserats, så filformat på ljud- och bildmaterial är nu en mycket mindre snårskog än den oöversiktliga djungel det var när jag började i branschen för tio år sedan.

Han har jobbat på Caprice Records i drygt tre år, innan dess ägnade han sig åt att producera klassisk musik.

– Det roligaste med att jobba på Caprice är att man utsätts för både det ena och det andra i musikalisk väg. Och som en sann allätare inom musik så har jag kommit till en synnerligen rik buffé!

Läs fler intervjuer med Musikverkets medarbetare:
Marianne Seid, teater- och fotoarkivarie 
Sofia Skoglund, samlingsansvarig