Sven-Bertil Jansson

Docenten Sven-Bertil Jansson, Stockholm, avled den 2 juni i en ålder av 79 år. Hans närmaste är dottern Nina med familj samt Bitte.

Sven-Bertil Jansson var vår kollega och vän sedan många år. Han var jämtlänning av börden och efter skolgång i Östersund studerade han nordiska språk och litteraturvetenskap i Uppsala. Han disputerade där år 1971 i ämnet litteraturhistoria med poetik på avhandlingen Medeltidens rimkrönikor. Efter en tid som svensk lektor i Zürich och universitetslektor i Umeå tillträdde han 1978 tjänsten som arkivarie vid Svenskt visarkiv i Stockholm. Här fick han ansvaret för den tids- och tålamodskrävande textredigeringen av den stora dokumentärutgåvan Sveriges Medeltida Ballader (sju volymer 1983–2001). Läsningen och kommenteringen av de delvis svårtolkade handskriftskällorna utfördes med största vetenskapliga noggrannhet. Hans arbete har därmed väsentligt underlättat senare forskning inom flera discipliner och samtidigt gjort balladerna tillgängliga för det allmänt växande intresset för denna visgenre.

Vid sidan av arbetet på Svenskt visarkiv och även efter pensioneringen utgav Sven-Bertil ett flertal skrifter inom sitt specialområde medeltida diktning, bland annat kommenterade utgåvor av Erikskrönikan och Engelbrektskrönikan samt studien Den levande balladen, alla med syftet att göra medeltidslitteraturen tillgänglig och levande för en vidare läsekrets. Nyligen hade han avslutat ett manus till en skrift om den svenska Alexanderromanen. Folket, de bildade och landsmålslitteraturen är titeln på hans första publikation efter avhandlingen och den skulle samtidigt kunna vara rubriken på Sven-Bertils andra stora intresseområde. Hans engagemang för folkbildare och kulturidkare bland folket ledde till att bl.a. Johan L. Saxons liv och verk fick en ingående skildring. En dryg vecka före sin bortgång fick han motta Kungl. Gustav Adolfs Akademiens stora Buréuspris för sitt vetenskapliga arbete med medeltida rimkrönikor och balladtexter.

Vi beundrar hans förmåga att trots svår ohälsa under många år kunna genomföra stora projekt samtidigt som han generöst delade med sig av sin kunskap och spred glädje och värme i sin omgivning. För oss undertecknare var han en sällsynt lärd, rättrådig, skarpsinnig och rolig kollega – och, inte minst, en god vän.

Eva Danielson
Margareta Jersild
Märta Ramsten

(f.d. kolleger vid Svenskt visarkiv)