Två bilder om kvinnor i klassisk musik

I forskningsprojektet Klassisk musik för en medialiserad värld som bedrivs vid Svenskt visarkiv undersöker Sverker Hyltén-Cavallius sedan några månader tillbaka hur klassisk musik gestaltas och diskuteras i sociala medier. Här stöter man inte sällan på memes och bilder som på olika sätt skämtar kring alla tänkbara aspekter av klassisk musik – från omöjliga noter till bilder av genier, från omvärldens okunskap till stereotyper om olika instrument och de som spelar dem. Men här kommenteras också i skämtsam form skilda villkor för kvinnor och män inom konstmusiken.

I tumblr-användaren ”composersdoingnormalshits” serie med bilder av tonsättare i vardagliga situationer (från hemsidan med samma namn) sticker en bild av Ellinor Remick Warren ut. Med kommentaren att hon ”multi-taskar” syns hon skriva noter med högerhanden samtidigt som hon matar ett litet barn med vänster hand. Som en av få bilder av kvinnliga kompositörer, säger den något både om hur kvinnors villkor sett ut och om hur vi förstår dessa villkor idag. Andra bilder i den här serien innehåller också barn, men det är ofta i familjeumgänge, på stranden, vid måltiden eller uppställda för fotograf som vi ser dem. Det konkreta och samtidiga hanterandet av yrkesroll och föräldraroll är något som sannolikt långt fler kvinnliga än manliga kompositörer ställts inför.

En annan bild, delad av flera användare via pinterest och tumblr, visar noter för en prima vista-audition, alltså där musikern ska demonstrera sin förmåga att vid första anblick spela utifrån noter. Först står männens noter, två rader med glesa hel-, halv och fjärdedelsnoter i 4/4 takt, och tempo- och rytmanvisningen ”Ta din tid – rytmen bör vara fri från alla typer av rigid tempo”. Sedan kommer kvinnornas noter, fyra rader med ett metronomtal på 267, börjar i 17/32 för att snart gå över i 13/8, och höga notvärden, många tillfälliga förtecken och snabbt starkt växlande styrka. Kort sagt, noterna ser i princip ospelbara ut, men är också placerade efter männens, med strikta krav och mer att utföra i högre tempo. Även om bilden förstås är överdriven för den komiska poängens skull, så kan den om inte annat säga oss något om upplevda krav och förväntningar.

Sverker Hyltén-Cavallius, forskningsarkivarie