Kliv in i Britta Lindells världar

Britta Lindell bygger sina egna gränsöverskridande klangvärldar. Nu återutger Caprice Records hennes andra skiva, Waiting for the next sunrise från 1981.

Britta Lindell skapar på Waiting for the next sunrise en gränsöverskridande musik i en blandning av igenkännbara stilar men med ett eget tilltal. Samtida reflektioner samsas i hennes egna texter med tonsatta bidrag från Bellman och Shakespeare. Resultatet blir en genremässigt svårplacerad musik som är både rolig och vacker. 35 år efter Waiting for the next sunrise ger Caprice Records ut albumet igen.

Med hjälp av 55 olika instrument presenterar Britta Lindell sin musik som inte hör hemma i något av de kända facken. Hon sjunger och spelar själv hela 54 av instrumenten – stråkar, strängar, blås-, rytminstrument och sitt egenhändigt preparerade piano kallat piembalo.

Lindell har hämtat sina musikaliska influenser från hela världen och från både renässans och barock. Hon har berättat att hon söker en väg till den egna musiken genom alla de instrument hon spelar.

Från Lissabon till Västmanland

Britta Lindell föddes i Lissabon 1943 och levde på många platser i Europa innan hon 1970 bosatte sig i en stuga i Västmanland. Hon är utbildad altviolinist och hade också anställning i olika symfoniorkestrar, bland annat i Holland. Hon har också haft engagemang i Västerås kammarorkester och undervisat i kulturskolan. Samtidigt skapade hon sin egen musik.

Lindell stod för både musik, text och koreografi i det svenska teveprogrammet Visions of a Ladies Minstrel 1974, som blev belönat av det italienska tv- och radiopriset Prix Italia. Hon har även arbetat med teatermusik och har komponerat ett bidrag till schlagerfestivalen, Simsalabim 1986. Lindell gav ut tre LP-skivor under eget namn, den första How I would like kom 1973, den sista Lights, 1986. Britta Lindell avled 2000.

Här finns Waiting for the next sunrise på Spotify och iTunes.