Jelena Jangfeldt Jakubovitch

Ryska visor och romska romanser återutgavs på Caprice Records i början av året. I en intervju berättar Jelena Jangfeldt Jakubovitch om sin karriär och varför hon valt att sluta sjunga.

Jelena Jangfeldt Jakubovitch är född i Moskva 1948 och uppvuxen i en judisk familj där modern var lärare och fadern ingenjör.

– Hemmet var mycket musikaliskt, här samlades släktingar för att spela tillsammans, alla sjöng och körerna var gudomliga, berättar hon.

Den repertoar man sjöng var inte de sovjetiska sångerna, utan gamla ryska romanser och judiska sånger. Dessutom sjöngs tonsatt poesi, där många dikter tonsattes av en släkting. Detta blev särskilt viktigt för henne och för hennes framtida repertoar.

En mycket viktig förebild för Jelena var Edith Piaf. Hon berättar hur hon tidigt kom över lp-skivor med Piaf, att finna inspelningar med utländska artister var annars ingen självklarhet i Sovjetunionen. Den ryska översättaren Natalia Konchalovskaya som var från en inflytelserik familj med privilegier förstod Piafs storhet och introducerade hennes i Sovjet.

– Ryssar har alltid haft närhet till det franska, säger Jelena. I mitten av 1960-talet erövrade den franska chansonen världen och de stora franska sångarna kom även till Moskva. Då flera av dem var kommunister var de även välkomna i Sovjet!

Biljetterna var dyra och svåra att komma över, men Jelena hörde dem alla och sög i sig allt. I tjugoårsåldern hade Jelena börjat på universitetet för att utbilda sig till fransklärare och hon drömde om att själv sjunga på franska.

Musiken öppnade dörrar

På universitetet blev hon också engagerad i universitetsteatern i Moskva. Där fick hon rätt stora roller och även på en välkänd statlig teater i Moskva. Det var hennes sång som möjliggjorde detta.

– Sången och gitarren öppnade dörrar till många hem – och till och med till en riktig teater, berättar hon.

Hon berikade föreställningarna med tonsatta dikter, en del poesi hade hon själv tonsatt. Hon lärde också känna en mängd skådespelare i Moskva och kom med i nya sammanhang där musiken stod i centrum. Trots sina teaterengagemang klarade hon sin examen till fransklärare, medan hon däremot aldrig fick något diplom som skådespelare.

Efter att hon träffat och gift sig med den svenska slavisten Bengt Jangfeldt flyttade de till Sverige 1975. Allt gick fort, Jelena hade aldrig varit utomlands tidigare och inte bara språket var annorlunda.

– Det doftade annorlunda, det lät annorlunda, färgerna var annorlunda, jag var väldigt starkt påverkad av detta och till en början förvirrad.

Under denna omtumlande tid började hon också sin karriär som sångerska.

– När jag kom till Sverige var jag både fransklärare och skådespelare. Jag hade två utbildningar som ingen behövde i Sverige.

I stället visade Sverige intresse för hennes sång. I slutet av 70-talet var det en regissör som ville göra ett program med Jelena Jangfeldt Jakubovitch på SVT – hon var ensam i Sverige om den repertoar hon hade då. Programmet spelades in på jazzklubben Fasching i Stockholm.

Romska romanser

Det är mycket möjligt, tror Jelena själv, att detta program gjorde att Caprice Records lade märke till henne och att de blev intresserad av att göra en skiva.

Jelena fick i ganska fria händer, hon hittade musiker själv och skivan spelades in 1980 i en studio i Radiohuset. Ryska visor och romska romanser (ursprunglig titel: Ryska visor och zigenarromanser) återutgavs i början 2018. Titeln speglar innehållet med en repertoar Jelena haft med sig från sin uppväxt.

Skivan blev viktig för hennes karriär och öppnade dörrar för henne som professionell artist, bland annat när hon hyrde in sig på en liten teater i Paris för att framföra sina sånger. Det var alltid fullsatt! Till Paris återvände hon många gånger under karriären.

– I Frankrike kände man till de ryska poeterna och hade ett starkt intresse för repertoaren. Men i Sverige var det bara en litterär elit som kände till poeter som Mandelstam och Tsvetajeva.

På hennes första turné reste hon till orter som Jokkmokk och Haparanda och där kom bara några få människor som inte heller visade riktigt intresse för det hon framförde. Men de var ändå viktiga och utvecklande erfarenheter.

– Jag var tvungen att ta min gitarr och erövra den publik som kommit.

Har slutat sjunga

Den repertoar Jelena framfört på sin första skiva har hon sedan utvecklat. De romska romanserna har sedan länge funnits i den ryska repertoaren – sånger sjungna på ryska och en vokal tradition som före revolutionen framfördes på restauranger.

– Dessa gamla sånger överlevde, inte minst för att de förmedlade glädje och äkta känslor, något som särskilt behövdes i det sovjetiska samhället.

I dag är mycket av glädjen i den romska musiken borta för Jelena. Många romers situation i Sverige och Rysslands relationer med övriga världen gör att det inte känns rätt att sjunga den gamla repertoaren.

– Konst är konst och politik är politik, men det påverkar mig och jag har slutat att sjunga, säger Jelena Jangfeldt Jakubovitch.