Närbild från Elektronmusikstudion. Foto: Miki AnagriusNärbild från Elektronmusikstudion. Foto: Miki Anagrius

Ung, hipp och medelålders

Kammarmusik, smal techno, ren noise, algoritmisk datorkomposition och baklängesdub. Musiken som skapas på Elektronmusikstudion, EMS, är nischad samtidigt som den spretar åt olika håll – precis som den växande genren i stort.

EMS utgör navet för svensk elektronmusik och ljudkonst. Den högteknologiska studion på Södermalm i Stockholm har öppet 365 dagar om året, dygnet runt. Hit kommer årligen ett hundratal svenska musiker och konstnärer för att skapa sin musik, med sällskap av ett 80-tal gästande internationella tonsättare, främst från Europa, men även mer långväga ifrån.

Ljudkonst och dansmusik

– Enkelt uttryckt är våra användare professionella konstnärer som arbetar med elektronisk musik och det vi nuförtiden kallar ljudkonst. De tillhör de främsta inom sitt fält och hos oss får de tillgång till studioteknik som endast finns på ett fåtal platser i världen. De får också chans att ta del i ett större sammanhang och möta andra konstnärer inom samma fält, säger Mats Lindström, chef för EMS.

Vad är då egentligen elektronmusik? Kanske är det inte rättvisande att beskriva den som en enda genre. Precis som popmusiken består den av otaliga varianter, en del med kopplingar till klubbkultur och dansmusik, andra till musikstilar som opera och nutida konstmusik, och en stor del till konst och arkitektur.

– Innanför våra väggar skapas elektroakustisk musik, industrimusik, kammarmusik, textbaserad radiokonst, konceptuell ljudkonst, techno, noise, dub och mycket annat. Listan kan göras lång.

”Inte bara för ljudfreaks”

Benämningarna kanske inte säger så mycket för den som inte redan är insatt i ämnet. För den oinvigde kan elektronmusiken lätt uppfattas som hårt nischad, tätt innesluten i sig själv och svår att närma sig för nyfikna men ovana lyssnare. Mats Lindström håller både med och inte med om den beskrivningen.

– Det finns ett element av specialisering hos både utövare och publik, det stämmer. Men samtidigt kan vi konstatera att elektronmusiken är på stark frammarsch och har varit det de senaste åren. Fältet breddas och det tillkommer hela tiden nya utövare och nya lyssnare. Det är inte bara musik för ljudfreaks eller klubbkids.

Själv har EMS gått och blivit medelålders. Sverige inrättade tidigt ett nationellt center för elektronmusik och EMS slog upp portarna redan 1964. Under det senaste året har studioverksamheten tagit klivet in i museivärlden och blivit föremål för flera utställningar. Propro prop som har visats på Moderna Museet i Malmö och på konsmuseet Kumu i Tallin har bjudit på ett sju timmar långt maratonprogram med musik som har producerats på EMS de senaste 50 åren. På institutionen Zentrum für Kunst und Medientechnologie, ZKM, i Karlsruhe, Tyskland, har besökare kunnat kliva över tröskeln till EMS så som studion såg ut under de tidiga glansdagarna på sent 1960-tal.

Stort intresse utomlands

EMS har en särställning inom sitt område, även sett ur ett internationellt perspektiv. Det kan vara en förklaring till det stora intresset, till att en avhandling redan skrivits om verksamheten och att ytterligare en är på gång. Och till att kulturutredning efter kulturutredning pekat på EMS centrala roll för svenskt musikliv i stort, menar Mats Lindström.

– Vi är småskaliga och kan snabbt omorientera oss i förhållande till en föränderlig omvärld. Vi är inte bundna av några akademiska åtaganden, vi tillhör heller inte någon radiostation som många andra internationella studior av det här slaget gör. Vår verksamhet är strikt konstnärsrelaterad och det gör att vi kan koncentrera oss helt och fullt på konstnärernas behov.

Kommentarer