Forskarstuderande

Forskarstuderande knutna till Musikverket.

Elin Franzén

Elin Franzén är doktorand i etnologi vid Stockholms universitet. I hennes avhandling undersöks de sammanhang som skapas genom radiolyssnande i människors vardag. Sammanhangen kan förstås som sammanflätningar mellan mediebruk och andra vardagspraktiker, som förbindelser mellan individ och omvärld och som utrymmen för reflexivitet och identifikation. Studien bygger på intervjuer och ett nytt frågelistmaterial i samarbete med Nordiska museet.

Mer information

Anne Sigfrid Refsum

Anne Sigrid Refsum är doktorand i skandinavisk litteratur vid NTNU i Trondheim och knuten till forskninsgprojektet Skillingsvisene i Norge 1550-1950. Den forsømte kulturarven som finanisieras av Norska forskningsrådet. I sitt avhandlingsprojekt, som har arbetstiteln Nasjonalromantikk nedenfra. Skillingsviser som felleskapsbyggende tekster i den norske allmuen 1780-1860 studerar hon hur visorna kan ha bidragit till känslan av samhörighet och nationell identitet decennierna kring 1814 – året för Norges konstitution och unionsupplösningen med Danmark. Detta är en period som vanligen associeras med nationsbygge och nationalromantik, åtminstone för den bildade eliten. Men hur nationellt orienterade var de lägre klasserna? Vilka visor tyckte folket om att sjunga och läsa och i vilken mån bidrog skillingtrycken till idén om en norsk identitet?

Anne Sigrid Refsums avhandlingsprojekt är det första i Norge som utgår från skillingtrycksvisor som källmaterial.

Sofia Joons

Sofia Joons är doktorand i musikvetenskap vid Åbo Akademi. Hennes avhandlingsprojekt går under arbetstiteln Estlandssvensk identitet i belysning av tre visrepertoarer från 1900-talets början och fokuserar på hur estlandssvenskheten har konstruerats genom musik under olika perioder av befolkningsgruppens historia. Estlandssvenskarnas 1900-tal började i ett Estland som tillhörde Ryssland tills det deklarerade sig självständigt 1918. För majoriteten estlandssvenskar innebar andra världskriget en flykt till Sverige, där de har upprätthållit en kulturell kontinuitet. En av de tre utvalda visrepertoarerna har överförts oralt och skriftligen via handskrivna visböcker och publikationer sedan 1920-talet fram till idag. De andra två utgörs av visor ur handskrivna visböcker. Centrala frågor är hur estlandssvenskhet och interetniska kontakter avspeglas i visrepertoarerna samt hur kulturarvsprocessen har fungerat kring de visor som har traderats både oralt och via publikationer.