Barnvisans förnyare

Alice Tegnérs visor har sjungits av flera generationer barn och föräldrar och hör i dag till vårt kulturarv. Musikforskaren Kajsa Paulsson berättar hur visorna spreds, genom vishäftena Sjung med oss, mamma!, till barn i alla samhällsklasser.

Vid tiden då visorna skrevs, åren runt sekelskiftet 1900, fanns framför allt inom borgerliga kretsar ett nytt intresse för barns utveckling och undervisning. Ellen Key hade år 1900 kommit ut med sin bok Barnets århundrade. Med sina nydanande barnvisekompositioner och sånghäften kom Alice Tegnér att bli en pionjär inom barnmusikens område vid denna tid då en ny syn på barn växte fram.

Förutom kompositioner för de yngsta barnen skrev hon även sånger för äldre skolbarn samt ett antal romanser, körstycken, kantater och instrumentala verk för vuxna.

En uppväxt präglad av musik

Alice Tegnér, född Sandström (1864-1943) växte upp i en borgerlig miljö i Karlshamn. Hennes uppväxt var till stor del präglad av musik och hon fick tidigt börja spela piano. Redan som liten gjorde hon små så kallade ”finn-oppar”, det vill säga egna små melodier som framfördes i familjen.

Föräldrarna, som också var mycket musikintresserade lät Alice gå på de konserter och barnbaler som fanns tillgängliga i Karlshamn.

Att Alice längtade efter att delta i musikaktiviteter har framgått bland annat i de brev som Alice skrev till pappan som var sjökapten och därför var borta från hemmet under längre perioder. I sina brev till dottern frågar pappan också mycket om musik och musicerande. Då pappan 1879 dog till sjöss var Alice tvungen att finna en försörjning.

Hennes musikintresse var starkt och brinnande men drömmen om att utbilda sig inom musikområdet blev inte möjlig att förverkliga främst av ekonomiska skäl. Hon började istället på Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Under seminarietiden tog hon dock privatlektioner i piano och komposition på avancerad nivå.

Hon spelade ofta för sina studiekamrater på seminariet och sjöng in sina läxor vid pianot. Detta sätt att sjunga läxorna använde hon tillsammans med barnen när hon efter utbildningen några år arbetade som guvernant i bland annat Finland.

Arbetade som musiklärare

Alice flyttade tillbaka till Stockholm och gifte sig 1885 med Jakob Tegnér. Paret fick sönerna Gösta och Torsten och flyttade 1891, när barnen var 3 respektive 4 år gamla, från Stockholms innerstad ut till Djursholm där en ny villastad byggdes upp. Alice och Jakob bjöd ofta släkt och vänner till middagar och musikaftnar i sin villa Tegnabo. Det var i denna miljö som Alice komponerade och sedan gav ut sina vishäften.

De boende i Djursholm byggde själva upp sitt samhälle och kulturliv. För Alices del innebar det att hon kunde bidra med att arrangera musik- och konsertverksamhet.

Hon ledde körsång, spelade orgel vid gudstjänster och arbetade som oavlönad musiklärare i den nystartade skolan, innan det fanns ekonomiska möjligheter att anställa fast personal. Under en tid höll hon även i sångverksamhet för tjänstefolk i Djursholm.

Resor i utlandet

Alice Tegnér hade ett stort engagemang för den unisona sången och deltog i arbetet med utgivningen av sångsamlingen Sjung svenska folk. År 1912 flyttade familjen till Tullinge, men Alice hade även fortsättningsvis kontakt med Djursholm.

Hon åkte ofta in till Stockholm för att gå på konserter, operaföreställningar och för att besöka släkt och vänner. Under 1910- och 20-talet gjorde hon flera längre resor både i Sverige och i Europa. Under dessa resor knöt hon kontakter som bland annat ledde till att sångerna översattes.

I England utkom sångboken Children’s sing-song och Sing mit uns lieb Mütterlein gavs ut i Tyskland. Efter makens död 1926 flyttade hon in till Stockholms innerstad och samma år blev hon invald i Kungliga Musikaliska Akademien.

Sjung med oss, mamma!

Det var alltså i familjens hem i Djursholm som Alice började komponera och ge ut barnvisor. Sammanlagt kom nio häften ut med titeln Sjung med oss, mamma!. Samtliga gavs ut på svågern Fredrik Skoglunds förlag Seelig och oftast trycktes häftena upp i flera upplagor.

De första fem vishäftena som nu publiceras på Musikverkets webbplats utkom åren 1892, 1893, 1895, 1897 och 1899. Det är i dessa fem häften som de flesta av de visor som kommit att bli mest sjungna och omtyckta presenterades för första gången.

De senare fyra häftena i serien gavs ut 1913, 1920, 1928 och 1934. Dessa innehåller en större andel ungdomsvisor ämnade för äldre barn och har inte fått fäste i sångtraditionen i samma utsträckning som visorna för de yngre barnen.

I ett skolradioprogram i Radiotjänst 1936 beskrev Alice Tegnér hur hon tillsammans med sina söner, som när hon började komponera var i 3-4 årsåldern, läste text- och bilderböcker av Jenny Nyström och Ottilia Adelborg.

Pojkarna, som var vana vid att höra sång och musik i hemmet bad då sin mamma att hon skulle sjunga textverserna till exempelvis Borgmästare Munthe och Tuppen och hönan som fanns i dessa bilderböcker. Så började hon skapa melodier till verserna, melodier som hon skrev ner för att spara.

Visorna sjöngs först i familjen men spreds snart även till vänner och bekanta som bad om att få avskrifter av visorna. Vid denna tid var det vanligt att framför allt kvinnor i borgerliga miljöer kunde läsa noter och spela piano.

Ges ut på förlag

Genom att visorna gavs ut av bokförläggare Fredrik Skoglund till julen 1892 kunde de få spridning även utanför den närmsta kretsen. Skoglund var gift med Alice Tegnérs syster och Alice hade tidigare hjälpt till med bland annat korrekturläsning för förlagets räkning. Därigenom hade hon fått en viss inblick i förlagsbranschen och kunde själv ha idéer om hur materialet skulle spridas.

Hon skickade sitt första häfte till sin mor och bad henne också att sprida visorna vidare i hemstaden. Den 22 december 1892 kunde man i dagstidningen Karlshamns Allehanda läsa följande ur en notis om utgivningen av hennes första häfte:

”De flesta melodierna äro av ’A.T.’ sjelf, till de öfriga, gamla bekanta från vår egen barndom, har hon endast valt lämplig text. Det lilla vackra häftet, som finnes tillgängligt i bokhandeln, bör blifva en kär julgåfva i månget hem. Ty det är just för det stilla hemmet arbetet har sin ingalunda ovigtiga betydelse. Det innehåller nämligen en hel serie af de små, naiva visor, som barnen så gerna höra från moderns mun, som de sjunga med och som sedan fästa sig i barnasinnet så starkt, att de vanligen följa med nästan hela lifvet igenom.”

I notisen framgår att visorna är tänkta att användas av mödrar som musicerar i hemmet tillsammans med sina små barn och att dessa barndomens visor kan komma att bli följeslagare hela livet.

Orolig för negativ påverkan

Att häftena och/eller information om dessa levererades tillsammans med någon form av följebrev är troligt, då man kan känna igen visst innehåll i notiserna i olika tidskrifter. Vid utgivningen av de första häftena presenterades avsändaren med signaturen A.T. Det torde bero på att hon hade en viss oro över om hennes visböcker skulle komma att få en negativ inverkan på det tegnerska namnet.

Släkten Tegnér var vid denna tid främst känd genom hennes svärfar, den kända skalden Esaias Tegnér, och Alice verkar ha varit orolig över att hennes vispublikationer skulle påverka släkten negativt.

Både hennes make, Jakob Tegnér, och hon själv berättade i brev till sina respektive föräldrar om barnvisekompositionerna och att de skulle komma att ges ut. När vishäftena kom ut verkar det ändå tidigt vara uppenbart att det var fru Alice Tegnér som stod bakom visorna.

Inspirerad av sin barndom

Det första häftet innehöll ett förord av författaren Josefina Wetterlund, som under signaturen tant Lea beskrev hur sångerna kommit till och att visst materialet kom från kompositörens egen barndom.

”De ha tillkommit, dessa anspråkslösa sånger, nästan på kommando av små tyranner, som med sitt: ’sjung med oss, mamma!’ dragit denna till pianot, der hon måst så att säga på rak arm sätta musik till de enkla rim de nyss med förtjusning studerat tillsammans med henne i barnkammarns små textböcker. Detta må gälla som förklaring att ur en och annan af melodierna möjligen återljuda minnen från mammans egen barndom.” (tant Lea, ur Sjung med oss, mamma! I, 1892).

Detta första häfte, som kom ut till julen 1892, inleds med raden ”Goder afton, goder afton både herre och fru”, presenterad med titeln Julafton. Bland de 18 visorna i häftet finns bland annat visorna Bä, bä vita lamm, Ekorren och Borgmästar Munthe, vilka hör till de allra mest kända av Alice visor för yngre barn. Visorna presenteras förutom med en notlinje med melodistämma och text även med ett pianoackompanjemang. Det finns beteckningar om tempo och tonstyrka samt mindre bildillustrationer med anknytning till texterna.

Tonsatte författare

”Textförfattare” är angivet i de fall där Alice Tegnér tonsatt kända verser av olika författare. Hon var mån om att texterna skulle vara av hög kvalité och kontaktade själv författare för att få tillstånd att tonsätta deras material. De första häftena innehåller bland annat texter av Elias Sehlstedt och Viktor Rydberg.

Exempelvis så hör Alices komposition Betlehems stjärna till text av Viktor Rydberg i dag till våra mest sjungna och omtyckta julsånger.

Förutom Tegnérs egna kompositioner till kända författares texter innehåller häftet även danslekar som Brevduvan och Jag gick mig ner till sjöastrand, vilka presenteras med lekanvisningar bredvid notbilden. I vissa sånger har hon utgått från folkliga visor vilka hon har bearbetat både melodi och text till.

Alice Tegnér hade själv lekt danslekar på kalas i barndomen och senare i livet hade hon både samlat visor och intresserat sig för utgåvor med folkliga visor.

Folkliga traditioner och konstmusik

Hennes viskompositioner anknöt till det intresse för folkliga traditioner och sånglekar från bondekulturen som fanns framför allt i akademiska kretsar vid denna tid av industrialisering och ökad inflyttning till städerna.

Man ville bevara folkliga musiktraditioner som man befarade skulle försvinna i en ny tid. Bland annat bearbetades och presenterades folkligt vismaterial som inslag i konserter för vuxna.

Alice Tegnérs kompositionskonst för barn smälter på ett originellt sätt samman konstmusikaliska musiktraditioner med ett folkmusikaliskt tonspråk. Hon bearbetade folkliga barnvisor och ramsor och skapade därigenom en form av ”konstmusikalisk folkton för barn”. Man kan anta att en stor del av befolkningen vid den tiden kunde referera till detta folkligt förankrade vismaterial.

Utvecklade barnvisan

Hon hade även ett stort intresse för texter och hade en ambition att använda sig av texter som utgick från barnets föreställningsvärld och därigenom förnyade hon musikområdet för barn och bidrog till utvecklingen av den litterära barnvisan.

Förutom vishäften innebar de klingande inspelningar av Alice Tegnérs visor som tidigt gjordes på grammofonskivor också en viktig väg för spridning av visorna. Redan år 1907 sjöng Operasångaren Oscar Bergström till pianoackompanjemang in visan Litet bo jag sätta vill med text av Elias Sehlstedt och melodi av Alice Tegnér.

Operettsångerskorna Emma Meissner och Inga Berentz medverkade på var sin grammofoninspelning av Alice Tegnér-visor 1909. Deras respektive inspelningar innehöll visor som Mors lilla Olle, Sov du lilla videung, Bä, bä vita lamm och Ekorren, visor som hör till de visor som fått störst spridning.

Under 1910- och 20-talet utkom flera inspelningar med barnvisor av de två samtida kompositörerna Alice Tegnér och Felix Körling. Man kan dock anta att det vid 1900-talets början, då grammofonbranschen kom till Sverige främst var familjer ur borgerliga samhällsklasser som hade tillgång till dessa skivinspelningar.

Medverkade i radio

I och med att Radiotjänst startade 1925, kan man räkna med att grammofonskivorna fick en betydligt större spridning till familjer i Sverige som då genom radiomediet kunde lyssna till ny musik. Alice Tegnér intervjuades och medverkade också själv i radio. Hennes eget pianospel kan höras från ett par grammofonskivor från 1930-talet.

Bland annat spelade hon piano på en inspelning från 1938 där sångerskan Gurli Lemon-Bernhard på His Masters Voice sjöng in ett potpurri med visorna Lillgubben på tallbacka, Vart ska du gå, min lilla flicka?, Majas visa och Jag skrattar åt solen.

Genom utgivning av grammofonskivor och vishäften kunde sångerna spridas geografiskt och med tiden även utanför de borgerliga kretsarna. Visornas sångtexter togs med i nya läseböcker för skolans yngre elever. Exempelvis fanns Majas visa med i Barnens första läsebok som kom ut 1906 och senare gavs ut i flera upplagor.

Sprids till alla samhällsklasser

Genom skolan kom sångerna så småningom att spridas till barn från alla samhällsklasser. Visorna gavs också ut i mindre häften där enbart text och melodistämmor fanns med. Ett exempel på detta är det häftet Visor och sånger tonsatta av Alice Tegnér. Häftet kostade 70 öre att köpa när det kom ut 1910. Alice Tegnér avslutar förordet till detta häfte med följande hälsningsord ”Till vänliga hem och soliga skolsalar ber jag dem [visorna] föra min tacksamma varma hälsning.”

Genom sina kontakter med bland annat lärare, författare, ideella organisationer samt utbildningsinstitutioner arbetade Alice Tegnér för spridningen av sina visor och för att ett allmänt sångintresse skulle öka hos barn och ungdomar. Hon hade bland annat kontakt med systrarna Maria och Ellen Moberg, två av pionjärerna inom svensk barnträdgårdsverksamhet. Systrarna drev en barnträdgårdsverksamhet sedan 1904.

Några år senare grundade Ellen Moberg en utbildning för barnträdgårdslärare i Norrköping, Fröbelinstitutet. Deras samarbete med Alice Tegnér ledde till att några av Tegnérs visor kom med i boken Sånglekar för kindergarten och småskolan som systrarna Moberg gav ut 1913.

Mot slutet av sitt liv turnerade Alice Tegnér med så kallade barnparader. Barn och lärare på olika orter hade först tränat in ett i förväg bestämt program med visor, som sedan framfördes i en konsert tillsammans med Alice Tegnér och hennes medhjälpare Elsa Fleetwood.

Nu ska vi sjunga

I och med skolsångboken Nu ska vi sjunga, som utkom strax efter Alice Tegnérs död 1943, kom visorna att få en mycket stor spridning. Skolsångboken har sedan dess kommit ut i ett stort antal nya upplagor. Förutom användning i skolan har den även under många år använts inom verksamheter med yngre barn och under de senaste decennierna även inom äldreomsorgen.

I dag sjungs Alice Tegnérs sånger på äldreboenden, då de hör till den barn- och skolkultur som dagens äldre bär med sig.

Inspelningar med Alice Babs

Under 1940- och 50-talen finns grammofoninspelningar av visorna både med barnkörer och enskilda barnartister. Exempelvis sjöng barnartisten Margret Jonsson 1958 in visan Mors lilla Olle. Med LP-skivan Sjung med oss, Mamma som spelades in 1963 fick visorna ny uppmärksamhet. Bengt Hallberg hade skrivit nydanande orkesterarrangemang till ett urval av Tegnérs barnvisor vilka sjöngs in av sångerskan Alice Babs Sjöblom tillsammans med dottern Titti och Alice Tegnérs son Torsten.

Skivan, som fanns på marknaden inför hundraårsdagen av Alice Tegnérs födelse den 12 mars 1964, blev mycket populär och fick stor spridning. Grammofonskivan sålde i ett så stort antal exemplar att den utnämndes till Guldskiva enligt beräkningar av International Federation of the Phonographic Industry, (Ifpi).

Avtryck i svensk musikkultur

Alice Tegnér beskrevs av sin samtid som ”barnvisans förnyare” och ”Sveriges vismamma”. Den sjungande kvinnan/mamman vid pianot med barnen runt sig är en bild som har sina ideologiska rötter i en borgerlig salongskultur. Med visor som Bä, bä vita lamm, Ekorr’n satt i granen och Videvisan bidrog Tegnér till att professionalisera musikkomposition för yngre barn.

Repertoaren hör till det lilla barnets första kulturupplevelser i förälderns eller andra viktiga vuxnas knä. Fortfarande över hundra år sedan visorna komponerades görs nya inspelningar av visorna och nya barnfamiljer och pedagoger inom förskolan kan i dag sjunga visorna ur nyutgivna visböcker.

Barns fostran, utbildning och kultur hörde under Alice Tegnérs levnad till de områden där kvinnor kunde vara drivande. Man kan närmast finna det paradoxalt att barnvisegenren som hade/har en relativt låg status i musiklivet bidrar till musikupplevelser som ofta skattas mycket högt av användarna, ofta som musikaliska följeslagare genom hela livet.

Även om Alice Tegnér själv tidvis upplevde en begränsning i sitt konstnärskap har hennes verk, som få andra kompositörers, gjort ett bestående avtryck i den svenska musikkulturen in i våra dagar.

/Kajsa Paulsson

Kajsa Paulsson är Fil. dr. i musikvetenskap och disputerade 2006 vid Göteborgs universitet på avhandlingen Nu så ska du få höra. Svenska musikfonogram för barn 1904-1980. Hon är aktuell med artikeln Alice Tegnér och barnkulturen i antologin Alice Tegnér – Musikskapare som ges ut våren 2014.

 

Källor och litteratur

”Lillgubben på tallbacka”, ”Vart ska du gå, min lilla flicka?”, ”Majas visa” och ”Jag skrattar åt solen”. Gurli Lemon-Bernhard, Alice Tegnér.  His Masters Voice X6156, 1938.

Mors lilla Olle och andra barnvisor, Margret Johnson. Telefunken UX 4872. 1958.

Sjung med oss, mamma, Swe-disc SWELP-X5.1963. Kungliga Biblioteket, Stockholm, Alice Tegnér samlingen, L0203.

Alice Tegnér – Musikskapare, 2014.  Antologi. Red. Tegnér, Gudrun, Bo Ejeby Förlag: Göteborg.

Almquist, Sofi 1918 [1906]. Barnens första läsebok. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag.

Blåsippor, videungar och sockerbagare. Barnens bästa visor av Alice Tegnér & Elsa Beskow. 2014. Musiktryck med CD-skiva, Stockholm: Bonnier Carlsen.

Nu ska vi sjunga, Sångbok för de första skolåren 1988 [1943], Musiktryck. Red. Annie Petersson, Uppsala: Almqvist & Wiksell.

Palmborg, Stina 1945. Alice Tegnér. Stockholm: Natur och kultur.

Paulsson, Kajsa 2006. Nu så ska du få höra. Svenska musikfonogram för barn 1904-1980. Diss, Göteborgs universitet, nr 81, Institutionen för kultur, estetik och medier.

Reimers, Lennart 1983. Alice Tegnérs barnvisor. Diss, Göteborg, nr 8, Skrifter från Musikvetenskapliga institutionen.

Simmons-Christenson, Gerda 1991. Kom, låt oss leva för våra barn. Om den svenska förskolans pionjärer. Kristianstad: Almqvist & Wiksell förlag,

Sjung med oss, mamma! Alice Tegnér. 9 häften utgivna mellan 1892-1934. Musiktryck. Stockholm: Fr. Skoglund/Seelig.

Sånglekar för kindergarten och småskolan. Moberg, Ellen och Maria 1913. Musiktryck. Stockholm: Abr. Lundquist.

Sånglekar för småbarn. Adrian, Greta 1945. Musiktryck. Svenska bokförlaget, Stockholm: P.A. Norstedt & Söner.

Tegen, Martin 1955. Musiklivet i Stockholm 1890-1910. Stockholm: Ivar Haeggströms boktryckeri AB.

Unga röster, 160 Sånger ordnade för skolbruk av Alice Tegnér. 1920 [1904]. Musiktryck. Köpenhamn: Nordisk nodestik & Trykkeri.

Visor och sånger tonsatta av Alice Tegnér. 1910. Musiktryck. Stockholm: Fr. Skoglunds förlag.