SÁME JIENA – The Karl Tirén Collection of Sami Joik: The July 1914 & October 1915 Journeys

Elsa Modig, Klemmet Jonsson, Lars Sikku, Anders Toikkanen, Per Jonsson Sarri, Johan Jonsson Sarri, Anders Petter Svonni, Olof Sunna, Anders Nia, Petter Nutti, Brita Spout, Erik Larsson, Jonas Jonsson, Per Larsson Bengtsson, Sjul Andersson, Paulus Persson Ruong, Anders Gustav Fjällman Steggo, Petrus Laestander, Lars Eriksson Steggo, Jonas Svensson, Frida Johansson, Sara Kristina Ruong, Maria Persson Johansson, Gertrud Charlotta Bengtsson, Brita Andersson, Lars Johan Lasko, Amma Per Pavval

Detta är den femte av sex volymer med fältinspelningar av samisk jojk gjorda under 1910-talet.

Hösten 1912 erbjöds musikforskaren, stinsen, konstnären och fiolmakaren Karl Tirén (1869-1955) att låna en fonograf med tillhörande rullar från Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, med uppdraget att dokumentera samisk traditionell sång (jojk), historieberättande och andra verbala traditioner. Apparaten tillhörde den moderna tidens innovationer och hade inköpts i Berlin något år tidigare. I uppdraget från etnografiska avdelningen ingick också att köpa in samiska föremål till museets samlingar.

Denna femte volym innehåller inspelningar från de resor som Tirén gjorde under juli 1914 och oktober 1915, framförallt till Talma, Semisjaur-Njarg och Luokta-Mávas samebyar.

Samisk jojkning

Att jojka är ett särskilt sätt att sjunga som har utvecklats hos samerna. Förutom sångsättet är den viktigaste skillnaden mellan jojkning och annan typ av sång i Norden gestaltningen av innehållet.

Jojkar person eller djur

Traditionella jojkar har vad som har kallats ett referensobjekt, som exempelvis kan vara en person, ett djur eller en plats. I ett framförande jojkar man exempelvis inte om en viss person eller ett djur, utan man jojkar personen eller djuret, det vill säga man ger dem en musikalisk gestaltning präglad av hur jojkaren uppfattar och uppskattar deras egenskaper.

Dessa jojkmelodier användes inom grupper så att jojkarna blev en form av musikaliskt namn på referensobjektet, som många samer kunde känna igen och framföra vid olika tillfällen. Det hände bland annat vid Karl Tiréns inspelningstillfällen att när nya personer kom in i rummet kunde någon av de närvarande börja framföra de nyanländas personjojkar som ett sätt att hälsa dem välkomna och bekräfta sina relationer till dem.

Sjungs i pressat stämläge

Det går ofta att känna igen jojkning genom dess röstbehandling och klangfärg – inte sällan i ett pressat stämläge med rikt bruk av utsmyckningar och glidningar mellan toner. När jojkmelodierna beskrivs i notskrift är det inte ovanligt med asymmetriska taktarter (till exempel 5/8-, 7/8-, 11/8-delstakt) och melodierna går ofta i cirkel så att framförandet fortsätter så länge jojkaren har lust och situationen tillåter.

Svenskans verb jojka kommer från samiskans juiogat. Det man jojkar har på svenska alltmer kommit att benämnas jojk, man jojkar en jojk helt enkelt. Den samiska terminologin ser annorlunda ut. På nordsamiska jojkar man en luohti (plural luoðit), på lulesamiska en vuolle (plural vuole) och sydsamiska en vuelie (plural vuelieh). För vis- och psalmsång används i stället begreppen lávla, sång, och lávlut, sjunga.

Mötet med jojken

Karl Tiréns första kontakt med jojken kom via mötet med Lars Erik Granström på spelmanstävlingen i Luleå 1909. Därefter var Karl Tirén fast – insamlingen, utforskningen och spridningen av kunskaper om den samiska musikkulturen skulle följa honom resten av livet.

Senare samma år träffade Tirén slöjderskan Maria Persson. Hon kom att bli hans viktigaste informant och vägvisare in i den samiska jojkkulturen, något som få utomstående tidigare hade haft tillträde till.

Fonografen – den första inspelningstekniken

Fonografen var den första tekniken för att spela in, lagra och sedan återge ljud. Apparaten uppfanns av Thomas Edison 1877, men det var först från och med 1890-talet som den kom till större användning, i och med att man bytte från stanniolfolie till vaxrulle som ljudbärare.

Fonografen är en helt mekanisk teknik som inte kräver elektricitet för att fungera. Det finns alltså ingen mikrofon, förstärkare eller högtalare på en fonograf – vanligtvis roterade vaxrullen i stället med hjälp av en fjäder av urverksmodell.

Karl Tirén och fonografen

Karl Tirén hade lärt sig använda en fonograf av Yngve Laurell vid Etnografiska museet, vilken i sin tur hade tillägnat sig tekniken vid det då världsledande forskningsarkivet kring folkmusik från hela världen, Berliner Phonogramm-Archiv i Berlin.

På Tiréns inspelningar hör man hur han påannonserar de kommande inslagen enligt Berlin-arkivets modell – vem som ska jojka och vad som ska jojkas – och anger referenstonen genom att blåsa i en stämpipa med dåtidens kammarton (A=435 hertz).

Från Arvidsjaur till Afrika

Den mekaniska tekniken, samt att apparaterna kunde göras små och behändiga, gjorde att fonografen var en populär teknik för att dokumentera tal och musik under insamlingsresor och expeditioner till områden långt bortom storstäderna.

Vid sidan av Karl Tiréns jojkinspelningar stöttade Etnografiska museet i Stockholm under 1910-talet flera expeditioner till Afrika, Australien, Sydamerika och Grönland. Även dialekt- och folkminnesarkiven i Sverige gjorde fonografinspelningar under denna tid.

Att spela in och spela upp

För att göra inspelningar sjunger eller spelar man in i fonograftratten. I den smala änden av tratten sitter en ljuddosa som innehåller ett membran, där en gravérnål är fäst. Membranet omvandlar ljudvågorna till rörelser och nålen följer dessa och graverar ett spår i den roterande vaxrullen.

För att lyssna vände man på processen genom att byta till en ljuddosa med en rund nål. Nålen följer ljudspåret upp och ned i den roterande vaxrullen, membranet omvandlar rörelserna till ljudvågor som sedan sprids via tratten.

Svårmärkta vaxrullar

Till skillnad mot grammofonskivorna, som hade en etikett i mitten, var det svårt att märka vaxrullarna. I stället inleddes eller avslutades inspelningarna med att man berättade vad som fanns på inspelningen, en på- eller avannonsering.

Fonograferna hade även varierbar hastighet – ju snabbare inspelningshastighet desto bättre ljudkvalitet men till priset av kortare speltid. För att kunna fastställa den korrekta uppspelningshastigheten spelade man därför ibland in en referenston.

Överföringar av Tiréns inspelningar

När fonografrullar överförs i dag görs det på dock på modernare, elektriska maskiner. Karl Tiréns fonografinspelningar har överförts ett par gånger de senaste decennierna. År 1984 fördes de över till rullband av Anders Schilling vid dåvarande Arkivet för ljud och bild (i dag Kungl. Bibliotekets avdelning för audiovisuella medier). Åren kring 1990 gjordes en överföring på Sveriges Radio av Mats Brolin och Inger Stenman.

Om inspelningen:
Producent och tekniker: Karl Tirén
Teknisk assistent: Karl-Erik Forsslund & Maria Persson
Digital restaurering: Torbjörn Ivarsson
Omslagsfoto: Narciso Contreras
Grafisk utformning: Jonas André
Översättning t. samiska: Miliana Baer
Översättning t. engelska: Robin McGinley & Erik Hamrefors

Läs mer

Visa spårlista

    • 1.
      Till Erik Israel, nomad i Gartisjaur - Till Klemmet Jonsson i Mascaure Musik: Traditional

    • 2.
      Till renbeteslandet Vuetaktjavelle vester om Mascaure - Till Erik Larsson i Mascaure - Till Lars Mattias Svensson i Sandudden Musik: Traditional

    • 3.
      Turis första sång till en flicka - Turis andra sång till en flicka Musik: Traditional

    • 4.
      Smädesång (avser Johan Hätta) - Kärlekssång Musik: Traditional

    • 5.
      Till skeppet - Till Tjokola vagge i Nordrejsen Musik: Traditional

    • 6.
      Till Arnö - Till gårdarna på Arnö - Till Lars Signal Musik: Traditional

    • 7.
      Flyttningssång Musik: Traditional

    • 8.
      Bröllopssång Musik: Traditional

    • 9.
      Till sin halvbror Nils Bär - Till Aslak Bär Musik: Traditional

    • 10.
      Till Aslak Nilsson Saara i Kautokäino - Till Jan Aslaksson Loggi Musik: Traditional

    • 11.
      Till Johan Oskal, Kautokäino - Till Mattes Oskal, Kautokäino Musik: Traditional

    • 12.
      Till norskarne, smädesång - Till finska lappar Musik: Traditional

    • 13.
      Mattes sång (svartsjuka) - Körren Musik: Traditional

    • 14.
      En ung mans sång - Flickornas sång till en yngling Musik: Traditional

    • 15.
      Till vargen - Om renen Musik: Traditional

    • 16.
      Kärlekssång från Ladogatrakten Musik: Traditional

    • 17.
      Finsk sång 1 - Finsk sång 2 Musik: Traditional

    • 18.
      Till författaren Johan Turi - Till Talmafjällen Musik: Traditional

    • 19.
      Till fjällbjörken - Till renar - Till renkalvar Musik: Traditional

    • 20.
      Seglats över Torneträsk - Till Ellen Inga i Talma, omkr 24 år Musik: Traditional

    • 21.
      Gammal lappsk sång - Nu gå vi att köra med våra stora elaka (bästa) körrenar Musik: Traditional

    • 22.
      Till Pilo Pietar - Till hans renar - Till fjällbjörken Musik: Traditional

    • 23.
      Till Elle Nia (död) - Till trakten söder om Torneträsk = Kolmatjärra - Till Tromsödalen Musik: Traditional

    • 24.
      Finsk sång 3 - Finsk sång 4 Musik: Traditional

    • 25.
      Spelar på 'Fadno' (Angelicarör) i Sördalskanjon (Forsens brus höres även) Musik: Traditional

    • 26.
      Till Vesterfjäll - Till Anna Andersson, föreståndarinna för lapphemmet i Arjeploug - Till prosten G. Calleberg i Arjeploug Musik: Traditional

    • 27.
      Till Tjäggelvas - Till Akkepakte Musik: Traditional

    • 28.
      Till kyrkoherden Petrus Laestadius - Till sin fader Lars Persson Stenlund, kateket, död 1855 Musik: Traditional

    • 29.
      Till Jonas Jonsson, nämndeman - Till Hornliden i Arvidsjaur Musik: Traditional

    • 30.
      Till Arjeploug Musik: Traditional

    • 31.
      Till renkalvar - Till Lars Persson, lapp i Siksjön (död) - Till Erik Eriksson Ek i Mascaure, ordningsman Musik: Traditional

    • 32.
      Överenskommelse om barnens äktenskap (dialog) Improvisation Musik: Traditional

    • 33.
      Renvaktarnas samtal mellan (fjällen) Improvisation Musik: Traditional

    • 34.
      Gammal jojklåt från fäderna - Till Anders Nilsson i Mavasvuoma Musik: Traditional

    • 35.
      Till Sjul Andersson i Semisjaur - Till sin mor Anna Greta Fjällman - Till järven Musik: Traditional

    • 36.
      Gammelripkallen - Tjädern Musik: Traditional

    • 37.
      Till ordningsman i Semisjaur, Jonas Gustav Fjällman - Till Lars Bengtsson, Semisjaur - Till A. G. Vesterlund Musik: Traditional

    • 38.
      Till Johan Persson Spegde i Lokteå - Per Larsson Bengtsson - Paulus Persson Ruong Musik: Traditional

    • 39.
      Till Mascaure - Till Lapphemmet i Arjepluog Musik: Traditional

    • 40.
      Till kåtan och hemmet Musik: Traditional

    • 41.
      Till fjällen - Till kälkbacken Musik: Traditional

    • 42.
      Till vindens gud Biegga Kallas Musik: Traditional

    • 43.
      Alla prästers vuolle Musik: Traditional

    • 44.
      Till Anna Lasko - Lavskrikan Musik: Traditional

    • 45.
      Till sin bror Lars - Till renar Musik: Traditional

    • 46.
      Till roddbåt - Till sin Mor Margreta Johansson Musik: Traditional

    • 47.
      Till renkalvar - Till köroxar Musik: Traditional

    • 48.
      Till sin syster Hulda - Till Maria Kristina Fjällman Musik: Traditional

    • 49.
      Till jägmästare von Sydow - Till järven Musik: Traditional

    • 50.
      Till Lars Erik Steggo - Till samma man Musik: Traditional

  • Total speltid

Digital // CAP 60020 // Folk // Releasedatum: 18 oktober, 2019