SÁME JIENA – The Karl Tirén Collection of Sami Joik: The February 1913 Journey

Lars-Erik Granström, Erik Mattias Nilsson, Erik Bror Sjulsson, Eva Maria Olofsson, Nils Petter Stenberg, Anders Larsson, Maria Stenberg, Anna Stenlund, Sara Olofsson, Lars Oskar Stenvall, Maria Sivertsson, Brita Kajsa Eriksson, Per Persson, Maria Persson, Gunilla Jonsson, Sara Enarsson, Anna Nilsson Lasko, Greta Johansson, Lars Nilsson Ruong, Anna Greta Fjällman, Paul Norsa, Brita Gustafsson, Anders Johansson, Elsa Brita Fjällman, Greta Persson, Elsa Kristina Gustafsson

På samernas nationaldag 2019 släpper Caprice Records den första av sex volymer med fältinspelningar av samisk jojk gjorda under 1910-talet.

Hösten 1912 erbjöds musikforskaren, stinsen, konstnären och fiolmakaren Karl Tirén (1869-1955) att låna en fonograf med tillhörande rullar från Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, med uppdraget att dokumentera samisk traditionell sång (jojk), historieberättande och andra verbala traditioner. Apparaten tillhörde den moderna tidens innovationer och hade inköpts i Berlin något år tidigare. I uppdraget från etnografiska avdelningen ingick också att köpa in samiska föremål till museets samlingar.

Vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog 1913

De första fonografinspelningen gjorde Karl Tirén till vintermarknaden i Arvidsjaur 1913, som ägde rum 7–9 februari. Karl Tirén anträdde ditresan med tåg från Svartbjörnsbyn. Sannolikt tog Karl Tirén tåget till Lakaträsk, varifrån han for med släde till slutmålet. Där dokumenterade han 13 jojkare. Därefter fortsatte Tirén till Arjeplog där det också skulle hållas marknad. Inför denna resa hade han haft kontakt med Maria Persson, som lät Tirén göra inspelningarna i hennes bostad under marknadsdagarna 12–15 februari – närmare bestämt i det vindsrum som hon hyrde, dit hon bjöd in släkt och vänner för att jojka. Maria Persson var själv en duktig jojkare men hjälpte också till med praktiska göromål under inspelningssessionerna. Under fyra dagar dokumenterades tolv jojkare, däribland Maria Persson själv och hennes syster Greta.

I Arvidsjaur hade Tirén blivit bekant med författaren och hembygdvårdaren Karl-Erik Forsslund som vid resan till Arjeplog gjorde Tirén sällskap. Den sistnämnde deltog i Tiréns inspelningsarbete i Arjeplog och skrev en lång artikel, När lapparna joika, om sina intryck. Artikeln publicerades i Dagens Nyheter den 2 mars 1913, där Forsslund berättar att gäster komma och gå, kvinnor och män, gamla och unga, av stammarna Arjeplog, Luokta, Semisjaur.

Samisk jojkning

Att jojka är ett särskilt sätt att sjunga som har utvecklats hos samerna. Förutom sångsättet är den viktigaste skillnaden mellan jojkning och annan typ av sång i Norden gestaltningen av innehållet.

Jojkar person eller djur

Traditionella jojkar har vad som har kallats ett referensobjekt, som exempelvis kan vara en person, ett djur eller en plats. I ett framförande jojkar man exempelvis inte om en viss person eller ett djur, utan man jojkar personen eller djuret, det vill säga man ger dem en musikalisk gestaltning präglad av hur jojkaren uppfattar och uppskattar deras egenskaper.

Dessa jojkmelodier användes inom grupper så att jojkarna blev en form av musikaliskt namn på referensobjektet, som många samer kunde känna igen och framföra vid olika tillfällen. Det hände bland annat vid Karl Tiréns inspelningstillfällen att när nya personer kom in i rummet kunde någon av de närvarande börja framföra de nyanländas personjojkar som ett sätt att hälsa dem välkomna och bekräfta sina relationer till dem.

Sjungs i pressat stämläge

Det går ofta att känna igen jojkning genom dess röstbehandling och klangfärg – inte sällan i ett pressat stämläge med rikt bruk av utsmyckningar och glidningar mellan toner. När jojkmelodierna beskrivs i notskrift är det inte ovanligt med asymmetriska taktarter (till exempel 5/8-, 7/8-, 11/8-delstakt) och melodierna går ofta i cirkel så att framförandet fortsätter så länge jojkaren har lust och situationen tillåter.

Svenskans verb jojka kommer från samiskans juiogat. Det man jojkar har på svenska alltmer kommit att benämnas jojk, man jojkar en jojk helt enkelt. Den samiska terminologin ser annorlunda ut. På nordsamiska jojkar man en luohti (plural luoðit), på lulesamiska en vuolle (plural vuole) och sydsamiska en vuelie (plural vuelieh). För vis- och psalmsång används i stället begreppen lávla, sång, och lávlut, sjunga.

Mötet med jojken

Karl Tiréns första kontakt med jojken kom via mötet med Lars Erik Granström på spelmanstävlingen i Luleå 1909. Därefter var Karl Tirén fast – insamlingen, utforskningen och spridningen av kunskaper om den samiska musikkulturen skulle följa honom resten av livet.

Senare samma år träffade Tirén slöjderskan Maria Persson. Hon kom att bli hans viktigaste informant och vägvisare in i den samiska jojkkulturen, något som få utomstående tidigare hade haft tillträde till.

Den första inspelningsresan gick till vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog i februari 1913. I juli 1913 gjorde Tirén en insamlingsresa där han inledde med att göra fonografinspelningar – mestadels i Tärnaby i samband med en så kallad böndagshelg – för att därefter fortsätta insamlingen med att göra uppteckningar efter gehör.

I januari 1914 besökte Tirén vintermarknaderna i Lycksele och Åsele för fortsatt inspelningsverksamhet. Sommaren 1914 resulterade i inspelningar från en tur till Jokkmokk och Kvikkjokk i slutet av juni och upptagningar i juli i samband med landshövdingen Walter Murrays möten på olika platser med renskötare. Tiréns sista fältinspelningar med fonografen gjordes i oktober 1915, i samband med att han var inbjuden som gäst när Maria Persson (sedermera Persson-Johansson) gifte sig.

Fonografen – den första inspelningstekniken

Fonografen var den första tekniken för att spela in, lagra och sedan återge ljud. Apparaten uppfanns av Thomas Edison 1877, men det var först från och med 1890-talet som den kom till större användning, i och med att man bytte från stanniolfolie till vaxrulle som ljudbärare.

Fonografen är en helt mekanisk teknik som inte kräver elektricitet för att fungera. Det finns alltså ingen mikrofon, förstärkare eller högtalare på en fonograf – vanligtvis roterade vaxrullen i stället med hjälp av en fjäder av urverksmodell.

Karl Tirén och fonografen

Karl Tirén hade lärt sig använda en fonograf av Yngve Laurell vid Etnografiska museet, vilken i sin tur hade tillägnat sig tekniken vid det då världsledande forskningsarkivet kring folkmusik från hela världen, Berliner Phonogramm-Archiv i Berlin.

På Tiréns inspelningar hör man hur han påannonserar de kommande inslagen enligt Berlin-arkivets modell – vem som ska jojka och vad som ska jojkas – och anger referenstonen genom att blåsa i en stämpipa med dåtidens kammarton (A=435 hertz).

Från Arvidsjaur till Afrika

Den mekaniska tekniken, samt att apparaterna kunde göras små och behändiga, gjorde att fonografen var en populär teknik för att dokumentera tal och musik under insamlingsresor och expeditioner till områden långt bortom storstäderna.

Vid sidan av Karl Tiréns jojkinspelningar stöttade Etnografiska museet i Stockholm under 1910-talet flera expeditioner till Afrika, Australien, Sydamerika och Grönland. Även dialekt- och folkminnesarkiven i Sverige gjorde fonografinspelningar under denna tid.

Att spela in och spela upp

För att göra inspelningar sjunger eller spelar man in i fonograftratten. I den smala änden av tratten sitter en ljuddosa som innehåller ett membran, där en gravérnål är fäst. Membranet omvandlar ljudvågorna till rörelser och nålen följer dessa och graverar ett spår i den roterande vaxrullen.

För att lyssna vände man på processen genom att byta till en ljuddosa med en rund nål. Nålen följer ljudspåret upp och ned i den roterande vaxrullen, membranet omvandlar rörelserna till ljudvågor som sedan sprids via tratten.

Svårmärkta vaxrullar

Till skillnad mot grammofonskivorna, som hade en etikett i mitten, var det svårt att märka vaxrullarna. I stället inleddes eller avslutades inspelningarna med att man berättade vad som fanns på inspelningen, en på- eller avannonsering.

Fonograferna hade även varierbar hastighet – ju snabbare inspelningshastighet desto bättre ljudkvalitet men till priset av kortare speltid. För att kunna fastställa den korrekta uppspelningshastigheten spelade man därför ibland in en referenston.

Överföringar av Tiréns inspelningar

När fonografrullar överförs i dag görs det på dock på modernare, elektriska maskiner. Karl Tiréns fonografinspelningar har överförts ett par gånger de senaste decennierna. År 1984 fördes de över till rullband av Anders Schilling vid dåvarande Arkivet för ljud och bild (i dag Kungl. Bibliotekets avdelning för audiovisuella medier). Åren kring 1990 gjordes en överföring på Sveriges Radio av Mats Brolin och Inger Stenman.

Om inspelningen:
8-9 februari 1913, Arvidsjaurs vintermarknad
12-15 februari 1913, Arjeplogs vintermarknad
Producent och tekniker: Karl Tirén
Teknisk assistent: Karl-Erik Forsslund & Maria Persson
Digital restaurering: Torbjörn Ivarsson
Omslagsfoto: Narciso Contreras
Grafisk utformning: Jonas André
Översättning t. samiska: Miliana Baer
Översättning t. engelska: Robin McGinley & Erik Hamrefors

Läs mer
Visa spårlista

    • 1.
      Till Galtispuoda vid Hornavan Musik: Traditional

    • 2.
      Till Stohkevare i Arjeploug nära Pite elf Musik: Traditional

    • 3.
      Till Varto fjäll i Arvidsjaur Musik: Traditional

    • 4.
      Till renarne - Till sin aflidne man Sivert Olofsson Musik: Traditional

    • 5.
      Till sin fader Jonas Nilsson, född 1854 - Till sitt renbetesland (Vestra Kickijaur i Arvidsjaur) Musik: Traditional

    • 6.
      Till renarne - Till sin fader Larson Sjulson, Arjeplougs lappby, 72 år gammal Musik: Traditional

    • 7.
      Till Sara Olofsson - Till oxrenarne Musik: Traditional

    • 8.
      Till renhjorden Musik: Traditional

    • 9.
      Till sin morbror Olof Olofsson Musik: Traditional

    • 10.
      Till renhjorden - Till Maria Stenberg Musik: Traditional

    • 11.
      Till fadern Mattias Stenvall, 88 år gammal - Till svärfadern Anders Svensson, Sandudden, Arjeploug Musik: Traditional

    • 12.
      Till fadern Lars Mattsson, Lomträsk - Till sin faster Sara Greta Ramqvist, Lomträsk Musik: Traditional

    • 13.
      Till ordningsman Erik Mattias Eriksson, Malmesjaur - Till ordningsman Johan Martin Öberg, Arvidsjaur Musik: Traditional

    • 14.
      Till sin fader Sivert Klemmetsson, Arvidsjaur - Till ett fjäll i Arjeploug (nära Maskaur by) Musik: Traditional

    • 15.
      Till Lappland Musik: Traditional

    • 16.
      Improvisering om Lappland Musik: Traditional

    • 17.
      Till Norge - Till sjöfogel Musik: Traditional

    • 18.
      Till Anders Jaks (Jox, nomadlapp, död) - Till Lars Nilsson Ruong (känd slöjdare) Musik: Traditional

    • 19.
      Till Rappen David (handlande i Rappen by, känd lappvän) - Till Johan Anders Persson (nomadlapp i Semisjaur) - Till Sjul Fjällman (nybyggarlapp i Stepal by, Arjeploug) Musik: Traditional

    • 20.
      Till elgen - Till ekorren - Till fjällämmeln Musik: Traditional

    • 21.
      Till Sorselelappar - Till skogslappar - Till Jokkmokkslappar Musik: Traditional

    • 22.
      Till Anders Persson Gunnars skatteland 'Svaipa' - Till solen Musik: Traditional

    • 23.
      Till Per Andersson Gunnar, nomadlapp, död 1901 - Till hans hustru Brita Andersson Musik: Traditional

    • 24.
      Till förrenarne - Till renkalvarna Musik: Traditional

    • 25.
      Till Abraham Johansson (f.d. kateket) Musik: Traditional

    • 26.
      Till Anna Brita Johansson - Till Johan Valfrid Johansson Musik: Traditional

    • 27.
      Till fjället Rossne (nära Sulitälma) - Till fjället Saulo Musik: Traditional

    • 28.
      Till lappsläkten Gran, Sorsele - Till Inga Steggo, Munka Musik: Traditional

    • 29.
      Till Margreta Bengtsson, Njarg - Till Lars Bengtsson (den förres son) Musik: Traditional

    • 30.
      Till Per Nilsson Ruong, Mavasvuoma - Till Lars Nilsson Ruong, Mavasvouma Musik: Traditional

    • 31.
      Till björnen Musik: Traditional

    • 32.
      Till Utsa-Njasja - Till Lars Bengtsson i Njarg Musik: Traditional

    • 33.
      Till björnen - Till haren Musik: Traditional

    • 34.
      Till oxrenar - Till vajorna Musik: Traditional

    • 35.
      Till Sulitälma - Till Tjidtjakfjäll Musik: Traditional

    • 36.
      Till renkor och renkalfvar - Till renhjorden Musik: Traditional

    • 37.
      Till Tjeggelvas (bättre dubblett) Musik: Traditional

    • 38.
      Till sin far Anders Larsson, Norsa - Till farbrodern Nils Pavval Musik: Traditional

    • 39.
      Till Nils Mattsson Knorr, Forsudden - Till sin bror Anton Norsa Musik: Traditional

    • 40.
      Till Stina Greta Fjällman, Njasa Musik: Traditional

    • 41.
      Till Sjul Fjällman - Till sin syster Greta Persson Musik: Traditional

    • 42.
      Till renhjorden Musik: Traditional

    • 43.
      Till bruden Elsa Kristina Gustavsson, Arjeploug Musik: Traditional

    • 44.
      Dödssång (en lapp jojkade på dödsbädden följande) Musik: Traditional

    • 45.
      Till Lars Levi Laestadius (vilken som visitator besökte Arjepluog) Musik: Traditional

    • 46.
      Till skårro (svärtan) - Till riekpi (räven) Musik: Traditional

    • 47.
      Till renkalfvar - Till sin mans hvita körren Musik: Traditional

    • 48.
      Till Anders Johansson, Semisjaur - Till hans hustru Anna Maria Musik: Traditional

    • 49.
      Till trollkarlen Ana Vuolla (ansågs hafva lefvat hvid tiden för kristendomens införande i Lappland) Musik: Traditional

    • 50.
      Till trollkarlen Ana Vuolla Musik: Traditional

    • 51.
      Till renbeteslandet norr om Tjäggelvas - Till Gaistasfjäll Musik: Traditional

    • 52.
      Till de döda (begrafningsplatsen i Arjeploug) Musik: Traditional

    • 53.
      Till Lars Eriksson Steggo i Luokta Musik: Traditional

    • 54.
      Till Jonas Gustaf Fjällman, Semisjaur - Till hans hustru Elsa Brita Musik: Traditional

    • 55.
      Till Pieljekaisse Musik: Traditional

    • 56.
      Till sonen Anders Jonas, hennes renvaktare Musik: Traditional

    • 57.
      Till en oceanångare Musik: Traditional

    • 58.
      Till Amerika Musik: Traditional

    • 59.
      Till Hornavan Musik: Traditional

    • 60.
      Till sin mor Greta Stina Mårtensson Musik: Traditional

  • Total speltid
Digital // CAP 60016 // Folk/World // Releasedatum: 6 februari, 2019