Nu återutger Caprice Records ut Nordic Music från 1983.

Nu återutger Caprice Records ut Nordic Music från 1983. 

Nordisk musik återutges

Fem tonsättare, fem länder och vitt skilda stycken musik. Nu återutger Caprice Records samlingen Nordic Music.

Nordisk musik – låter den på ett särskilt sätt? Svaret är nej. Detta albums fem tonsättare, som representerar varsitt nordiskt land, visar att spännvidden är stor. Musiken är inspirerad av vitt skilda ämnen som bland andra människorösten som instrument, klanger som byggstenar, medeltidsmusik och Linnés skildring av fjällvärlden.

Samlingsskivan släpptes 1983 och heter i denna utgåva Nordic Music Extended Version – återutgivningen är nämligen utvidgad med Áskell Mássons slagverksstycke Frum, då den ursprungliga utgåvan saknade musikalisk representation från Island. Frum kommer ursprungligen från albumet Percussion (CAP 21735) med slagverkaren Johan Bridger, som vann Solistpriset år 2004. Vad som förenar de övriga fyra verken är de alla skrevs på 1970-talet.

Ketil Hvoslef

Ketil Hvoslef (född 1939) är en norsk tonsättare som debuterade som kompositör 1964 med Concertino för piano och orkester. Han är bland annat känd för sin stråkkvartett nr. 2 där förstaviolinisten spelar hardingfela. Hvoslef har, förutom orkester- och kammarmusik, också komponerat flitigt för teater, film och TV. Han har själv beskrivit sin utgångspunkt i kompositionsarbetet som ”öppenhet i alla riktningar”.

Verket Kvartoni från 1974 var en beställning från norska Rikskonsertene och Bergens Musikkonservatorium (numera Griegakademiet) och är skrivet speciellt för detta albums fyra artister – Anne Bolstad (sopran), Rigmor Davidsen Titt (blockflöjt), Stein-Erik Olsen (gitarr) och Jan Hovden (piano).

Björn Wilho Hallberg

Svensk-norska Björn Wilho Hallberg (1938–2009) har sin utbildningsgrund i modernismen och avantgardismen men sökte sig åt ett helt annat håll – klangmästaren och senromantikern Richard Strauss. Inte minst gäller det verket Aspiration per orchestra från 1971, starkt påverkad av Kubakrisen, Kennedymordet och besvikelsen över konstens och musikens politiska radikalisering under 1960-talet.

Aspiration beställdes av Rikskonserter och uruppfördes vid musikveckan i Östersund.

Poul Ruders

Poul Ruders (född 1949) är en dansk tonsättare och organist, känd för sitt oerhört varierande tonspråk och produktiva komponerande. Bland hans mest kända verk finns operorna Tjenerindens fortælling från 1990 (baserat på Margaret Atwoods roman The Handmaid’s Tale) och Selma Ježková från 2007 (baserad på filmen Dancer in the Dark av Lars von Trier), det bombastiska orkesterverket Manhattan Abstraction från 1982 och hans barockinspirerade violinkonsert nr. 1 från 1981.

Ruders har kallat sin genre associationspastisch, kompositionerna anspelar ofta på äldre tiders musik. Så använder han till exempel medeltidsmaterial i verk som Middelaldersvariationer från 1974 och i Rondeau från 1976. Även brasiliansk och kubansk folkmusik har haft stort inflytande på Ruders musik av senare datum.

Så här har han själv sagt om Rondeau, verket på detta album:

– Rondeau, för sju musiker, komponerades 1976 för den danska ensemblen The Elsinore Players. Verket är en stram, bister parafras över en prosaisk fransk medeltidsrondeau, Prendes i garde, en visa som uppfordrar männen att ”akta sig för kvinnorna, särskilt brunetterna”.

Heikki Laitinen

Finska Heikki Laitinen (född 1943) är folkmusikforskare och kompositör och har komponerat flera instrumentalverk och hundratals sånger och visor. En akustisk bandkomposition byggd på tio autentiska jojkar väckte stor uppmärksamhet vid Nordiska musikdagar i Oslo och har även sänts i svensk radio. Det var efter att ha hört detta som Harpans Kraft beställde verket på detta album.

Linnés resa i Lappland 1732 är än i dag ett äventyr. Den unge vetenskapsmannen, uppfylld av ömsom ödmjuka, ömsom självhävdande, ömsom detaljgranskande, ömsom vittfamnande ”undran inför naturen”, hamnar i strapatser som en nutida fjällturist knappast kan föreställa sig. Linné noterar i sin oefterhärmliga sakprosa, men övermannas ibland av indignation när han ser hur urbefolkningen misshandlas av den svenska överheten. I sin enhetlighet, som samtidigt rymmer de mest hisnande känslokast, är Linnés lapplandsresa också ett språkligt äventyr av stora mått.

Ur denna skatt har Laitinen valt några korta avsnitt som representerar olika känslolägen hos den berömde betraktaren. Han kombinerar dem med varsamma tonsättningar i ett modernt tonspråk, där såväl trummornas suggestiva dunkanden som sälgflöjternas saviga vinanden ger en tidlös prägel år musiken.

Áskell Másson

Den isländske slagverkaren och tonsättaren Áskell Másson (född 1953) är i det närmaste självlärd. Han har komponerat en lång rad uppmärksammade verk där han utvecklat en musik med eteriska klanger, uttrycksfull karaktär och intensitet. Bland hans mest kända verk kan nämnas operan Isslottet, tre baletter, Sinfonia Trilogia och andra orkesterverk, kammarmusik som blåskvintett, pianotrior och violinsonater, solostycken, körmusik, kyrkomusik, musik till film, teater och tv. Till de viktigare verken hör ett antal solokonserter för klarinett, viola, piano, trombon, marimba och militärtrumma. För det sistnämnda instrumentet har han också komponerat solostycket Prim.

Trumsången Frum fullbordades 1995. Så här beskriver han själv verket:

– Ordet betyder embryo, och embryot till denna komposition är två slag från vilka hela stycket emanerar. Det är gott om polyrytmik (flera rytmer spelas intill varandra), i slutdelen pågår fem olika rytmer samtidigt. Stycket skrevs för Evelyn Glennie och är tillägnat vår gemensamma mentor i slagverksspel, James Blades, i beundran och tacksamhet.

Lyssna på Nordic Music Extended Version Spotify  eller köp i iTunes 

Kommentarsfunktionen är stängd