The Swedish Cello

Detta album utgör en omfattande genomgång av svensk musik skriven med cellon i huvudrollen. Med en historisk tillbakablick kan man nog dra slutsatsen att de stora svenska tonsättarna, till skillnad från sina kollegor på kontinenten, upptäckte cellons klangmöjligheter relativt sent. Om detta berodde på brist på tillräckligt virtuosa musiker eller dålig kunskap kring instrumentets potential är förstås svårt att spekulera i, men det är onekligen lite underligt att nästan ingen av Sveriges stora namn under romantiken (som t.ex. Wilhelm Stenhammar, Hugo Alfvén, Franz Berwald och Wilhelm Peterson-Berger) tillägnade cellon mer än några enskilda småstycken, om ens det. Speciellt då stora tonsättare i resten av Europa vid den här tiden formligen började kasta ur sig konserter och sonater för detta synnerligen uttrycksfulla instrument.

Undantag finns förstås, och ett par av dem inleder respektive avslutar denna stora samling – och stor är den, för under 1900-talet skulle allting ändras! Som om det funnits ett länge förtryckt behov av svensk cellomusik, så började det plötsligt skrivas det ena mästerverket efter det andra, och det är idag svårt att hitta en svensk tonsättare från förra århundradet som inte har skrivit för cellon. Storheter som Lars-Erik Larsson, Gösta Nystroem, Gunnar de Frumerie och Dag Wirén har alla författat varsin cellokonsert – Hilding Rosenberg skrev två! Kammarmusiken och solorepertoaren utökades förstås också markant under denna tid, och cellons breda register och enorma klangspektrum verkade tilltala de modernistiska och postmoderna tonsättarna i synnerhet.

På dessa inspelningar medverkar flera av Sveriges mest eminenta cellister i modern tid, som Frans Helmersson, Mats Lidström och Torleif Thedéen, samt dirigenter som Leif Segerstam, Stig Westerberg och Göran W Nilson.