Svenska Tangenter

Om man för att läsa Frödings dikter skulle vara tvungen att bege sig till stadsbiblioteket i Karlstad eller om Strindbergs skrifter endast fanns att tillgå på Kungliga Biblioteket i Stockholm – vilken inverkan på vår kulturella identitet skulle de då ha haft? frågar den oförtröttlige Carl-Gunnar Åhlén. Att Sverige en gång var ett land som hade ovanligt många pianofabriker men som idag inte har en enda kvar vittnar om hur viktig denna kulturtradition varit. Ett land med en så fast förankrad tradition fostrade också många pianister, utbildade av en rad pedagoger och deras skolor ….

Än en gång har Carl-Gunnar Åhlén räddat en del av det svenska kulturarv som legat splittrat och oåtkomligt i ofta obskyra arkiv och privata samlingar. Med hjälp av dagens teknik har ett otal upptagningar på cylindrar, lackskivor, gelatinskivor, stålband och pianorullar restaurerats och gjorts njutbara. Viktigt för framtiden är att materialet nu mångfaldigas och görs allmänt tillgängligt och inte bara finns i unika exemplar.

Bland pianister vi nu kan avlyssna i mer eller mindre välklingande upptagningar märks dåtida legendariska storheter som Wilhelm Stenhammar, Emil Sjögren, Wilhelm Peterson-Berger, Natanael Broman och Gunnar de Frumerie liksom senare tiders Sven Brandel, Stina Sundell, Wiatcheslaw Witkowski, Stig Ribbing och Tor Ahlberg.

Urvalet kommenteras ingående i en medföljande 216-sidig bok som speglar de svenska pianotraditioner, ibland i form av »pianistiska stamtavlor«, som fostrat så många namnkunniga musiker. Till detta kommer en dokumentation av alla kända kommersiella pianoskivor, radioinspelningar och privata samlingar samt biografier över pianister och pianopedagoger. Åhléns initierade kommentarer kompletteras på en bonus-dvd av tolv radioprogram från 1993–94 där Hans Leygraf berättar om sin numera legendariska undervisning för Jan Lennart Höglund.