Fader David och hans Bach

Ännu i Början av 1920-talet framfördes Bachs stora kyrkomusikaliska verk enbart i storstäderna och med många års mellanrum. Som professor i Leipzig hade Söderblom gjort till vana att besöka Bachkonserterna i St. Thomas. Han insåg därför att vad Bach behövde för att kunna sprida sitt evangelium i Sverige, och givetvis på svenska, var en egen kyrka.

Ärkebiskop Söderblom gav uppdraget att framföra Matteuspassionen varje påsk till Engelbrektskyrkan, vars kantor David Åhlén (1885–1969) hade grundat såväl en kyrkokör som en stor oratoriekör, Musikaliska sällskapet. Ingen annan av samtidens kyrkomusiker kunde som Åhlén tillgodose både de andliga, estetiska och praktiska kraven på en sådan tradition.

Sedan 1923 har denna bildat ryggraden inte bara i den egna kyrkans musikverksamhet utan i all Bach-odling i Sverige. Efter ett tjugotal år började andra kyrkor följa Engelbrekts exempel. Att passionerna idag kan höras över hela landet beror på att David Åhlén förvandlade en skadlig och hämmande respekt inför notbildens svårigheter till en inspirerande och förlösande respekt inför Bachs skaparkraft.

I regel sändes endast valda delar från Engelbrekt i radio, till en början direkt men på 50-talet via bandupptagningar från generalrepetitionen. Av David Åhléns sista instudering påsken 1956 gavs blott första delen och slutet av andra. Lyckligtvis förhindrade hans son, radiomannen Åke Åhlén, att bandet avmagnetiserades. Istället arkiverades det och glömdes bort.

Tack vara Riksbankens jubileumsfond har inspelningen kunnat restaureras och göras tillgänglig på 2 cd, till glädje inte bara för dem som växte upp med traditionerna i Engelbrekt utan till allmän begrundan av sanningen att all odlings begynnelse är ett frö. Den bildar nu den åttonde volymen i serien Collctor’s Classics och utgör ena delen av en planerad större ljuddokumentation om Sveriges körer 1898–1950.