Återutgivning i nutidens tjänst

I skärningspunkten mellan kulturarvet och nutiden finns ett spännande område. Där hittar vi dagens Caprice Records med det nya uppdraget – återutgivning.

Återutgivningsbolag är inte ovanligt i skivbranschen i dag. Caprice Records var inne på tankegången redan före övergången från numera nedlagda Rikskonserter till Statens musikverk.

– Många stora skivbolag har jobbat länge med särskilda återutgivningsserier. Caprice har mycket intressant material att ge ut på nytt, och nu är det vårt uppdrag, konstaterar chefen för Caprice Records Marie Wisén.

Caprices nya inriktning

Ska hon jämföra Caprice med någon annan aktör väljer hon att peka på amerikanska Smithsonian Folkways som också dokumenterar, bevarar och sprider ljud.

– Det liknar vårt uppdrag, så skulle vi kunna bli.

Med den nya inriktningen, efter skivbranschens stålbad och efter några år utan distributörer i flera världsdelar, är Caprice Records nu tillbaka på banan.

– Nu kan vi visa upp våra produkter i världen igen. Vår marknad må vara smal, men en marknad som är smal i flera länder blir ändå en hyggligt stor marknad.

Samarbete med Visarkivet

Som skivan Jojk som Caprice Records gett ut tillsammans med Svenskt visarkiv.

– Den är smal här i Sverige men i till exempel USA finns ett stort intresse för den. Den amerikanska ursprungsbefolkningen har mycket gemensamt med samerna i Norden och det skapar en ny och speciell marknad.

Utöver återutgivning är uppdraget att tillgängliggöra, levandegöra och ge ut inspelningar som finns i Statens musikverks arkiv men som inte finns utgivna sedan tidigare.

– Det är inte heller nytt egentligen, vi har gett ut folkmusik och jazz tillsammans med Svenskt visarkiv tidigare. Och vi har flera produkter av det slaget på gång.

En massa material i arkiven

Det finns klassiska Capriceutgåvor med kompositörer som Johann Helmich Roman och Wilhelm Stenhammar, det finns material i Musikverkets olika bibliotek och arkiv och bland Elektronmusikstudions inspelningar.

Med tanke på hur mycket spännande material som det finns även utanför Statens musikverk önskar sig Marie Wisén dessutom ett samarbete med Sveriges Radio om inspelningar av stort konstnärligt intresse, även om de kanske inte är kommersiellt gångbara.

– Det finns en hel del spännande material hos Sveriges Radio, bland annat inspelningar med Radiosymfonikerna och Radiokören och exempelvis med violinisten Endre Wolf.

Den som vill ha tag i den typen av material i dag måste veta exakt vad han eller hon letar efter.

– Enda sättet att få lyssna på vissa av inspelningarna är att önska dem i radioprogrammet Önska i P2. Sannolikheten att man verkligen får höra dem är inte särskilt stor.

Unikt extramaterial

– Vi har också mycket extramaterial, inspelningar som inte är utgivna kanske för att de inte fick plats på dåtidens mediebärare lp eller kassett. Till nyligen återutgivna Don Cherry-skivan Organic Music Society hittade vi eget outgivet material från inspelningen av den ursprungliga plattan. Och den har sålt bra, cd-skivan är slutsåld och vi har precis beställt ompressning. USA har redan beställt fler exemplar.

Uppmärksamheten kring nyreleasen av Don Cherry-skivan ledde till att Caprice Records fått många förfrågningar om andra återutgivningar.

– Det finns en hel del som kan hålla för att ges ut på nytt. Intresset för kulturarvet som ryms i Caprice Records katalog är stort.

– Det är musik som är ny för unga, produkterna har inte funnits på marknaden på 15 år, men unga är ofta väldigt insatta i och intresserade av musiken.

Mellan kulturarv och nutid

Det finns ett spännande område för återutgivning i skärningspunkten mellan kulturarvet och nutiden.

– Visarkivet kanske vill ge ut hittills outgivna inspelningar med en särskild sångare för att visa upp ett särskilt sätt att sjunga och hur visan såg ut i sin kontext. Kan vi kombinera sådan utgivning med en inspelning med nu utövande musiker som gör en nutida tolkning av samma material – då ställer vi verklitgen kulturarvet i nutidens tjänst.