Själ och Landskap – Soul and Landscape (Extended Version)

Dorothy Irving föddes i England 1927 och studerade från början cello vid Royal Academy of Music, för att sedan gå över till sång. Bland hennes lärare återfinns den världsberömda tyska sopranen Lotte Lehmann. Irvings lyrisk-dramatiska sopranstämma har visat sig ypperligt lämpad för lied- och romansrepertoar, och sedan hon i samband med flytten till Sverige 1960 upptäckte romanssången under Nils Köllerströms och Wilhelm Freunds undervisning så har hon specialiserat sig som interpret och pedagog inom denna genre, samt även musikalisk kommunikation. 1961 debuterade Dorothy Irving på den svenska scenen, till kritikernas samstämmiga bifall. Inget podium har varit för litet, ingen sal för blygsam så länge där funnits människor som är mottagliga för musiken. Den musikaliska ådran har dessutom gått i arv, inte minst till hennes barnbarn, den stora artisten och skådespelerskan Sarah Dawn Finer.

Dorothy Irving är en musiker som känner ett stort behov av att också göra en social insats, och uttryckte sin syn på detta för nästan femtio år sen på ett sätt som verkar vara minst lika aktuellt idag:

Mina idéer rör inte så mycket sånglivet som själva livet. Jag känner starkt, på alla fronter, denna brist på kontakt mellan människor. Man går förbi var-andra. Jag vill sätta den musikaliska upplevelsen i första rummet, men förutom detta kan vi musiker göra mycket för att sudda ut klyftorna mellan människor. Jag tror vi kan göra det lättare för dem att nå och tala med varandra.
Denna tendens att isolera sig är typiska för industrialiserade länder. Typiska för nutiden och för väster-landet. På många områden försöker man nu skapa en gruppkänsla, en känsla av samhörighet. Jag vill använda min sång för att göra denna gemenskap möjlig.
Om jag skickar iväg människorna från min konsert med ett leende på läpparna så kan de le mot var-andra. Kanske till och med prata med varandra. Vi är rädda för så mycket, att skilja oss från mängden t.ex. Visst ska man få fram en känsla av att tillhöra ett sammanhang, men lika viktigt är att få fram individen i samhället. Ta bort rädslan.
…
Det enda som är viktigt – ju mer jag håller på, desto mer kommer jag fram till detta, att det enda som är viktigt är att man möter människorna med värme och kärlek.

Denna återutgivning av Själ och Landskap har begåvats med ytterligare material från en EP helt enkelt kallad Dorothy Irving, som spelades in 1969 av Sveriges Radio och Expo Norr (dåvarande Caprice Records) för Rikskonserters räkning. Här sjunger Irving enbart svensk musik, ackompanjerad av pianisten Carl Rune Larsson; Ture Rangströms Hennes ord (Tre visor till dikt av Bo Bergman), två sånger ur Maurice Karkoffs Tio japanska romanser, och en än gång två sånger av Gösta Nystroem. En av sångerna dubbleras på Själ och Landskap och därför är båda inspelningarna representerade på varsitt håll i nyutgåvan.

För Gösta Nystroem var havet ett av de främsta inspirationskällorna. Hans tre sånger i samlingen Själ och Landskap (med undertiteln Tre nya sånger vid havet) anknyter på olika sätt till havet som motiv. De härrör från samma tid som Nystroems sista symfoni och egentliga genombrottsverk, Sinfonia del mare, som i sin tur innehåller en sång om havet, Det enda. Själ och Landskap är dock ett av få sångverk Nystroem skrev med pianoackompanjemang.
Många utmärkande drag för Nystroems musikaliska stil och vokallyriska teknik har samlats i dessa sånger, som är gestaltade med enkelhet och återhållsamhet. Melodiken rör sig hos Nystroem med ett slags behärskad frihet, där momenten följer på varandra. I Ebba Lindqvists poesi utvecklas tankarna och bilderna till synes helt fritt efter varandra, för att efterhand tillsammans bilda en samlad poetisk helhet.

Nystroem var f.ö. en tonsättare som Dorothy Irving hade särskilt mycket utbyte med. De hade en lång korrespondens och han föreslog ofta för henne både de sånger som han själv tyckte bäst om och de han tyckte skulle passa hennes röst speciellt bra.

Joseph Marx var en av, om inte den ledande impressionistiska tonsättaren i Österrike under första halvan av 1900-talet. Till detta kan läggas att han också var verksam som musikteoretiker, pedagog, publicist, interpret och ansvarig ledare för flertalet kulturföreningar i Wien. Efter senromantikerna Anton Bruckner och Franz Schmidt erhöll Joseph Marx Wienuniversitetets hedersdoktorat framförallt för sina förtjänster när det gällde att fortsätta liedtraditionen efter Hugo Wolf. Av Marx mer än hundra sånger blev flera världsberömda redan innan första världskriget, som t.ex. Hat dich die Liebe berührt och Waldseligkeit.

Sångerna tillkom under komprimerade perioder. Ruset, infallet, ingivelsen dominerade. ”Det” skapade när Marx skrev sina sånger. Alla förtjänster i Marx skrivsätt finns representerade i sångerna på detta album. Här finns inte en not som är överflödig.

Benjamin Brittens sångcykel Winter Words skrevs i september 1953, och uruppfördes av tenoren Peter Pears och kompositören själv på festivalen i Leeds i oktober samma år. Även om dessa kan verka lättsammare till sitt musikaliska innehåll än Brittens andra mer kända sånger (vilket de också verkar vara menade att vara) så är de verkligen skrivna med kärlek och överfyllda av överraskande musikaliska kvickheter.

Även om tonsättaren avsåg att verket skulle uppfattas som en samling snarare än en cykel, så har det onekligen alla de starkt sammanhängande drag som kännetecknar en sångcykel. T.ex. så förbereds lyssnaren för varje ny tonart genom den harmoniska situationen i slutet på varje föregående sång, liksom framflyttningen av tonarter från D-moll i första sången till upplösningen i D-dur i den sista. Vad anbelangar ordningen på sångerna, som Britten ordnade dem, så har tempot och musikaliska karaktären placerats bredvid varandra för att få fram kontrast och rörelse framåt mot den kulminerande sista sången – kulminerande inte i dynamisk men känslomässig intensitet, vilken är jämförbar i sin styrka med den sista satsen i Nocturne-cykeln.

Spår 1, 5, 6, 7, 14, 15, 24 (EP Dorothy Irving):
Inspelat i Sveriges Radios studio 2, 9/10 1969.
Tekniker: Sylve Sjöberg & Karl-Otto Valentin, SR
Producent: Gunilla Sandberg Saulesco

Spår 2, 3, 4, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23 (LP Själ och Landskap)
Inspelat i Sveriges Radios studio 3, 12-15/9 1973 & 7/2 1974.
Tekniker: Olle Bolander, SR
Producent: Gunilla Sandberg Saulesco